Det lutar åt att jag ska byta en bil jag har till salu mot en ZX9R -98. Eftersom jag är totalt ny på rena sporthojar tänkte jag höra om det finns några bra grundtips att tänka på när man ska lära sig köra? Det enda jag minns från den gång jag provade en äldre 600 för många år sedan är att den var väldigt "bångstyrig" och känslan av att man skulle välta fanns hela tiden?! Ska det behöva vara så innan man kommer över sporthojkänslan? Hur åker man sakta utan att känna obehag och fort på ett säkert sätt helt enkelt?
Märkiga frågor kanske men det finns säkert många som kan ge sin syn på det hela med ett filosofiskt svar!
Märkiga frågor kanske men det finns säkert många som kan ge sin syn på det hela med ett filosofiskt svar!
Men saker jag försöker tänka på är att vara följsam med hojen och vägarna, samt att inte underskatta avståndet mellan mej och kurvan där framme (som gärna händer). Det sist nämnda är ofta en "hoppsan" som ger en fin liten nyans i brallan. Kör ut på några små krokiga fina vägar och håll ett jämnt tempo igenom dom hela tiden, det är både skönt och så vågar man dra på mer och mer efter ett tag.


Har man nya däck på kan den känslan upplevas vid riktigt krypkörning..Nu vet jag inte vad du har för erfarenheter, men en 98:as zx9r är nog allt annat än bångstyrig, säg kurva och du är igenom den redan. Går att åka sakta(relativt..) i tvära fina 180 graders böjar på gokartbanor med utmärkt! Utveckligen går frammåt, min cbr från 00, känns ljusår i hanterbarhet mot min RF 900 från 1996, i varje fall när det är riktigt kurvig o knixigt, går att kasta i kurvor tvärt, zx9r från 98 är i samma kategori hoj, med stadig ram, hög effekt, och lättstyrt som några få förunnat..
Sen kan du köra ut på mindre krokiga vägar. Glöm att dom är bong styriga då jag älskade att köra på Gelleråsen som är just knixig bana. Häng fullt ut med knät i backen och dra med hojen. Sen kastar man sig över på andra sidan och gör samma sak där typ hårnålskurvan. Den följer med dig vart du vill och även dit du inte vill om det vill sig illa.