UPPDATERING!!
Nämen, vilken fin liten tråd om viltolyckor, självklart borde väl miggens första fullträff med mc redogöras för här? Storytime with the migg, häng på
8 timmars planerad sömn blev 2, en rastlös miggen bestämmer sig för en natt tur
4 sporthojar ute ur matchen, miggen faller tillbaks på old trusty X jay six
En sväng söderut, runt välbekant territorium under mörkrets skydd och fullmånens ljus, why not?
Inte jättelänge sedan man var i sina favoritområden och lekte av sig, men mörkerkörningen är inte riktigt lika slipad som den har varit, förut. Visst är det lite skoj att glida i 170-180 och tycka det känns sjukt långsamt, med tanke på hur man brukar bete sig. Men det kan vara skönt att ta det lugnt ibland också
Ett klockrent konstaterande görs omedelbums, feelingen för dom djuriska kompanjonerna är som bortblåst. Vem hänger var? Vilka är ute och skuttar? När man kör natt ofta och mycket får man en feeling, kopplat till väder, vind, viltslag, terräng, platser, osv. Men det var som sagt ett bra tag sedan man var insnöad i natten, en gammal grå och stel veteran som återvänder till mörkrets famn, vad kan gå fel?
Det tar inte lång tid innan en del av feelingen som man brukade ha börjar varna, fan dom syns ju inte till?

Ser inget vilt någonstans... That´s no bueno. När man inte ser sina polare blir det liksom lite svårt att bedöma hur dom tänker bete sig under kommande timmar. Men räddningen är nära och snart nog dyker en grävling upp från höger och flyger förbi framför miggen som bromsar från 80 till 70 med ett snabbt nyp, oklart om det ens gjorde någon skillnad. Close call, life goes on. Kul att första viltet man ser är kanske 1-1,5 meter från närkontakt, precis det man förutspådde när avsaknaden av polarna började väcka varningsklockor.
En sak blir dock klar och tydlig när den första grävlingen flyger förbi. Du får fan ta och hålla båda händerna på styret såhär dags... Av vana trogen brukar miggen sitta och glida med ena handen på styret, då kan den andra handen klappa hästen eller gestikulera frenetiskt åt diskussionerna som förs i hjälmen
Men, det är en riktigt jäkla dålig vana när mörkret härskar. Båda händerna på styret, även om du bara glider i 80
Det tog kanske 5 minuter, sen var det dags igen. Miggen har satt på musiken, fått lite feeling och glidit ca 140-150 där han med sporthoj och ljus föredrar 200+. En mjuk kupering och vänsterkurva incoming. Direkt efter kuperingen från vänster kommer grävling nummer två. Mätaren står på tresiffrigt, förmodligen 100-110. Bromsa? Inte en chans. Väja? nja kommer inte hinna bort från den där oavsett, krabaten sprintar utav bara helvete mot bättre tider. Aja, so be it. Miggen och maskin går till strid mot inkräktaren på vägnätet!
Om något så styrs stålhingsten mot krabaten snarare än bort från vederbörande, en träff ska ske rakt på till fördel för balans och stabilitet. Vikt från säte till fotpinnar, styret i
båda händerna, avslappnat men tydligt greppat. Smällen är som förväntat, ungefär som ett rejält grophål alternativt en stor sten. Wobblingen kommer som på beställning. Men inga dumheter eller klumpiga inputs, bara tillit till maskin och fysik. Ett par duktiga headshakes av uppretad hingst innan rodeon lugnar ner sig
Jaha, och sen då? Lite ont i höger foten som slogs mot hojen under wobblingen. Utan rejäla mc boots hade det tveklöst varit värre. Maskinen? Stiff upper lip X Jay Six

Käkade upp grävlingsjäveln och spottade ut benen, eller håren kanske?
Miggen och maskinerna glider vidare mot oändliga horisonter, till mångas stora förtret
