korvgubbe skrev:
Jag har faktiskt ingen aning. Jag ser inget likhetstecken mellan judar och Israels agerande. Där skiljer jag på stat och religion. Men det är väl säkerligen en hel del gamla fördommar som lever kvar.
Då får du nog läsa på lite.
Det är främs de ultraortodoxa partierna i regeringen som driver frågan om bosättningarna till sin spets samt argumenterar om att ta tillbaka förlorat land som dom stridit om sedan Salomos död 922 fkr.
I det här fallet är stat och religion sammanvävda.
Det som sticker en aning i mina ögon är att innan andra världskrigets slut hade judarna inget eget land, staten Palestina grundades av FN 1948.
Samma år hamnade Israel i krig med Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon och Irak i det så kallade Självständighetskriget. Den officiella historien är att Israel blev attackerat av dessa länder, men det finns även belägg för motsatsen.
Efter detta krig fick det vara mer eller mindre lugnt ända tills Suezkrisen 1956 när det blev känt att Egypten hade ett avtal om att köpa vapen från Tjeckoslovakien.
Israel blev livrädda för att Egypten skulle invardera och ropade på Storbrittannien och Frankrike som genast skyndade till undsättning. (Innan staten Israel bildades styrdes området sedan första världskrigets slut av Storbrittannien).
Resultatet blev att Israel invarderade Sinaihalvön och tog den från Egypten.
(Området lämnades dock sedemera tillbaka efter påtryckningar från bla. USA och Sovjet, -och av FN).
Oroligheterna fortsätter dock, och redan 1967 är det dags igen.
Israel känner sig återigen hotade av grannländerna, och eftersom man lärt sig av förra kriget att anfall tydligen är bästa försvar så spiller man ingen tid.
Israel går till anfall mot Egypten, Syrien och Jordanien. -Sexdagarskriget är ett faktum.
Efter en rad sammanträffanden som att tex. det egyptiska radarsystemet som ska varna för inkommande fientligt flyg oförklarligt stängts av, i samband med genialisk Israelisk krigsföring har Israel tagit Sinai, Gazaremsan, Golanhöjderna och Västbanken av floden Jordan.
1973 var det dags igen...
I Oktoberkriget, (även kallat Yom Kippur-kriget), besegrades återigen Egypten och Syrien, även om det denna gång blev en dyrköpt seger och det var araberna som lyckades överraska sin fiende. Innan kriget avslutades hade israeliska styrkor, under ledning av Ariel Sharon, gått över Suezkanalen och var på marsch mot Kairo, när de tvingades göra halt efter amerikanska påtryckningar. -Den här gången var det dock Egypten som anföll Israel för att försöka ta tillbaka ockuperade landområden.
Det som upprör mig mest rent historiskt är att samma folk som blev så illa behandlade av Nazi-Tyskland och axelmakterna före och under andra världskriget, upprepat sin egen historia, men nu satt sig själva i rollen som förföljare!
-Detta samtidigt som man skriker efter skadestånd för illdåd som någon fasters kusins före detta svågers morbror eventuellt kan ha utsatts för under 30-40-talet...
Med den ena handen ska det tas emot skadestånd för den förföljelse dom utssattes för av Hitler, och med den andra handen skjuter dom Palestinier som vi skjuter lerduvor ungefär. Det är en dubbelmoral utan dess like.
Hur kan ett folk som blivit så illa behandlade behandla ett annat folk på exakt samma vis?