Ja. Det ligger lite i det du säger.
Det finns ju en anledning till att man ger ett visst handikapp ifråga om cylindervolym till hojar med färre cylindrar. Det beror på att dom helt enkelt inte går att optimera till lika hög toppeffekt.
Jämför man exempelvis en Ducati 1098s och en R1 så är dom väl relativt likvärdiga på bana. Det är i stort sett föraren som avgör vem som kommer först. Detta trots att Ducatin med sin twin har värre hästar än R1:an. Det kan bara förklaras med en bredare effektkurva. För jag har väldigt svårt att tro att det beror på att ducatins ram är så oerhört överlägsen.
Accelerationen är ju inte beroende av toppeffekten. Den är beroende av den medeleffekt man lyckas klämma ur under accelerationen. Och en bredare effektkurva gör det lättare att hålla en hög medeleffekt. Rad-4:an förlorar mer effekt på att den tappar varv vid växlingarna än twinnen med sin bredare effektkurva. Det gör att en twin trots ett underläge ifråga om rena hästkrafter klarar av att greja i stort sett samma medeleffekt vid accelerationer. Då blir varvtiderna i stort sett likvärdiga. Kunder rad:4

rna hålla sin toppeffekt hela tiden under accelerationerna så skulle twinnen vara chanslös.
Så egentligen handlar det om att jämföra äpplen och päron. Det kräver en hel del växlande och förarskicklighet att utnyttja toppeffekten i en fyrcylindrig sporthoj. En twin tappar inte lika mycket om man fuskar lite med växlingarna. Vad man sen vill ha är en smaksak. Vissa förförs av en rad-4:as vibrationsfria gång och tendens till "ketchupeffekt". Andra njuter mer av att känna att hojen "lever" under en när man kör och att man inte hela tiden måste ligga på exakt rätt växel för att få tillräckligt drag ur kurvorna. Jag tillhör själv dom senare men jag förstår dom tidigare också.