Tänk bara en sån sak som att det började predikas att vitaminer och en sund livsstil saknade betydelse. Sånt som det finns ganska vetenskapliga stöd för att det hjälpt mot alla tidigare förekommande smittor.
Men mot covid var det verkningslöst. Endast flockimmunitet skulle rädda oss, och den skulle tvingas på folket snarast. Sen blev folket inte immuna och då var nästa sanning att alla måste ta vaccinet och det skulle räcka med en spruta.... joråsåatte... Har ni tagit er åttonde boster nu när hösten närmar sig?
Jag tror att du blandar äpplen och päron litegrann.
Vad gäller risken att smittas oavsett sjukdom så är det väl etablerat att en frisk person vid god hälsa som lever sunt och inte har några brister av viktiga vitaminer har mindre risk.
Men det som spreds under Covid var att höga doser av vissa vitaminer skulle skydda mot smitta. Vilket det inte gör mot i stort sett någon smittsam sjukdom. Om du så äter kilovis med C-vitamin så minskar det inte risken att smittas.
Enda undantaget från den regeln i stort sett är om man har en konstaterad brist.
Sådana samband såg man också för Covid. Det konstaterades att D vitaminbrist ökade risken för svår sjukdom.
Men det gick man av naturliga skäl inte ut med brett pga att det kan få allvarliga följder.
Risken om sådan information sprids som sanning är att folk börjar knapra D vitamin som galningar och eftersom den är fettlöslig och överskottet inte går ut med urin som med C vitamin så kan man faktiskt förgifta sig. Och D-vitaminförgiftning är allvarligt. Av den anledningen så skall man inte äta D vitamin i några högre doser annat än efter läkare konstaterat brist och ordinerat detta.
Så det finns en anledning till att man gick ut med sådan information. Man ville förhindra att våra akutmottagningar översvämmades av folk med njursvikt, kalkinlagring i njurar, kramper, kräkningar mm.
D-vitaminbrist är relativt ovanligt bland den Svenska befolkningen. Dom grupper som löper risk är mörkhyade (som pga pigmenteringen har svårt att bilda tillräckligt från solljuset) spädbarn och personer över 75. Men samtliga dessa grupper rekommenderas redan att tta tillskott av D vitamin.
Vad gäller motion så har man inte sett några samband vad gäller risken att drabbas av svår sjukdom.
Och det var just svår sjukdom man fokuserade på i samband med uttalandena att man inte såg några skillnader med hur bra kondition patienten hade. Det var inte om risk för smitta utan risk för att drabbas av allvarlig sjukdom om man blivit smittad.
Sen är det en sak att säga att man borde gjort si och så. Oavsett hur man handlar så får det enorma konsekvenser.
Att läsa ned hela samhället initialt hade kanske gett ett långsammare förlopp med spridningen. Men det är osäkert om det hade räddat några liv. Och framför allt så är det ganska säkert att det hade ökat psykisk ohälsa. Det ökade ganska kraftigt bara av de restriktioner vi faktiskt hade.
Plus att ekonomin får en ännu hårdare smäll om man stänger ned mer.
Det är en av anledningarna till att vår ekonomi faktiskt klarade Covid så pass bra som den gjorde.
Hårda restriktioner ger till följd stora ekonomiska konsekvenser och påverkar negativt en rad faktorer som uppstår till följd av isoleringen. Som psykisk ohälsa, risk för självmord mm.
Inga restriktioner medför risk för stor smittspridning med stora antal svårt sjuka och döda samt en sjukvård som inte alls klarar av belastningen.
Det man gjorde var att införa tillräckligt hårda restriktioner för att hålla ned smittspridningen så att inte sjukvården skulle överbelastas. Vilket är ganska knepigt med en ny sjukdom. De som blir svårt sjuka kommer att bli svårt sjuka förr eller senare om dom inte vaccinerats så det gäller bara att hålla ned anstormningen så att dom faktiskt kan få hjälp när dom faktiskt blir sjuka.
Och vad gäller dödlighet och smittsamhet så visste man ju inte säker. Det var i viss mån en gissningslek. Men det fanns väldigt tidigt en hel del data som tydde på en smittsamhet och dödlighet som låg ganska väl i linje med vad man nu vet.
Man kan ju vända på det också och göra jämförelsen med svininfluensan.
Det var en influensa av samma typ som spanska sjukan så man blev av naturliga skäl nervös.
Där slog man på stora trumman om riskerna och försökte tvinga i befolkningen vaccin.
Detta trots att man utifrån data kunde konstatera att helt utan vaccin så kommer den inte att döda lika många som den vanliga säsongsinfluensan.
Och vaccinet som man tog fram och gav alla som ville ha (jag tog inte pga att jag kände till vaccintypen samt riskerna för svår sjukdom) var av samma typ som man gav i USA i massvaccinering mot en närbesläktad influensa på 70 talet.
den gav då några tusen amerikaner svåra neurologiska problem. Framför allt balansproblem och skakningar.
Den vaccintypen lurade man allltså på svenska befolkningen trots att man visste att sjukdomen var relativt ofarlig och vaccintypen var behäftad med risker för allvarliga biverkningar.
Följden av det var att ett antal tonåringar fick livslånga biverkningar i form av sömnproblem och aldrig kommer att kunna leva ett normalt liv.
Metoden används i stort sett inte längre men användes då för att det är en snabb metod att få fram ett vaccin som är rimligt effektivt.
Där tog man snarare i alldeles för mycket.
Jag tycker att det är bra om man tar i lagom men inte för mycket. Tyvärr går det inte att skydda alla. I det moderna samhället så är vi så trygga att vi förväntar oss nästan att skyddas från allt med hjälmar på små barn som dom kan hänga sig i om dom klättrar i träd eller reflexvästar som dom kan strypa sig i i rutschkanorna. Sådant är inte livet.