Jas-95
Grön??
Någon annan än jag här på SH som skall springa Sthlmsmaran nu på lördag??
JB
JB
Sthlm Marathon?
- Thread starter Jas-95
- Start date
Thundercat
Ringmärkt
Jas-95 skrev:
Vad siktar du på för någon tid?
Jas-95
Grön??
Thundercat skrev:Vad siktar du på för någon tid?
Typ 4 timmar! kan bli mer kan bli mindre beroende på väder och dagsform.
JB
Jajamän. Eftersom jag inte vill ta ifrån afrikanerna prispengarna som de så väl
behöver (en sjättedel av BNP i deras hemländer) tänkte jag ta det lite
lugnt. I samma gentlemannamässiga stil avser jag även släppa en del damer
förbi mig. Målsättningen (inte ett löfte) är därför 3:45.
behöver (en sjättedel av BNP i deras hemländer) tänkte jag ta det lite
lugnt. I samma gentlemannamässiga stil avser jag även släppa en del damer
förbi mig. Målsättningen (inte ett löfte) är därför 3:45.
Äh, orkar inte springa mer än 2km sen så sitter jag o glassar i solen istället.
Thundercat
Ringmärkt
lee skrev:
Jag sprang Göteborgsvarvet... 21km...
Springa det ett varv till =
Jas-95
Grön??
Thundercat skrev:Jag sprang Göteborgsvarvet... 21km...
Springa det ett varv till =
2,2 mil (Sthlmsloppet 1,36 som bäst) kan man ösa på! Maran får man "lunka" på ett annat sätt iaf jag! Har inte sprungit maran tidigare så vi får se! Håll tummaran att jag och Lee klarar det!
JB
Thundercat
Ringmärkt
Jas-95 skrev:
Jag har sprungit göteborgsvarvet, 21 km på 1.34.05. Men då hade jag ju tränat lite innan iaf... Har sprungit otränad på 1.42-1.45 ungefär... Skulle nog kunna träna mig till att springa ett marathon... Gäller bara att hitta en påse motivation nånstans...
Jas-95 skrev:
Hehe, jag sprang Stockholmsloppet på 1.34.50 så vi kommer nog ha liknande tempo. Jag har köpt ett startbevis på svarta marknaden så jag fick ett lågt startnummer på 640. Ska köra och hämta nummerlappen alldeles strax...
Starstriker
Som man googlar får man svar
Hehe. Vi ska ha svensexa imorrn för en polare... och vi ahr varit vänliga att anmäla honom. VI får väl se hur långt han orkar....... Han kommer få egna vätskekontroller.
Idag säger jag som Lena Ph. Det gör ont.
Loppet började bra. Man joggar omkring på Djurgården solen skiner, det är inte alltför varmt. Allt känns hur bra som helst. Dock förvånande att en del kliver av och pissar efter 2,5 km. Vinkar till flickvännen på Strandvägen och polaren supportar vid Söder Mälarstrand. Jag känner mig hur fräsch som helst. Hela vägen fram till Västerbron (c a 12 km ) var det som en söndagspromenad.
Västerbron skapade en svag men envis stelhet i benen. Humöret är ändå gott och publiken hejar och vinkar, det känns rätt OK. Låg ända före tidsschemat med 3 minuter. När man kommer ut på andra varvet har stelheten övergått i smärta. Den förväntade endorfinkicken lyser med sin frånvaro samtidigt som man börjar tvivla på sin förmåga. Det är en sak att springa 5 km när det gör ont, men ytterligare 21 km! Hur fasen ska jag klara det, undrar jag. Jag fokuserar på att klara 28 km, två trejedelar av loppet.
Vid 28 så är smärtan i benen värre och jag inser att det kommer att fortsätta att förvärras. Springer nu på vilja och publikstöd. Försöker konstant dopa mig med sportdryck, godis och druvsocker. Tempot sjunker och jag funderar hela tiden på att börja gå, men jag lyckas stå emot och tar, korta långsamma steg där varje fotnedsättning är en plåga. Vid 30 km känns det i a f möjligt att klara loppet.
Västerbron andra gången känns dock inte värre än att springa på plan mark. Hela tiden letar man efter de skyltar som visar att man klarat av ytterligare en kilometer. Vill gå hela tiden, men tvingar mig själv att springa vidare. När man når Sankt Eriksplan lättar det lite mentalt. Bara några kilometer kvar. Sista kilometern blir lättare och när jag kommer in på Stadion chockar jag mig själv med att ta upp en spurt. Smärtan försvinner för några sekunder och jag flyger förbi mina medtävlare i ytterspår.
Jag fick tiden 3,48,38, vilket är ungefär en minut långsammare än min plan.
Idag kan jag knappt gå. Det var otroligt mycket jobbigare än jag räknat med.
Loppet började bra. Man joggar omkring på Djurgården solen skiner, det är inte alltför varmt. Allt känns hur bra som helst. Dock förvånande att en del kliver av och pissar efter 2,5 km. Vinkar till flickvännen på Strandvägen och polaren supportar vid Söder Mälarstrand. Jag känner mig hur fräsch som helst. Hela vägen fram till Västerbron (c a 12 km ) var det som en söndagspromenad.
Västerbron skapade en svag men envis stelhet i benen. Humöret är ändå gott och publiken hejar och vinkar, det känns rätt OK. Låg ända före tidsschemat med 3 minuter. När man kommer ut på andra varvet har stelheten övergått i smärta. Den förväntade endorfinkicken lyser med sin frånvaro samtidigt som man börjar tvivla på sin förmåga. Det är en sak att springa 5 km när det gör ont, men ytterligare 21 km! Hur fasen ska jag klara det, undrar jag. Jag fokuserar på att klara 28 km, två trejedelar av loppet.
Vid 28 så är smärtan i benen värre och jag inser att det kommer att fortsätta att förvärras. Springer nu på vilja och publikstöd. Försöker konstant dopa mig med sportdryck, godis och druvsocker. Tempot sjunker och jag funderar hela tiden på att börja gå, men jag lyckas stå emot och tar, korta långsamma steg där varje fotnedsättning är en plåga. Vid 30 km känns det i a f möjligt att klara loppet.
Västerbron andra gången känns dock inte värre än att springa på plan mark. Hela tiden letar man efter de skyltar som visar att man klarat av ytterligare en kilometer. Vill gå hela tiden, men tvingar mig själv att springa vidare. När man når Sankt Eriksplan lättar det lite mentalt. Bara några kilometer kvar. Sista kilometern blir lättare och när jag kommer in på Stadion chockar jag mig själv med att ta upp en spurt. Smärtan försvinner för några sekunder och jag flyger förbi mina medtävlare i ytterspår.
Jag fick tiden 3,48,38, vilket är ungefär en minut långsammare än min plan.
Idag kan jag knappt gå. Det var otroligt mycket jobbigare än jag räknat med.
Last edited:
Jas-95
Grön??
Jaha stum i benen är rätta ordet. Kom knappt ner för trappan nu på morgonen. Tur att vi har toa på övervåningen också hehe!
Min tid var väl inte direkt lysande 4,44 men målet var att ta sig runt. Det var första gången jag sprang "maran". Jag sprang iaf hela tiden!
Efter ca 1,6 mil började jag få kramp i vänstra vaden. Faan nu är det kört tänkte jag. Klämde då en kolhydratsgel samt tre muggar sportdryck. Tur som fan, krampen släpte och kom aldrig tillbaka.
Skall jag göra det igen?? Hmm vi får se!!
Nu skall jag snart sätta mig på Ninjan och bränna till Västerås!
JB
Min tid var väl inte direkt lysande 4,44 men målet var att ta sig runt. Det var första gången jag sprang "maran". Jag sprang iaf hela tiden!
Efter ca 1,6 mil började jag få kramp i vänstra vaden. Faan nu är det kört tänkte jag. Klämde då en kolhydratsgel samt tre muggar sportdryck. Tur som fan, krampen släpte och kom aldrig tillbaka.
Skall jag göra det igen?? Hmm vi får se!!
Nu skall jag snart sätta mig på Ninjan och bränna till Västerås!
JB
hrc
Desillusionerad
lee skrev:
Kan inte vara sunt att utsätta sig för sånt där. Tänkte jag. Fast sen kom jag på att jag körde Vätternrundan -02 (går i juni, kanske skulle åka ner i år oxå förresten...) och hade cyklat typ en km sen nyår. Att köra 30 mil på det var....inte så lyckat. Men efter tre månader var jag bra igen!
Man är väl inte riktigt klok. Som tur är. Fan va trist det vore!
