Så här är det:
Vissa blir lite knäppa när dom är på mission, gäller främst dom som åker ned först. En av orsakerna är hemskheter, en annan är långvarig psykisk stress, en tredje är att de kommer hem till en tom lägenhet, och upplever att omvärlden inte förstår dem. (finns säkert mer anledningar)
Flickvännens "stora grej" är liksom att hon bytt gardiner medans fd solds "stora grej" är skjutandet vid Mostar = konflikt.
Litet socialt liv i Sv, inget fast jobb, kan leda till att en person åker på många missioner = blir lite skummare varje gång och ännu sämre socialt liv och mindre jobb i sv.
Nuförtiden har finns det mkt bättre omhändertagande för hemkommna sold än tidigare och de som vill prata med psykolog får göra det osv. Hemkommna spenderar några dagar på kronans område för att "landa" ordentligt. Tror även att cermonierna är mer omfattande så att personerna som varit iväg känner sig viktigare och det varit meningsfullt.
Dock brukar militären dra till sig en del original, och det är nog några av dessa du träffat, de flesta svenskar på mission är normala. FörsvarsM vill altså inte ha vapengalningar, labila eller folk som åker bort 2,5 år i ett sträck.
Man kan givetvis späda på missionshistorier ganska rejält hemma i Sv, vilket du säkert märkt om du pratat med någon som druckit.
Bara för att vara besserschmisser så åker de flesta svenskar inte på FN-tjänst utan på olika Nato-projekt.