Tänker tjänstgöra i Försvaret. Söker tips och kunskap.

Schnell

Gudomlig sporthojare
Gick med
22 Jan 2015
Ort
Hbg
Hoj
FZ1N-07. Sålda: FJR1300AE-14, R1250GS-20, YZF1000R, ER-6N och NSR 125.
Hej!

Den senaste tiden har visat att vi inte kan lita på den stora grannen i öst. Starka röster talar för och andra talar emot ett svenskt/finländskt NATO-medlemskap.

Då stora politiska frågor är något som denna tråd inte ämnar hantera så ber jag istället att de frågor tas i tråden "Ska man vara orolig för Ryssland".

Syftet och målet med denna tråd är att ställa frågor och samla information samt tips för att ansöka till FM. Då många här inne har gjort allmän värnplikt och en del är aktiva inom FM, så tänker jag att kunskapen är bred och djup från flera olika avdelningar inom FM.

Vad vet vi? Jo nyligen kom beskedet om att anslag till FM kommer öka till 2.0% av dagens BNP. En mycket kraftig ökning i sek och landar rakt på NATO-kravet om ekonomisk insats i det egna försvarsförmågan! En viktig faktor för framtiden.

Jag själv är 28 år. Bor i Hbg och har ingen erfarenhet av att tjänstgöra. Är i hyffsad fysisk form och mentalt stabil. Jag hämmas enbart av en sak och det är en skada i höger fot från en mc-olycka, oktober 2016. Med andra ord, jag kan inte springa ordentligt under långa perioder... Tunga lyft, uthållig i ojämna arbetstider (skiftjobb) är jag däremot van vid och bekväm med. Mina funderingar är som följer. Jag lutar starkt åt Armén och de mekaniserade trupperna. CV90 eller Strv 122 är vad jag är främst intresserad utav. Det som får mig att lätt tveka är utvecklingen i Ukraina. Är man en så kallad sitting duck på det framtida slagfältet i en strv 122 och CV90 med dagens antitank-vapen som finns? Bör man vara orolig och söka annat eller det är bara att köra på?

Jag tänker tjänstgöra för mitt land. Tanken är att söka in och påbörja utbildning i höst. Målet är P7 i Revingehed.

Tacksam för all hjälp.

Mvh, Daniel.
Stridsfordon_90_Revinge_2012-2.jpg
strv-122_1-1024x576.jpg
 
Rent generellt så är ju tjänstgöring i pansar en ganska osäker plats i ett krig med likvärdiga motståndare. Men att vara soldat överlag i det läget är inte en överdrivet säker plats. Vill du tillhöra en sådan grupp så sök till det.
Personligen hade jag velat bli en såndär fjälljägare. Trivs med att kravla runt i naturen. Men nuförtiden är jag både för trasig och gammal för att vara till nytta för försvarsmakten. Och inte fick jag göra värnplikt heller. :hihi
Om något så skulle jag kanske vara till nytta för något IT-förband.

Men på förhand; Tack för din tjänstgöring och lycka till.
 
Om du vill till pansar så sök till pansar.
Värt att veta att även om man vill till stridande förband så tröttnar man ganska fort på pangandet(fredstid) varje dag.
Man kan göra annat som soldat och få lagom av stridandet.
Mekaniker, försörjning osv.
Jag tjänstgjorde i lumpen och en veva I Nordic Battle Group på teknisk bataljon p4 skövde. Samt ett repmöte för några år sedan. Det är lagom av allt tycker jag.
Det är tungt att tillhöra stridande trupper, även pansar, även under övning i fredstid.
Skulle det bli krig hade iallafall jag vart nöjd att vara mekaniker.
Men alla är olika.
Respekt till dig att du tänker på dina medmänniskor och vill hjälpa till.
 
Mitt inspel:

Du har troligen kompetenser som kan bli till mer nytta för FM än att ta upp en plats i en stridsvagn. Låt VPL fylla den typen av uppgifter så länge de klarar av att fylla utbildningsplatserna.

Annars all heder till dig för ambitionen. Tappa inte sugen bara ifall du stöter på tröghet i systemet, den finns där. :)
 
Vad är din fråga?
Tack för kommande insatser! Hatten: av.
Tack & bock!
Min första fråga är om ni tror att jag ens kommer in med tanke på ålder och min fotskada? Kommer det hindra mig i GMU vilket alla får göra oavsett placeringsort. Jag har så klart funderat på infanteriet också men tror inte jag är aktuell där just med tanke på foten. (Jävla skit). Är det bäst att hålla käften under besöket hos pliktverket/rekrytering och hoppas på det bästa eller ska man vara ärlig och använda fotskadan som argument till varför just de mekaniserade styrkorna skulle passa mig?

Ska för övrigt nämna att fordon och tekniken bakom har alltid varit av stort intresse hos mig.

Har haft fundering på att ansöka tidigare i livet men det har inte blivit av. Ska ärligt säga att jag blev fruktansvärt förbannad, ledsen och övertygad när ryssen gick in i Ukraina. Kände framför allt en stor sorg och ilska vilket direkt tippade vågen till ett ja för ansökning.

Vill också säga att jag är ingen krigshetsare men jag är stolt över Sverige, vår kultur och kan jag göra något för att beskydda, bevara och säkra det utan ryskt inflytande så tänker jag göra det!
 
Last edited:
Mitt inspel:

Du har troligen kompetenser som kan bli till mer nytta för FM än att ta upp en plats i en stridsvagn. Låt VPL fylla den typen av uppgifter så länge de klarar av att fylla utbildningsplatserna.

Annars all heder till dig för ambitionen. Tappa inte sugen bara ifall du stöter på tröghet i systemet, den finns där. :)

Tack så mycket.

Vilka platser tänker du dig att det kan vara värt att söka? Finns mängder har jag märkt.:va
Håller med om att man kanske är överkvalificerad för att tjänstgöra i en tjur av stål men jag trivs med att jobba fysiskt och prestera under press. Det gör mig gott. Jag antar att du tänkte något mer strategiskt område som stridsledare eller dylikt utan att jag drar förutfattade slutsatser. Dock tror jag inte det är något för mig. Blir dum i huvudet av att sitta still bakom en skärm under långa perioder.
Vet inte varför men jag känner ett mycket större drag för att vara hjälpsam ute på fält än bakom frontlinjen. Kanske har att göra med alla de filmer man sett från sårade ukrainare samt skadade och omkomna civila som dränker media för tillfället.
 
Tack så mycket.

Vilka platser tänker du dig att det kan vara värt att söka? Finns mängder har jag märkt.:va
Håller med om att man kanske är överkvalificerad för att tjänstgöra i en tjur av stål men jag trivs med att jobba fysiskt och prestera under press. Det gör mig gott. Jag antar att du tänkte något mer strategiskt område som stridsledare eller dylikt utan att jag drar förutfattade slutsatser. Dock tror jag inte det är något för mig. Blir dum i huvudet av att sitta still bakom en skärm under långa perioder.
Vet inte varför men jag känner ett mycket större drag för att vara hjälpsam ute på fält än bakom frontlinjen. Kanske har att göra med alla de filmer man sett från sårade ukrainare samt skadade och omkomna civila som dränker media för tillfället.
Det finns många platser, exempelvis fordonsförare eller inom sjukvård som inte kräver GMU. Många tänker nog skyttesoldat eller som i ditt fall, stridsvagnsbesättning, men den krassa sanningen är att precis alla led behövs för att eld skall kunna lämnas i målet.

Frivilligutbildning som swepace tipsade om är en bra början. Vill du engagera dig så skall du få göra det även om det inte är på en tjänst som kräver 100% fysisk status och 7-12 mån befattningsutbildning efter grundläggande militär utbildning.

Jobba fysiskt och prestera under press, tja att med terränglastbil frakta 8 ton granater fram till pjäsplats - och manuellt lasta av - i mörker, snö och under stark tidspress, kanske beskjutning, är det spännande nog?
 
Jag va tvungen å göra lumpen mot min vilja å de va ganska många år sen när de va plikt.. Att skjuta på papp figurer är en sak, men skjuta mot en annan människa är någe annat, å speciellt om den skjuter tillbaks... De är inte som ett data spel.. Möjligen om man sitter långt ner i berget å sköter en drönare eller liknande..
Att söka sig till försvaret måste man vara beredd att döda på riktigt..
 
Jag va tvungen å göra lumpen mot min vilja å de va ganska många år sen när de va plikt.. Att skjuta på papp figurer är en sak, men skjuta mot en annan människa är någe annat, å speciellt om den skjuter tillbaks... De är inte som ett data spel.. Möjligen om man sitter långt ner i berget å sköter en drönare eller liknande..
Att söka sig till försvaret måste man vara beredd att döda på riktigt..
Jag har svårt att se att det är så svårt att döda i krig.

Jag tror inte man tänker så alls.

Försöker inte spela tuff eller arrogant, jag tror bara det kommer naturligt.

Är man väldigt religiös eller något kanske det är jobbigt men det brukar inte direkt vara en garant för att man är fredlig heller.
 
Att söka sig till försvaret måste man vara beredd att döda på riktigt..
Absolut. Det är en del av försvarsmaktens huvudsakliga syfte i just krig. Att försvara vårt land från en yttre fiende. Jag kan tänka mig att många 18-åringar saknar drivet och viljan som 18-åringar hade för 20 år sedan. Det är en annan tid nu och tänket att man respawnar efter ett skott i bröstet är en farlig inställning/ tankegång inom dagens FM som kan orsaka stor skada inom grupp eller mot sig själv. Har dock ingen annan föreställning än att våra officerare och utbildare är mycket kompetenta och dugliga i att förmedla det allvar som återspeglas i deras menigas roll som soldater med skarp ammunition.
Att döda/ slå ut/ nedkämpa är något som varje individ måste hantera. Det är därför det kallas värnplikt. Att göra något man kanske inte vill göra för ett större syfte. Mitt syfte är att försvara min familj, mitt land, mitt folk men även de som finns bredvid mig i en skarp situation.

Jag går in i försvaret med en tanke och ett hopp om att aldrig behöva avfyra ett vapen eller kanon i ett allvarligt läge med vetskap om att jag kommer nedkämpa ett levande mål. Krig är inget annat än en tragisk konsekvens av att diplomatin misslyckats. Jag känner sorg med de värnpliktiga ryska pojkar på 18-19 år som sprängs i bitar i sina föråldrade vagnar i tron att de är på övning. Inte i aktiv strid i Ukraina. Hur många av dessa pågar ropar efter sin mamma när allt hopp är ute? Jag inbillar mig att med min ålder, kan vara en hjälp för de yngre meniga som är oroliga. Jag vet inte mer. Tycker bara läget är både allvarligt och tragiskt just nu...??


Tack @BrooklynS för svaret. Absolut är det "spännande" nog. Inget snack om att alla delar i ett försvar är lika viktiga för att hålla krigsmaskinen igång. Jag får kontakta rekryteringsmyndigheten eller pliktverket som det hette tidigare och se vad de säger. Kanske landar på helt annan plats än man tänkt sig. Kanske blir röjdyk till slut.

Det jag vet är att då man har synfel och är i behov av glasögon så minimeras ens potentiella befattningar.
 
Så. Nu har jag litet mer tid att skriva och läsa svaren du fått. Så det jag skriver nedan kanske är repetitioner av tidigare givna svar.

Mitt tips skulle vara frivilligförsvaret i form av Hemvärnet. Dit finns flera vägar in bla fmck, bilkåren mfl. Alla befattningar kräver inte fullgjord värnplikt i den formen som är att du är soldat i ungefär ett år men en grundläggande soldatutbildning får du innan du blir placerad på ditt kompani.

Varför hemvärnet? Jo, då du är 28 år och inte har gjort värnplikt så förefaller det mig en rimlig plats inom Försvarsmakten.

Tips, mörka inte skador. Det gjorde jag och det var obra när man rycker in på en jägarskvadron. Men vad gör inte en tonåring för att få grön basker? ?
 
Bra att du vill ställa upp och hjälpa till. Jag hoppas de ser nyttan att rekrytera dig och att du hamnar någonstans där du trivs.

En sak jag tycker du ska ha med dig är att det iblands satsats på försvaret men för det mesta så bantas det. Tongångarna kan vara helt annorlunda om tre år och då vill man såklart inte bli av med jobbet.
 
Tack för alla svar. Uppskattas. Ska förtydliga att jag inte hade planerat att mörka min fotskada men ställde frågan för att se om det vore ren idioti att berätta om det hos rekryteringen. Nu vet jag så tack för det.
@SwePace Tack för din insats. Så du är en av lyckliga få med grön basker? Det var min dröm fram till 2016. Sen var det tack och hej till den tjänsten. Jag håller alla dörrar öppna. Hemvärnet kan absolut vara en bra idé. Tänker dock att jag lever ensamt utan sambo eller barn så nu om något skulle vara ett bra tillfälle att satsa fullt ut. Menar inte på att nedvärdera hemvärnet på något vis men målet är och kommer nog förbli Armén i FM.

@Tegel1432 Håller med. Finns många befattningar man kan söka som är mer framtidssäkra. Min tankegång har varit att ta tjänstledigt, tjänstgöra i FM och sen jobba deltid i samråd med min nuvarande arbetsplats. Där är en på mitt jobb som är laddare i 122an som jobbar på ett annat arbetslag än mig. Han deltar i 4-5v praktisk övning varje år. Kanske man skulle prata mer med honom.
 
...och om man mörkar en skada, vad mörkar man mer?

Tänker omgivningen.
Vid tillfället var jag ung och dum. Inte värre än så. Trodde att mitt knä hade läkt efter en skada men det hade det inte.

@Schnell
Blev ingen jägarbasker. Däremot fick jag en basker till min uniform senare i rikets tjänst, men det är en annan historia. Inser att det finns flera vägar in än när jag var aktuell för aktiv tjänst. Det är bra. Lycka till!
 
Last edited:
Har inte läst alla svar. Men frågan om hur det är med att bli soldat vid 28 års ålder så är inte det det enklaste. Först måste du mönstra och bli antagen. Sedan måste mönstringsförättaren ha platser till ett pansarförband.

Till själva vagnen finns det olika befattningar. I strv finns det skytt, laddare, flrare och vagnchef. Strf 90 har en automatkanon därav ingen laddare. Dock har man med en skyttegrupp bak i stridsutrymmet som genomför avsutten strid tillsammans med två andra grupper.

Sedan är det inte bara att skjuta ett pansarskott hursom helst och vagnen går upp i ett eldhav. Så enkelt är det inte. Det finns många delar att reda ut om den saken. Men först och främst är det stor skillnad på just ammunitionssäkerheten i väst och öst vagnar. Det är inte av själva träffen från rsv-strålen som det blir verkan av utan den sk sekundärverkan i form av att främst ammunitionen tar eld och exploderar. Med katastrofala följder. Det kan behövas tio träffar eller en beroende på var man träffar och med vad. Ett pansarskott har inget mörkersikte och ett max skjutavstånd på 400 m för rimlig Pträff. En strv har en precision på tre dm på 2000 m... med full stabilisering är det bättre än det värsta dataspelet fast i verkligheten... Mörkersiktet har en känslighet på 0,2 grader dvs man kan se om någon stått p i snön för 10 min sedan...

Nåja det var lite om det och ja jag har utbildning i militärteknik så jag kan förklara djupare för den som vill veta mer.

Det bästa vi alla kan göra är främst att tänka på källkritik och bidra till samhället efter förmåga. Hv är en mycket modernare organisation nu än bara för tio år sedan.
 
Jag va tvungen å göra lumpen mot min vilja å de va ganska många år sen när de va plikt.. Att skjuta på papp figurer är en sak, men skjuta mot en annan människa är någe annat, å speciellt om den skjuter tillbaks... De är inte som ett data spel.. Möjligen om man sitter långt ner i berget å sköter en drönare eller liknande..
Att söka sig till försvaret måste man vara beredd att döda på riktigt..
Jag tror att man förändras väldigt mycket i en krigssituation, vissa positiva sidor växer, men det gör alldeles säkert ett antal negativa också. Och kanske framförallt, alla reagerar olika, och det är inte helt lätt att på förhand veta hur man reagerar. I synnerhet inte efter en period av extrem psykisk stress, fysiska påfrestningar, dåligt med mat och sömn osv.

Någonstans kommer dom flesta till en nivå där egen överlevnad är det primära, det är knappt första stegen ens i behovstrappan, det är grunden den står på. Om då valet är att ta bort det primära hotet, eller att riskera död och lemlästning på sig själv och sin omgivning, då är nog valet lätt. Det är inte människor, presumtiva polare, det är hot mot dig som du bekämpar. Efter ett tag kommer också viss avtrubbning, gränserna tänjs och skjuts framåt.

Därmed inte sagt att det är enkelt, och väldigt många drabbas av PTSD, både av upplevelserna i stort, och det dom faktiskt har varit med om och utfört.

Sen finns det händelser som julfreden 1914 också, det måste ha känts väldigt bizzart, först ska man göra allt för att döda varandra, sen firar man jul, och dagen efter fortsätter dödandet: https://sv.wikipedia.org/wiki/Julfreden_1914
 
  • Gilla
Reaktioner: JPT
Nyheter
Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...

120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...

En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Back
Top