Säger inte emot. Men vad är likheterna mellan de senaste krasherna som påverkat Sverige? Finns det någon likhet mellan fastighetskrashen i början på 90-talet och it-krashen tio år senare? Eller vad finns det för likheter mellan bostadskrashen i USA för två år sedan och vår egen i början på 90-talet? Inte mycket va?
Min poäng är att ingen bubbla är den andra lik när man tittar på de praktiska fatorerna runt ikring dem.
Däremot finns det stora likheter i psykologin hur dom byggs upp av girighet, och förnekelse av faktorer som inte passar in i förhoppningarna, psudoförklaringar om varför det är annorlunda den här gången.
Under it-bubblan snackades det om en ny ekonomi med nya spelregler där vanlig mattematik inte längre gällde, nu snackas det om att alla måste bo. Vilket tydligen ska tolkas som att alla måste ha minst 43 kvadratmeter per person innanför tullarna.
Likheterna kan läsa mer om om du googlar lite på:
Hans Sjögren, professor i ekonomisk historia vid LiU + sjustegsmodellen finansiella kriser
Det är till stor del hans föreläsningar jag argumenterar med gällande krisers uppkomst/orsak.
Olikheterna däremot är många, och lika fel som att missa tendenserna i t.ex sjustegsmodellen är det att ropa Varg för att en enskild variabel råkar upprepa sig.
90-talskrisen här grundade i ett politiskt makroekonomiskt fiasko där hlt fel personer beslutade om finansiella frågor med röstfiskeri och populism som drivkraft och utan vidare insikt i hur ens de mest grundläggande makroekonomiska "sanningarna". Till deras försvar ska sägas att makro är ett rätt nytt område, och trots att jag absolut inte läst mkt eller är särskilt duktig på något sätt, så vet jag mer än många hyfsat insatta gjorde 1991. För området var knappt forskat på och det ämne makro är idag fanns knappt då. En nationalekonom 1990 var mikroekonom, det var liksom DET som allt handlade om, resten var ju politik.
Som jag skrev nånstans tidigare så hade 90-talet blivit mörkt för oss oavsett, men inte alls på samma sätt om vi inte begravt de få stabilisatoriska verktyg vi hade. Försök själva justera ventilerna på hojen utan mer verktyg än en träsko, en mikrofon och fula ord så får du se hur bra det går.
USA 2008 är långt mer komplext och ett resultat av en extremt sofistikerad finansmarknad, som jag villigt erkänner att jag aldrig riktigt förstod kärnan i fullt ut när vi läste om det. Men huvudproblemet var subprime-lånen, som vi inte alls har på samma sätt i sverige. I kombination med att bostadsmarknadens prisnivå var starkt påverkad av spekulation, vilket också synts i Spanien och flera andra länder där kriserna slagit som värst.
Det finns idag knappt några argument alls för att bostadsmarknaden HÄR är utsatt för spekulation i nån anmärkningsvärd omfattning (det finns idioter överallt dock).
Problemet i Sverige är att vi inte liksom USA, Spanien och Irland kan mäta värderingen av bostadsrätter då vi inte har något jämförbart index. Normalt är att vikta mot hyrespriserna, men eftersom vi har hyresreglering så blir det som en helt värdelös skattning.
Jag säger inte att priserna inte kommer att gå ned här. Jag säger bara att de inte varit övervärderade. Utbudet är tämligen konstant med en väldigt marginell tillväxt på bostäder, men efterfrågan kan svänga rätt mkt om vi exempelvis blir för hårt drabbade av EU-krisen som är som en krutlåda på farstun nu. Men så länge folk köper för att bo och för att de vill, så ÄR det den korrekta prisnivån, för DEN lägenheten, DEN dagen.
Argumenten om att det är överprisat för att värdet ökat många ggr mer än lönenivåerna faller på gymnasienivå då priserna speglar de socioekonomiska förändringarna i att vi värderar storstadsliv högre nu än för 20 år sen (i förhållande till utbudet), till viss del att landets bostadsrätter under 90 och 00-talet blivit renoverade ett par ggr i "bobra-hysterin" och därför är finare nu och framförallt, att centraliseringen ändå sen 50-talet hållt en högre takt än inflationen vilket påverkar geografin för arbetstillfällen och återigen - efterfrågan på lägenheter i städerna.
Långt inlägg, jag har feber.. Nu ska jag nog sova littää
Man behöver ju bara lyssna på bostadsköpare så fattar man att domspekulerar. Att folk benämner sin bostad som en investering när det i själva verket är konsumtion att bo säger väl det mesta om den mentala inställningen på marknaden? 
