sege
Fy fan jävla skit-
Träningsrapport Sviestad 090922 eller "Varför gjorde jag inte det här tidigare?"
Om ni inte orkar läsa, här är sammantfattning:
Herre min jävla gud! Jag har aldrig, aldrig, aldrig kört en motorcykel förut i mitt liv.
För att ta det från början. I lördags körde jag hojen (på släp) till MTM och Mattias jobb för att förbereda lite. Mattias var så hutlöst aktiv med att tvätta sitt exemplar av pråm så jag blev helt förvirrad. Var inte alls förberedd på att förbereda på lördagen, var tänkt på söndagen egentligen. Hur som helst, meka lite, kolla bestyckning, tvätta lite förstrött men mestadelen av tiden satt jag på en betongsugga och kollade när Mattias var duktig. Jag kände mig KLAR!
Så blev det igår, jag kände mig fortfarande klar. Lite stressad, gudomligt bästa LMS hade ju fixat så det blev tidigare träning. Släp hade vi också och inte lyx-skåpbilen. Jävla Roller (och kanske stort tack för alla gånger jag fått vara med och låna den!). Baxa in saker i en väldigt liten BMW och ett öppet släp är fan sugigt++. Med lite aggression blev det hyfsat. Mot Sviestad, faktiskt utan några som helst problem, Essingeleden bara flöt förbi i rätt filer. Måste vara för att jag körde och inte galningen. Efter någon timme kom jag lite smått på att lådan med elkabel och dylikt ligger hemma, synd. Inga däckvärmare blir varma utan el och Mattias är dåligt utrustad med extra-el. Aja, finns feta byggcentraler och snälla människor på Sviestad så jag hade bara 75% ångest över det.
Väl nere springer jag ett varv i depån och letar extrakabel, någon vars namn jag inte har den blekaste om lånar ut en extrakabel till mig. Tack! Sliter fram däckvärmarna lite kaxigt och ska rulla på. Skittrasig! Vafan! Min Motrax-värmare brann ju upp för någon månad sen och jag fick låna likadana av MagnusK. Klart som korvspad att jag tog rätt blå låda när jag tog hem trasiga och lät MagnusKs hela värmare vara kvar vid hojen, inga problems. Undrar bara vem som smugglat hem fel blå låda till mig och tagit tillbaka trasiga. Aja, el hade jag iaf, värme på framdäck får väl duga.
Sen kom nästa; VAFAN, däcktryck. Ska man kolla sånt kanske, vad ska det vara? Sleven, vän i nöd säger '1,9 fram och bak på dunlop-slicks' och 'de är två-raderstejpväder'. FEL! Det var tre, men nog mest för att jag gasar som en kärring.
Mycket text, dags att köra. Inget snack, fifan så nice det ska bli. Kränger på mig mitt otroligt nya och trånga skinnställ som Mattias lurat på mig. Kan inte andas, kan inte klia mig på nästan, kan inte göra nånting. Det ger sig nog när jag kör tänkte jag. Yeah right, tar mig runt tre varv, kommer inte ner till backen, kan inte växla, kan inte nå styret. Kan _ingenting_. Vafan köpte jag räser för? Är det så här jävla omöjligt och obekvämt? För låg temp också (vid det här laget en rad tejp). In, tejpa lite och kränga på mig mitt gamla fina slitna RST-ställ. Klart mysigare.
Ut igen; aaah, nu får jag i knät, jag kan nå backen, jag kan klia mig i röven och allt är bra. Förutom att hojen mest säger 'blöööööööh' när jag gasar, jag får peta lite växel och helt plöstligt. 'blah baaaaaaaaam' och sen är varvnålen tre varv runt mätaren ungefär. Wattafakk, vad händer.
Jag åker kanske 10 varv med antingen 'blööööööh' eller en miljon RPM så jag tror allt ska gå sönder. Flyt, vad är det? In i depån och vila lite. Sen går tiden iväg, jag kör hur mycket som helst, öppen depå är BÄST. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva, har inte riktkigt ord. Det är tokigt lätt, tokigt svårt, tokigt hemskt och vansinnigt roligt samtidigt. När man nångång kommer in fint i en böj och ut igen med varv är det så man fnisser bakom hjälmen, sen gör man EXAKT likadant varvet efter fast.. då trillar man helt plötsligt in i kurvan för att det går för långsamt och får ett 'blöööööööööh' när man ska gasa sig ur.
Efter pass tre eller fyra kanske börjar jag studsa framhjul nått vansinnigt ut ur Sviestadböjen. Läskigt, jag gillar inte gå omkull där, det gör ont. Jag skrider fram till Sviestadguden<tm> som även är Räsergud och frågar stillsamt vad jag ska skruva på. Första frågan - 'hur långt ner på gaffeln är du'. Öh, ja du, den som det visste skämdes jag och sa medan jag smet tillbaka och satte dit buntband. Fy skäms, KLAR i lördags var ordet. Ett varv klick på returen var tipset ändå, så tre klick fick det bli. Studsade ännu mer så det blev nog inte rätt eller för mycket. Tillbaka två klick igen och sen på med förspänning ett varv. Efter det här har jag ingen aning om det blev bättre för jag insåg att i min fart behöver man inte alls gå så långt ut mot bankanten, det är bara svänga lite mer istället så hamnar man studslöst mitt i banan. Smart! Ska fundera på hur det där med dämpare fungerar en annan dag. Tack ändå Fredde.
Att hinna växla under inbromsning, det är fan omöjligt inför esset. Jag får inte plats. Jag har, tydligen, en dålig ovana att flytta arslet till höger i inbromsningen för att sen flytta mig vänster. Ser grymt fult ut säger rapporter från läktaren så det över jag lite på att få bort, men då får jag knappt plats att växla. Måste kapa av lite lår och vad-ben på vänster sida.
Jag var även helt wild and crazy ner i nya sektionen, tänkte jag skulle satsa som en IDIOT. Sagt och gjort, kör mycket jävla fortare än nånsin och dyk ner bara, inga problem. Det gjorde jag, det var INGA problem, mitt i böjen kunde jag ha bytt spår sjutton gånger och svängt 180 grader istället för 75 eller vad det nu kan tänkas bli. Löjligt, hur man än gör blir man förlöjligad av hojen.
Mot slutet fick jag till några varv med bra fart in och drag ut, visserligen på en växel för lågt i varje böj förutom torparn men det kändes ändå som jag uppnådde motorcykelåkanirvana. Vilken gensvar, gör man rätt blir man otroligt belönad, omöjligt att inte skratta och fnissa. Gör man fel blir man precis lika straffad. Man har bara lust att ta fram kniven och skära sig. Hojen visar precis hur illa man beter sig, ju fortare man kör desto lyckligare blir hojen. Det är som att den också börjar fnissa när man närmar sig rätt.
Sleven sa att man skulle göra som följer:
Trean i esset och Bergskurvan, femman i Sviestadböjen, tvåan i Torparn. Jag tror han ljuger om alla förutom Torparn. Där är det möjligt och gick faktiskt flertalet gånger.
Jag vet inte hur jag ska sluta. Jag gråter mig till sömns för att säsongen är slut och längtar redan efter i vår. Varför har jag slösat bort tre år när jag kunde kört riktig motorcykel under tiden? Suck!
Om ni inte orkar läsa, här är sammantfattning:
Herre min jävla gud! Jag har aldrig, aldrig, aldrig kört en motorcykel förut i mitt liv.
För att ta det från början. I lördags körde jag hojen (på släp) till MTM och Mattias jobb för att förbereda lite. Mattias var så hutlöst aktiv med att tvätta sitt exemplar av pråm så jag blev helt förvirrad. Var inte alls förberedd på att förbereda på lördagen, var tänkt på söndagen egentligen. Hur som helst, meka lite, kolla bestyckning, tvätta lite förstrött men mestadelen av tiden satt jag på en betongsugga och kollade när Mattias var duktig. Jag kände mig KLAR!
Så blev det igår, jag kände mig fortfarande klar. Lite stressad, gudomligt bästa LMS hade ju fixat så det blev tidigare träning. Släp hade vi också och inte lyx-skåpbilen. Jävla Roller (och kanske stort tack för alla gånger jag fått vara med och låna den!). Baxa in saker i en väldigt liten BMW och ett öppet släp är fan sugigt++. Med lite aggression blev det hyfsat. Mot Sviestad, faktiskt utan några som helst problem, Essingeleden bara flöt förbi i rätt filer. Måste vara för att jag körde och inte galningen. Efter någon timme kom jag lite smått på att lådan med elkabel och dylikt ligger hemma, synd. Inga däckvärmare blir varma utan el och Mattias är dåligt utrustad med extra-el. Aja, finns feta byggcentraler och snälla människor på Sviestad så jag hade bara 75% ångest över det.
Väl nere springer jag ett varv i depån och letar extrakabel, någon vars namn jag inte har den blekaste om lånar ut en extrakabel till mig. Tack! Sliter fram däckvärmarna lite kaxigt och ska rulla på. Skittrasig! Vafan! Min Motrax-värmare brann ju upp för någon månad sen och jag fick låna likadana av MagnusK. Klart som korvspad att jag tog rätt blå låda när jag tog hem trasiga och lät MagnusKs hela värmare vara kvar vid hojen, inga problems. Undrar bara vem som smugglat hem fel blå låda till mig och tagit tillbaka trasiga. Aja, el hade jag iaf, värme på framdäck får väl duga.
Sen kom nästa; VAFAN, däcktryck. Ska man kolla sånt kanske, vad ska det vara? Sleven, vän i nöd säger '1,9 fram och bak på dunlop-slicks' och 'de är två-raderstejpväder'. FEL! Det var tre, men nog mest för att jag gasar som en kärring.
Mycket text, dags att köra. Inget snack, fifan så nice det ska bli. Kränger på mig mitt otroligt nya och trånga skinnställ som Mattias lurat på mig. Kan inte andas, kan inte klia mig på nästan, kan inte göra nånting. Det ger sig nog när jag kör tänkte jag. Yeah right, tar mig runt tre varv, kommer inte ner till backen, kan inte växla, kan inte nå styret. Kan _ingenting_. Vafan köpte jag räser för? Är det så här jävla omöjligt och obekvämt? För låg temp också (vid det här laget en rad tejp). In, tejpa lite och kränga på mig mitt gamla fina slitna RST-ställ. Klart mysigare.
Ut igen; aaah, nu får jag i knät, jag kan nå backen, jag kan klia mig i röven och allt är bra. Förutom att hojen mest säger 'blöööööööh' när jag gasar, jag får peta lite växel och helt plöstligt. 'blah baaaaaaaaam' och sen är varvnålen tre varv runt mätaren ungefär. Wattafakk, vad händer.
Jag åker kanske 10 varv med antingen 'blööööööh' eller en miljon RPM så jag tror allt ska gå sönder. Flyt, vad är det? In i depån och vila lite. Sen går tiden iväg, jag kör hur mycket som helst, öppen depå är BÄST. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva, har inte riktkigt ord. Det är tokigt lätt, tokigt svårt, tokigt hemskt och vansinnigt roligt samtidigt. När man nångång kommer in fint i en böj och ut igen med varv är det så man fnisser bakom hjälmen, sen gör man EXAKT likadant varvet efter fast.. då trillar man helt plötsligt in i kurvan för att det går för långsamt och får ett 'blöööööööööh' när man ska gasa sig ur.
Efter pass tre eller fyra kanske börjar jag studsa framhjul nått vansinnigt ut ur Sviestadböjen. Läskigt, jag gillar inte gå omkull där, det gör ont. Jag skrider fram till Sviestadguden<tm> som även är Räsergud och frågar stillsamt vad jag ska skruva på. Första frågan - 'hur långt ner på gaffeln är du'. Öh, ja du, den som det visste skämdes jag och sa medan jag smet tillbaka och satte dit buntband. Fy skäms, KLAR i lördags var ordet. Ett varv klick på returen var tipset ändå, så tre klick fick det bli. Studsade ännu mer så det blev nog inte rätt eller för mycket. Tillbaka två klick igen och sen på med förspänning ett varv. Efter det här har jag ingen aning om det blev bättre för jag insåg att i min fart behöver man inte alls gå så långt ut mot bankanten, det är bara svänga lite mer istället så hamnar man studslöst mitt i banan. Smart! Ska fundera på hur det där med dämpare fungerar en annan dag. Tack ändå Fredde.
Att hinna växla under inbromsning, det är fan omöjligt inför esset. Jag får inte plats. Jag har, tydligen, en dålig ovana att flytta arslet till höger i inbromsningen för att sen flytta mig vänster. Ser grymt fult ut säger rapporter från läktaren så det över jag lite på att få bort, men då får jag knappt plats att växla. Måste kapa av lite lår och vad-ben på vänster sida.
Jag var även helt wild and crazy ner i nya sektionen, tänkte jag skulle satsa som en IDIOT. Sagt och gjort, kör mycket jävla fortare än nånsin och dyk ner bara, inga problem. Det gjorde jag, det var INGA problem, mitt i böjen kunde jag ha bytt spår sjutton gånger och svängt 180 grader istället för 75 eller vad det nu kan tänkas bli. Löjligt, hur man än gör blir man förlöjligad av hojen.
Mot slutet fick jag till några varv med bra fart in och drag ut, visserligen på en växel för lågt i varje böj förutom torparn men det kändes ändå som jag uppnådde motorcykelåkanirvana. Vilken gensvar, gör man rätt blir man otroligt belönad, omöjligt att inte skratta och fnissa. Gör man fel blir man precis lika straffad. Man har bara lust att ta fram kniven och skära sig. Hojen visar precis hur illa man beter sig, ju fortare man kör desto lyckligare blir hojen. Det är som att den också börjar fnissa när man närmar sig rätt.
Sleven sa att man skulle göra som följer:
Trean i esset och Bergskurvan, femman i Sviestadböjen, tvåan i Torparn. Jag tror han ljuger om alla förutom Torparn. Där är det möjligt och gick faktiskt flertalet gånger.
Jag vet inte hur jag ska sluta. Jag gråter mig till sömns för att säsongen är slut och längtar redan efter i vår. Varför har jag slösat bort tre år när jag kunde kört riktig motorcykel under tiden? Suck!
ekpinne
