nu fattar jag inte vad du menar?

bittra satar?
detta är ett problem... dock är det väldigt svårt att "
ragga på nätet" efter funkisar (man kanske skulle kopiera match.com för funkisar istället? klubb söker uppmärksam funktionär som vill titta på roadracing en hel daaaag!)
Ja alltså... läs nu inte orden som

läser bibeln. De är skrivna med kärlek, dock menar jag att det är "vi som blir kvar" som går där och kan känna viss bitterhet för alla som INTE ställde upp, allt som INTE hände, och att saker och ting skulle kunnat eller har varit så otroligt mycket bättre förr när... osv.
Inte alltid, inte jämt, men många gånger kan den där känslan infinna sig när någon annan frivillig god kamrat försvinner och man (än en gång) står där ensam som "äldsten som skall få ihopet".
Självfallet finns så oerhört mycket positivt GO och DRIV i alla fall, det kommer ju gubevars nya förmågor, och det är en källa till glädje så god som någon.
Men har man då "uppfostrat" säg 5-10-15 kullar "nya", sett folk droppat av under åren (naturligt iofs) så har man blvit lite luttrad, och man inser att en organisation, med aldrig så många aktiva ändå ÄR rätt känslig, och allt oftast hänger på EN eller max två fix-stjärnor, som om de slutar, då rasar allt som ett korthus.
Så det är med ett sorgset leende kan man säga, som man ser den naturliga successionen. Oron för hur förnyelsen ska gå. Kommer "de" att klara sig. Har jag utbildat dem tillräckligt. KOmmer de stanna. Finns någon som vill offra lika mycket tid som jag?
Allt detta beskriver den härliga dynamik det trots allt är att bygga detta laget.
Sen om det är en scoutkår, et gäng rajjsingfunktionärer, en klubb, eller vadsomhelst spelar ingen teater.
Det är kärlek, oro, glädje och det är förtvivlan blandat i en salig röra.
Sällan har ordet njutånger passat bättre!
