Blev en sjukt lång och tråkig rapport från en sjukt kort och rolig helg...
Allt ligger på hemsidan, men här kommer ett urklipp från ett lite speciellt första race....
Dags för lördagens race!
Min vana trogen så blev starten inte sådär jättelyckad. Det är verkligen något som jag måste förbättra. Tappade ett par placeringar direkt i starten, och ytterligare nån i första böj. Tappade ner till 16:e från min 13:e startposition. Passerar första varvet som 15:e och ligger nu bakom Jimmy Borgh (#73). Jag känner mig mycket snabbare och känner att jag måste om för att hänga på tåget där framför innan dom sticker iväg. Men det dröjer ända till inbromsningen efter långa rakan på varv 3 innan jag kommer om, och ligger nu i bakom Daniel Almqvist (#94) som har fått en liten lucka. Känner nu att snoret börjar rinna ordentligt så jag måste sitta och ”sniffa” upp det i nästan varje andetag. Känns verkligen jättekonstigt. Har jag helt plötsligt blivit allergisk mot något eller vad är det som händer?
Jag jobbar på för att täppa till luckan fram till Almqvist samtidigt som Mattias Wikberger (#9) flåsar mig i nacken. Efter några varv så känner jag att luckan börjar täppas till och att Almqvist verkar bli uppehållen lite av Jocke Stensmo (#69) som ligger framför honom. Nu börjar det dyka upp röda prickar på insidan av visiret och det smakar järn i munnen. Det är nog inte snor som forsar, jag måste blöda näsblod tänker jag. Vad gör jag nu? Ska jag bryta eller? Äsch, hur farligt kan det vara. Det ger sig nog snart.
Almqvist tar sig förbi Stensmo på varv 8 och nu får Stensmo en måltavla på ryggen istället. Det tar bara något varv innan jag är uppe precis i bakhjulet på Stensmo och börjar planera min attack. Precis när jag har laddat för att ta honom i inbromsningen efter långa rakan på varv 10 så dyker istället Wikberger upp på innern i ”Esset” och överraskar mig lite grann. Han tar sedan Stensmo på en gång och jag är återigen uppe i rygg på Jocke. Nu börjar det bli svårt att se för allt blod som virvlar upp på insidan av visiret av turbulensen i hjälmen, och sedan rinner ner för insidan på visiret. Jag få nu sitta och vicka huvudet fram och tillbaka för att hitta luckor mellan blodet så jag kan se vart jag kör.
På varv 11 sen så bromsar jag mig äntligen om Stensmo och är nu uppe på en 13:e plats igen. På slutet börjar jag bli riktigt trött och känner mig orkeslös. Och får allt svårare att se vart jag kör på grund av allt blod. Jag kan dock till slut hålla min 13:e plats in i mål med rätt så betryggande lucka både framåt och bakåt, och bärga några sköna SM-poäng.
Precis efter mållinjen när jag slår av på tempot så tittar jag ner på tanken som är alldeles blodig, och det är även massor på låren och magen. Ser helt sjukt ut. Slår en snabb titt på laptimern som visar ”Best lap 58.393” vilket betyder nytt pers igen!
När jag svänger in i depån så väntar en glad Micke som sedan snabbt förvandlas till en fågelholk när han ser mig. ”Vafan har hänt!” frågar han.
När jag tar av mig hjälmen så droppar det fortfarande från näsan, och jag kan se själv hur det ser ut för första gången. Det ser ut som man slaktat en gris på mig hoj, skinnställ, och hjälm. Och jag är full med blod i ansiktet också. Får en trasa så jag kan torka av mig det värsta medans folk står runt omkring och pekar och ser väldigt förvånade ut. En mycket surrealistisk upplevelse…
Har bara bilder på hjälmen just nu, men det ska finnas på hojen också...
Allt ligger på hemsidan, men här kommer ett urklipp från ett lite speciellt första race....
Dags för lördagens race!
Min vana trogen så blev starten inte sådär jättelyckad. Det är verkligen något som jag måste förbättra. Tappade ett par placeringar direkt i starten, och ytterligare nån i första böj. Tappade ner till 16:e från min 13:e startposition. Passerar första varvet som 15:e och ligger nu bakom Jimmy Borgh (#73). Jag känner mig mycket snabbare och känner att jag måste om för att hänga på tåget där framför innan dom sticker iväg. Men det dröjer ända till inbromsningen efter långa rakan på varv 3 innan jag kommer om, och ligger nu i bakom Daniel Almqvist (#94) som har fått en liten lucka. Känner nu att snoret börjar rinna ordentligt så jag måste sitta och ”sniffa” upp det i nästan varje andetag. Känns verkligen jättekonstigt. Har jag helt plötsligt blivit allergisk mot något eller vad är det som händer?
Jag jobbar på för att täppa till luckan fram till Almqvist samtidigt som Mattias Wikberger (#9) flåsar mig i nacken. Efter några varv så känner jag att luckan börjar täppas till och att Almqvist verkar bli uppehållen lite av Jocke Stensmo (#69) som ligger framför honom. Nu börjar det dyka upp röda prickar på insidan av visiret och det smakar järn i munnen. Det är nog inte snor som forsar, jag måste blöda näsblod tänker jag. Vad gör jag nu? Ska jag bryta eller? Äsch, hur farligt kan det vara. Det ger sig nog snart.
Almqvist tar sig förbi Stensmo på varv 8 och nu får Stensmo en måltavla på ryggen istället. Det tar bara något varv innan jag är uppe precis i bakhjulet på Stensmo och börjar planera min attack. Precis när jag har laddat för att ta honom i inbromsningen efter långa rakan på varv 10 så dyker istället Wikberger upp på innern i ”Esset” och överraskar mig lite grann. Han tar sedan Stensmo på en gång och jag är återigen uppe i rygg på Jocke. Nu börjar det bli svårt att se för allt blod som virvlar upp på insidan av visiret av turbulensen i hjälmen, och sedan rinner ner för insidan på visiret. Jag få nu sitta och vicka huvudet fram och tillbaka för att hitta luckor mellan blodet så jag kan se vart jag kör.
På varv 11 sen så bromsar jag mig äntligen om Stensmo och är nu uppe på en 13:e plats igen. På slutet börjar jag bli riktigt trött och känner mig orkeslös. Och får allt svårare att se vart jag kör på grund av allt blod. Jag kan dock till slut hålla min 13:e plats in i mål med rätt så betryggande lucka både framåt och bakåt, och bärga några sköna SM-poäng.
Precis efter mållinjen när jag slår av på tempot så tittar jag ner på tanken som är alldeles blodig, och det är även massor på låren och magen. Ser helt sjukt ut. Slår en snabb titt på laptimern som visar ”Best lap 58.393” vilket betyder nytt pers igen!
När jag svänger in i depån så väntar en glad Micke som sedan snabbt förvandlas till en fågelholk när han ser mig. ”Vafan har hänt!” frågar han.
När jag tar av mig hjälmen så droppar det fortfarande från näsan, och jag kan se själv hur det ser ut för första gången. Det ser ut som man slaktat en gris på mig hoj, skinnställ, och hjälm. Och jag är full med blod i ansiktet också. Får en trasa så jag kan torka av mig det värsta medans folk står runt omkring och pekar och ser väldigt förvånade ut. En mycket surrealistisk upplevelse…
Har bara bilder på hjälmen just nu, men det ska finnas på hojen också...
Grattis till kørningen...
