Som motbalans har jag en annan historia.. Det är en granfamilj med en liten flicka som så länge jag minns varit tokrädd för min motorcyckel. Så fort hon ser hojen springer hon till mamma/pappa medans hon gapar allt vad hon orkar. Får mig att känna mig som boogieman typ. En dag pratar jag lite med mamman då hon parkerar sin cyckel och kommentaren hon fällde - "usch va farlig den där ser ut" (en VFR
) fick mig att inse att det är nog hon som gett flickan sin rädsla för hojen.. Pappan är tvärtom, man ser att det verkligen lyser i hans ögon när han ser den och varje gång vi möts har han tusen frågor. En mycket trevlig prick. Han försöker närma sig med flickan så mycket det går innan han tvingas ge upp då hon blir helt röd i facet av allt bölande. Hursomhelst kommer jag ner till cyckelförrådet en dag där jag ställer hojen och märker att larmet varit igång. Inga skador på hojen och kapellet verkar inte ha varit rörd. Tänker inte mer på saken. Vecken efter springer jag på grannpappan igen o han berättade att det var han som fick igång larmet. Han skulle ställa in cyckeln efter att ha hämtat flickan på dagis och kom på att visa hur ofarlig den är och lyfter upp den minst sagt skeptiska flickan på motorcyckeln (oavnpå kapellet) varpå larmet började tjuta. "Hennes skrik dämpade larmet, så du hörde nog inte"
Jag skojar inte i att jag har inte sett flickan sen dess, och ett par månader senare flyttade de bort.. har knappast med denna händelse att göra men möjligheten finns ju..
Varenda granne har någon gång pillat på cyckeln och fått igång larmet. Första veckan var larmet igång tre gånger, sen lärde de sig den svåra konsten att titta men inte röra
Jag skojar inte i att jag har inte sett flickan sen dess, och ett par månader senare flyttade de bort.. har knappast med denna händelse att göra men möjligheten finns ju..Varenda granne har någon gång pillat på cyckeln och fått igång larmet. Första veckan var larmet igång tre gånger, sen lärde de sig den svåra konsten att titta men inte röra

