Vem tycker ni är tidernas störste i RR?

[GasRasare]

Är inte han en av de mest överskattade ”stora” förarna? Hur många andra på likvärdigt material tävlade han mot när han tog sina 2 titlar under de 11 säsonger som han körde 500?

Nu är jag väl ute på tunn is... men jag tror G-L menar att Sheene också var en uppfriskande och karismatisk karaktär i GP-cirkusen. En talangfull man som hade stort underhållningsvärde. Finns väldigt många likheter mellan honom och Guy Martin t.ex. Och då menar jag inte bara polisongerna Fast sedan får man tänka på att Guy vigt sitt liv åt TT och Sheene var en av de största motståndarna till evenemanget när GP gick där. Det bevisar kanske bara att Sheene hade lite vett kvar i skallen.

 

[Anders|J]

Så fruktansvärt lätt val, kanske den enklaste frågan att svara på i en omröstning som gjorts här på SH. Det är enligt mig och vet att andra tycker annorlunda och det är fritt fram men finns bara en mästare. Nämner inget namn då alla vet.

Sen så finns det 10-20 st som man älskar som roadracing förare men det är en som är tidernas störste.

 

[Orecic]

Statistiken talar väl för sig själv tycker jag? Har man flest titlar så har man ju.
Sen var det ju andra tider och kunskaperna ökar hos alla med tiden så kunskapsmässigt är nog den senaste mästaren bäst. Alltså en Rossi i sitt livs form skulle nog därför slå en Agostini i sitt livs form.

Tycker inte man kan säga att statistiken talar för sig själv. Bedömningen bör göras efter hur duktigt motståndet har varit; och egentligen är det framför allt det som är avgörande.

Där är jag definitivt ingen expert då jag har dåligt koll på all racing som gjorts innan år 2000.

Samma bedömning har man gjort gällande Muhammad Ali; han är inte bäst räknat till antal vinster/förluster statistiskt sett, men han boxades mot dem som är med på top 10 listan statistiskt.

Alltså: Han är själv med i top 10 statistiskt, och vann över flest som är med i top 10 statistiskt.

Samma bedömning borde göras för RR!

Vid en snabb wikipedia koll verkar det som att Michael Doohan skulle kunna vara "the greatest" då han tävlade mot Eddie Lawson, Wayne Rainey, Kevin Schwantz och Wayne Gardner.

Då han har fem titlar i 500 GP, samt tävlat mot tidigare flerfaldiga världsmästare.

Rossi har sju titlar, men har inte tävlat mot lika framgångsrika förare.
(Stoner har två titlar, Lorenzo en osv...)

 

[Gustav O]

Vid en snabb wikipedia koll verkar det som att Michael Doohan skulle kunna vara "the greatest" då han tävlade mot Eddie Lawson, Wayne Rainey, Kevin Schwantz och Wayne Gardner.

Då han har fem titlar i 500 GP, samt tävlat mot tidigare flerfaldiga världsmästare.

Rossi har sju titlar, men har inte tävlat mot lika framgångsrika förare.
(Stoner har två titlar, Lorenzo en osv...)

Fast Doohan tog inga titlar när Lawson, Rainey, Schwantz körde. 1994 hade alla de tre lagt av. Startfälten var inte supervassa 1994 - 2000, 1996-1998 var det tex ingen tidigare 500-mästare med. 1994-1995 var Schwantz med men han hade lagt av mentalt efter sin seger 1993, slutade ju mitt i säsongen 1995. De enda andra kommande världsmästare som Doohan spöade var Criville och Roberts Jr....

Den för mig personligen störste är Wayne Rainey men logiskt sett står striden mellan Ago, Rossi och Hailwood.

 

[sven666]

Carl Fogarty är störst (för mig), den sista som kört både banracing och RRR och vunnit stort i båda klasserna, en äkta motorcykelförare.
Verkar vara en skön snubbe med, mycke humor dom gånger man ser intervjuer och så med han också.
dominerade wsbk totalt många år på 90talet med tungt motstånd, gjorde bara några få inhopp i GP cirkus utan nåt större väsen iof, det kanske vara GP stjärnor som var fokus?

Joey Dunlop på 2a plats, antagligen mest för att han var som störst innan mitt intresse för sporten väcktes.

 

[Aryey]

Rossi då han har gjort mest för sporten på och utanför banan.

Man får inte underskatta det PR arbete han gjort medvetet eller omedvetet spelar ingen roll. Hade Rossi haft Stoner eller Pedrosas personlighet hade sporten RR varit ännu mindre känd.

Har man sen VM-titlar i flera klasser och på flera fabrikat så talar det sitt eget tydliga språk. Agostini i all ära men enligt många var MV:n i en klass för sig då han körde.

 

[900 Desmodue]

Mike Hailwood
GP
Starts Wins Podiums
152 76 112
TT
TTs contested 12
TT wins 14

Detta gjorde han med en parallell karriär i F1.

 

[Hoztic]

Mike Hailwood
GP
Starts Wins Podiums
152 76 112
TT
TTs contested 12
TT wins 14

Detta gjorde han med en parallell karriär i F1.

Folk var hårdare förr, när dom körde några hojklasser och/eller F1 samtidigt

 

[MC Doktorn]

Jag skulle värdera titlarna på tidigt 90 tal som mest meriterande då förare och maskin materialet var likvärdigt.
GP 500 var stenhårt men det hade ett pris.
Schwants, Rainey, Lawson, Gardner var verkliga mästare som verkligen fick köra på gränsen för att nå sina titlar.

Den minst värdige mästaren genom alla tider i GP sammanhang måste vara Capirossi som tryckte ut Harada i Argentina på ett regelvidrigt sätt samt avslutade sin karriär som rundningsmärke.

Apropå Rossi tycker jag han är överskattad och haft ett alldeles för mediokert motstånd och när han ställts mot förare som Lorenzo och Stoner har det senaste åren visat att han är en midpack rider.

Doohan var stenhård och kanske den störste mästaren speciellt när han kom tillbaks efter sin svåra skada.

Spencer var magisk året han vann både 250 och 500 samma år, men skadorna satte stopp för en lysande karriär.

 

[DrT]

Störst.....

Är ju egentligen omöjligt att göra jämförelser mellan förare från olika tidsepoker - svårt nog att jämföra de som kört sammtidigt men med olika förutsättningar eller i olika klasser!

Lite reflektioner....någon funderade över hur mkt proffs Ago var - finns mycket skrivet om hur mycket jobb man i MV-stalet lade ner på utveckling och utprovning trotts att man i princip var ensamma längst upp på arenan under en del år - och Ago själv fick säkerligen jobba lika mkt med tester osv som dagens förare !

Saarinen talades det om - glöm inte bort Santiago Herrero från den tiden...han fick väl aldrig visat upp sig ordentligt utanför Spanien innan han tragiskt omkom på Isle of Man om jag inte missminner mig. Många anser att han var en enorm tallang!

Hailwood - hans karriär var ju på många vis formidabel. Gjorde comeback på två hjul 1978 ( inte -79 ) på en Ducati på Isle of Man och vann - härav kom sedermera Ducatis "Halwood replica".

Själv har jag ibland undrat över vad John Koscinski skule ha kunnat uppnå om han lyckats hålla ordning på skalle/psyke/humör...? Han gjorde ibland uppvisningar som fullständigt tog andan ur en....men det höll för det mesta inte så länge....

En annan favorit var Jeremy Mcwilliams - hårdaste av de hårda, några av de bästa minnena från RR överhuvudtaget som jag har är från hans tid med QUB i 250 klassen och senare när han körde Aprillia och Proton KR i 500. Han gav alltid minst 100% och skyllde aldrig ifrån sig......

Fredrik Watz har för mig varit lite som Mcwilliams - tyvärr lyckades han ju inte ta sig till WM på riktigt.....men han var ( är kanske ) en stor hjälte ändå.......

Nog svammlat för idag....

 

[P€RRA]

Det är verkligen inte självklart, varken om man väljer att räkna antal titlar (där är Rossi inte störst) eller förmåga att vinna trots motgångar (där är han verkligen inte störst).

Jag tycker det och du sitter inte på något universellt facit för vad som är rätt eller fel.

Angående motgångar tycker jag att han visade rätt tydligt 2010 att han fixar sånt också.

Ska man vara kritisk mot Doohan så började han ju inte vinna förrän de stora pojkarna slutat...

 

[P€RRA]

Apropå Rossi tycker jag han är överskattad och haft ett alldeles för mediokert motstånd och när han ställts mot förare som Lorenzo och Stoner har det senaste åren visat att han är en midpack rider.

Rossi och Stoner har kört MotoGP samtidigt i 6 säsonger. De har två titlar var och de två år då ingen av dem vann var Rossi före Stoner i totalen. Imponerande att få det till att Rossi är en midpack rider...

 

[Chris Ash]

Den är svår, statistiskt sett kan man ju enkelt "bevisa" att Agostini är störst, men jag vetifan. Baserat på alla hundratals intervjuer jag läst/sett genom åren, racen jag själv sett, och blandat med personlig känsla, såklart, så säger jag Kevin Schwantz, baserat på att jag tror han var den som körde motorcykel snabbast, någonsin, vid de tillfällen då han var som snabbast. Men jag var på vippen att säga Doohan, eller Rainey, för mig är dessa "The Big three".

 

[900 Desmodue]

Carl Fogarty är störst (för mig), den sista som kört både banracing och RRR och vunnit stort i båda klasserna, en äkta motorcykelförare.
QUOTE]

Anderstorp måste varit något av en favoritbana för honom. Glömmer aldrig när han vurpade på GP:t -90 i Atlaskurvan ut på gamla start och målrakan. Hojen på ena sidan banan och Foggy på andra, han springer för att plocka upp hojen när han inser att nästa klunga kommer. Bilden av Foggy mitt på banan vinkande med bägge armarna som en semafor med hojar paserande på bägges sidor är inetsad på näthinnan för evigt...
Han fick upp hojen och slutade 6:a vilket var hans bästa placering det året i GP sammanhang.
I WSBK hade han sina bästa placeringar på Hondan -91 på Anderstorp (2 x 4:e plats) och dubbelseger med Duccen -93.
Hans superbike banrekord från -93 stog sig fram till i somras när Mårtensson tog det ifrån honom.

 

[Chris Ash]

Carl Fogarty är störst (för mig), den sista som kört både banracing och RRR och vunnit stort i båda klasserna, en äkta motorcykelförare.
QUOTE]

Anderstorp måste varit något av en favoritbana för honom. Glömmer aldrig när han vurpade på GP:t -90 i Atlaskurvan ut på gamla start och målrakan. Hojen på ena sidan banan och Foggy på andra, han springer för att plocka upp hojen när han inser att nästa klunga kommer. Bilden av Foggy mitt på banan vinkande med bägge armarna som en semafor med hojar paserande på bägges sidor är inetsad på näthinnan för evigt...
Han fick upp hojen och slutade 6:a vilket var hans bästa placering det året i GP sammanhang.
I WSBK hade han sina bästa placeringar på Hondan -91 på Anderstorp (2 x 4:e plats) och dubbelseger med Duccen -93.
Hans superbike banrekord från -93 stog sig fram till i somras när Mårtensson tog det ifrån honom.

Konstigt att man kunde köra så fort med en 130 hk-maskin 1993, opå den tiden använde man ju bara halva banbredden, bromsade i god tid så man kunde pilla sig i näsan, och körde runt på bakhjulet i uppvisningstempo...

 

[Radare]

Ska man vara kritisk mot Doohan så började han ju inte vinna förrän de stora pojkarna slutat...

Du kan inte dina saker. Han tog 5 segrar 1992. 3 segrar och 2 poles 1991.

Hans beslutsamhet och förmåga är på en annan planet jämfört med nästan alla andra förare. Det vore bra för forumet och tråden om du kunde diskutera detta och dina favoriter utan att försöka göra dig lustig över andra. Det är väldigt sällan roligt och istället för diskussion om ämnet blir det ingenting.

http://www.visordown.com/motorcycle-top-10s/top-10-hardest-rides-of-all-time/10957-11.html

 

[rallyfisken]

Agostini. Nu är jag ju en nostalgi-fåne utan dess like trots min ringa ålder men den mannens historia är fenomenal!
Att dra runt de hojarna han gjorde med det material som fanns att tillgå och få fram de tiderna går inte att jämföra med dagens förare. TC, datorer, insprut och allt annat har gjort hojarna mer driftssäkra och i mitt tycke tråkigare.

När senast såg vi en kolv flyga genom toppen och knocka föraren samtidigt som bakhjulet lossnar?
Agostinis körningar med MV på IoM är i en klass för sig. När han kom i måla hade han vit färg på skinnstället eftersom han dragit i mot murarna på ön i kurvorna

Att folk påstår att Rossi är den ända som har nått stjärnstatus är en ren lögn. Agostini må inte vara allmänt känd i dag men på 60-70 talet var det andra bullar.

Nu har jag glömt namnet på karln men det är manen som rökte så satans mycket att man borrade ett hål i hans hjälm så han kunde röka under depå-stoppen
Australier tror jag.

 

[900 Desmodue]

Nu har jag glömt namnet på karln men det är manen som rökte så satans mycket att man borrade ett hål i hans hjälm så han kunde röka under depå-stoppen
Australier tror jag.

Barry Sheene, redan nämnd ovan. Dog 2003 i cancer...

 

[P€RRA]

Du kan inte dina saker. Han tog 5 segrar 1992. 3 segrar och 2 poles 1991.

Jag pratar om titlar så klart! Trodde det var uppenbart men jag kan vara tydligare i framtiden.

 

[PierFrancesco]

Fast Doohan tog inga titlar när Lawson, Rainey, Schwantz körde. 1994 hade alla de tre lagt av. Startfälten var inte supervassa 1994 - 2000, 1996-1998 var det tex ingen tidigare 500-mästare med. 1994-1995 var Schwantz med men han hade lagt av mentalt efter sin seger 1993, slutade ju mitt i säsongen 1995. De enda andra kommande världsmästare som Doohan spöade var Criville och Roberts Jr....

Den för mig personligen störste är Wayne Rainey men logiskt sett står striden mellan Ago, Rossi och Hailwood.

Till Doohans försvar bör nämnas att även om han mötte stundtals patetiskt motstånd i slutet av nittiotalet så visade hans sig i början på nittiotalet vara minst lika snabb som Rainey och Schwantz i sina bästa år. -92 såg Doohan ut att bli mästare efter att han börjat säsongen med fem segrar på de första sju racen, de andra två kom han två i och han var före regeranade mästaren Rainey i alla race utom ett. Sen kom den allvarliga kraschen i Assen där hans ben blev förstört och han missade titeln med några få poäng. Att regelbundet spöa legender som Gardner, Lawson, Mamola, Rainey och Schwantz visar på storhet.