Vuxenmobbing

[Lorden]

Nåväl de är bara ett begrepp. Fred!

Apselut!

Å andra sidan är det mer sannolikt att någon tar illa upp än tvärtom. Att anta att ingen mår dålig för att ingen säger ifrån är att skjuta sig i foten.

Den som känner sig utsatt, känner sig sannolikt också väldigt ensam. När "mobbarna" då ingår i en större, homogen och utifrån sett "stark" grupp så krävs det oerhört mkt att höja rösten.

När tredjeman talar om för mig och mina polare att vi "mobbar" varandra däremot, då har du rätt. För ingen vet var vår ribba ligger. Och för mig t.ex så kan man vara precis så elak och grov, som man är nära vänner.

Nu handlar det om en grupp som "ger sig på" enskilda individer utanför gruppen, då är det tveklöst att någon tar illa upp. Det kan jag elda en keps på!

Precis vad jag menade. Det kan låta/vara hur hårt och otrevligt som helst, men om ingen tar illa upp finns inget offer=ingen mobbing. Det är ens personliga ribba som lägger gränsen för vad det är.

 

[Agile]

Apselut!


Precis vad jag menade. Det kan låta/vara hur hårt och otrevligt som helst, men om ingen tar illa upp finns inget offer=ingen mobbing. Det är ens personliga ribba som lägger gränsen för vad det är.

Nu tolkar du som satan läser bibeln.

Börja om!

 

[Lorden]

Nu tolkar du som satan läser bibeln.

Börja om!

NÄ! Sannolikheten hade inte med argumentet att göra, bara om någon tar illa upp eller inte, i övrigt är vi överens vad jag kan se.

 

[blueridge]

NÄ! Sannolikheten hade inte med argumentet att göra, bara om någon tar illa upp eller inte, i övrigt är vi överens vad jag kan se.

Vicken tetig gobbe du är! etimäter

 

[Lorden]

Vicken tetig gobbe du är! etimäter

:vuxenmobbad:

 

[blueridge]

:vuxenmobbad:

"Förlåt mej." :Renee

 

[Rockmorsan]

För många år sen så gick jag på en vuxenutbildning och där var inte riktigt samma problem men det var specifikt en tjej som absolut blev vuxenmobbad. Inte så med ord eller fysiskt men hon blev utfryst för hon var väldigt annorlunda och ställde sig typ 20 cm från ansiktet när hon kom fram och sa hej, skitäckligt med folk som kommer så nära så de flesta blev illa tillmods och drogs sig undan när hon kom närmre. Vi hade vid ett tillfälle en arbetspsykolog inne för att hålla i ett utbildningspass om nått jag redan glömt men hon tog tillfället i akt så på en lektion så började hon så här "Jag känner att det är något på gång i den här klassen, en person känner sig väldigt utfryst och jag tror ni alla vet vem det är, x, du och jag har ju pratat om detta innan och jag hoppas det är okej att vi pratar om det och löser det här - här och nu" (hon hade pratat med tjejen innan så "offret" var med på att det togs upp). Sen berättade "offertjejen" för alla hur hon upplevde det och hur ledsen och kränkt hon kände sig och vi fick alla säga något. Slutade med att en hel klass på 25 elever satt och bölade och så slutade det i kramkalas. Har faan aldrig gjort något så känslomässigt vidrigt förr. Jag har själv varit mobbad i yngre skolålder så jag såg mig inte som någon mobbare, men insåg att jag genom att göra som alla andra och inte säga något högt till henne att jag tyckte det var läskigt när hon stod så nära och pratade så påträngande så var jag helt plötsligt en av de där som fick någon annan att gå hem och vara ledsen. Jävligt jobbigt att få höra i grupp.
Arbetspsykologen pratade om fenomenet arbetsplatser och vuxen mobbning efter detta och jag förstod det som att ibland är det rätt att ta upp problemet i storgrupp. Om man pratar en och en så kan man "krypa undan". Men storgrupp fungerar när offret är med på att ta tag i det och det är ganska tufft till en början. Men vilken effekt det fick! Efter det fick alla vara med alltid, om någon tyckte något eller störde sig på någon så gick vi alla och sa det direkt till personen. Det blev mycket bättre stämning efter det och vi skildes åt från utbildningen som en tajt grupp. Svårt läge för dig. Men min rekommendation är ändå att försöka ta in en utifrån som jobbar med sådana här saker som kan lotsa er genom att lägga alla smutsiga kort på bordet, jag vet att det funkar även om det är skitjobbigt. Det är nog bra att ha en opartisk moderator som leder er genom 1 timme eller nått för att annars blir det tuppfight om vem som har rätt och vem som har fel och "det är ju inte mitt problem om hon blir ledsen" osv.
Lycka till!

 

[petolvan]

Jag vet inte om jag pratar för alla men har väl en liten aning om jag pratar om kanske. Går dock endast sista ring på gymnasiet men jag är väl lite av "skyddssnubben i skolan"

Om jag ser att någon blir fysiskt/psykiskt kränkt under en tid av en enskild person eller grupp säger jag till på skarpen och då brukar det oftast lägga av under en kortare stund (Ett par dagar i alla fall). Det räcker oftast med att man ber idioten att hålla käften och växa upp. Verkar som om det skadar deras manlighet.

Har även hänt att mobbarna försökt gå på mig själv bara för att jag inte tycker om sån skit och dom känner sig mindre värda eller något liknande och då brukar det sluta med att man ger någon en snyting när man är ensam med personen i ett omklädningsrum.

Om det är ord mot ord går du alltid fri när det inte finns vittnen.

 

[Agile]

**hjälp***

Rockmorsan tog upp nåt bra här, faktkst.

Såg inte vilket universitet du är på.

Men jag har ett bra tips på en person som är grymt duktig på LiU om det är där. Haft henne på ett par kurser och jobbat lite med krishantering i grupper och så..

PMa i så fall.

 

[Wunder]

Mobbare fungerar psykologiskt precis som rovdjur. De siktar in sej på de svaga.
Det brukar räcka med att de ens riskerar mothugg så viker de undan.
Anfall är bästa försvar mot mobbare!

En annan sak: De som blir mobbade vill inte gärna se sej själva som mobboffer, även om de tar illa vid sej. En slags självbedrägeri för självkänslans skull. I värsta fall kan de börja försvara mobbarna när någon försöker stoppa mobbingen.
Därför kan det vara bra att prata med mobboffren innan man konfronterar mobbarna. Att förklara liksom "Du ska veta att jag har hört och sett vad dom håller på med och jag tycker inte det är OK".