Med humöret på topp rullade Räkan och jag mot Linköping. Jag skulle köra min andra tävling i Superbike. Första tävlingen gick i Anderstorp och då hade jag ingen aning om vilka jag körde emot. Nu har jag lärt mig namnen på lite fler förare samt en kanonkille som räkan med som mek och bollplank.
Många av toppförarna från TV saknades så förhoppningarna om en pallplatts kändes ändå realistiska ( ja för mig i alla fall). Fick ju känna på hur det kändes då jag körde klubbmästerskap i LMS veckan innan och det vill jag ju uppleva igen, men visste att de skulle krävas 56 tider.
Fick två torrträningar under fredagen och tog de ganska så lugnt och körde låga 58 tider. Var dock inte nöjd med fästet bak och det oekonomiska däckslitage jag hade. Efter lite skruvande insåg jag att hydralspänningen på bakdämparen hade pajat. Den hängde 2,5 mm för mycket. Skönt tänkte jag, här fanns det mycket tid att hämta.
Första kvalet körde jag på gamla trötta sulor och det räckte ändå till en 7e plats, 57,7 tror jag det blev. Nästa kval gällde det att gasa. Kom ner på 57,3 och det räckte till en 6e plats. Men var inte alls nöjd med hojen. Låg markfrigång och motorkåporna tar i trots att jag har höjt upp den så mycket det går. Min kompis räkan säger att det är för att jag åker för mycket Supermoto-stil. –Du måste hänga ut mer. Jag lovar att göra ett försök men det känns väldigt onaturligt för mig att hänga bredvid hojen och köra.
Starten går och Robban Gull som står bredvid mig drar iväg som en avlöning. Inte bra. Han vill jag ju köra ifrån. Jörgen är också startsnabb så det är bara att lägga sig på led. Låg och bråkade länge med Jörgen som jag senare kom om och körde ifrån men Eskilsson var som en blodigel. Vi hade en riktigt kul fight genom hela racet. Tror vi passerade varandra 8-9 ggr. Han körde om mig på baksidan så körde jag om honom in i S-et. Ut på sista varvet körde jag om honom för sista gången. På bakrakan tänkte han säkert det samma när han bromsade om mig och tog min 5e plats. Nu hinner jag ju inte köra om något mer tänkte jag. Finns bara en sak att göra så jag släppte upp bromsarna och gjorde ett klassiskt ”omtag”. Kom förbi honom ingen under samma inbromsning. Hoppas han har koll tänkte jag när jag gav honom lite utrymme och vek in framför honom när vi gick in på bredd in i nya chikanen.
Det gick vägen och jag kom in på min 5e plats. Vi hade testat en ny setting och jag trodde den skulle vara bättre. Bakänden sladdade och for mest i varje sväng. Ganska kul att köra så men det går ju inte så fort. Hur svårt ska det vara att få ordning på den här hojen. Vi hade ju räknat på fjädrar med olika fjäderkonstanter och förspänningar. Det borde fungera. När vi skruvade bort bakdämparen fick Mr Wats oss att förstå att personen som skruvat dit fjädern inte hade räknat rätt. Vi låg fortfarande med för lite förspänning över en 1 mm.
Första kvalet körde vi bara för att få ordning på bakdämparen, ställde om den tre gånger under passet och nu började det kännas bra. Receptet var mjukare fjäder mer förspänning och mer retur för att möte den agresiva förspänningen. Försökte även åka som en ”riktig” roadracingåkare. Räkan var nöjd med mitt nya sätt att köra. - Mer lik Ben Spies sa han och och det var ju ett bra betyg. Var inte alls ute efter någon bra tid detta kval. Var nöjd med att det kändes bra det fick duga. Nästa kval visste jag att vi skulle dundra in 56 tider och göra många förvånade.
På med nya sulor och ut på andra kvalet. 57, 2 kom nästan direkt. Utan att behöva köra som om jag stulit hojen. 57,1 sedan 57,0 men vart var 56 an. Gjorde hela tiden småmissar och den där torparsvängen är ju skum. Kommer aldrig att lära mig den där svängen. Åkte in en sväng i depå för att snacka med Räkan. Han var övertygad om att den skulle sitta där snart. Åkte ut igen och nu hade jag bara ett varv på mig. Upp till bevis. Känds ok genom torparn men missade att få i växeln på rakan. Host host, hack hack. Gör ett nytt försök. Bästa att bromsa lite extra sent nu när jag strulat bort lite tid redan. När ja passerade mållinjen visade displayen 56,9. YES.
Då jag strulat så mycket visste jag att det fanns utrymme för bättre tider kanske ner mot 56,5. Vilket borde kunna räcka för en pallplats. Bara att göra en bra start. Det blir inte alltid som man tänker insåg jag efter att ha gjort en hög wheelie och tappat två led ner till en 13e plats innan första sväng.
Jag är verkligen en Rookie även om det står något annat på licensen sedan 1 månad tillbaka. Bara att börja jaga. Vet att jag bromsar senare än de flesta men när de ligger på led tycket tom jag att det är lite olustigt att bromsa om. Gjorde några försök på rakan men kände genast att det här kunde sluta illa för fler än mig själv. Efter några varv blev fältet lite mer splittrat och jag kunde börja plocka placeringar en efter en. När jag kom upp till 7e plats var det fritt framåt. Då drog jag ifrån framförvarande och när målflaggen kom upp önskade jag att det var minst 10 varv kvar.
Synd att jag kastade bort min möjlighet till ett bra placering. Tog in duktigt på de framförvarande under de sista 7 varven när jag hade fritt spår men det går inte att ligga i 1,5-2 sek för långsamt tempo under halva racet. Men jag var ganska så glad ändå. Det är ju sjukt kul att köra Roadracing. När vi kommer till Gälleråsen har jag tränar 100% mer roadracing än vad jag gjort idag och det borde sätta sina spår på tiderna.
Race hälsningar
Stefan Ljungberg #84
Superbike
Många av toppförarna från TV saknades så förhoppningarna om en pallplatts kändes ändå realistiska ( ja för mig i alla fall). Fick ju känna på hur det kändes då jag körde klubbmästerskap i LMS veckan innan och det vill jag ju uppleva igen, men visste att de skulle krävas 56 tider.
Fick två torrträningar under fredagen och tog de ganska så lugnt och körde låga 58 tider. Var dock inte nöjd med fästet bak och det oekonomiska däckslitage jag hade. Efter lite skruvande insåg jag att hydralspänningen på bakdämparen hade pajat. Den hängde 2,5 mm för mycket. Skönt tänkte jag, här fanns det mycket tid att hämta.
Första kvalet körde jag på gamla trötta sulor och det räckte ändå till en 7e plats, 57,7 tror jag det blev. Nästa kval gällde det att gasa. Kom ner på 57,3 och det räckte till en 6e plats. Men var inte alls nöjd med hojen. Låg markfrigång och motorkåporna tar i trots att jag har höjt upp den så mycket det går. Min kompis räkan säger att det är för att jag åker för mycket Supermoto-stil. –Du måste hänga ut mer. Jag lovar att göra ett försök men det känns väldigt onaturligt för mig att hänga bredvid hojen och köra.
Starten går och Robban Gull som står bredvid mig drar iväg som en avlöning. Inte bra. Han vill jag ju köra ifrån. Jörgen är också startsnabb så det är bara att lägga sig på led. Låg och bråkade länge med Jörgen som jag senare kom om och körde ifrån men Eskilsson var som en blodigel. Vi hade en riktigt kul fight genom hela racet. Tror vi passerade varandra 8-9 ggr. Han körde om mig på baksidan så körde jag om honom in i S-et. Ut på sista varvet körde jag om honom för sista gången. På bakrakan tänkte han säkert det samma när han bromsade om mig och tog min 5e plats. Nu hinner jag ju inte köra om något mer tänkte jag. Finns bara en sak att göra så jag släppte upp bromsarna och gjorde ett klassiskt ”omtag”. Kom förbi honom ingen under samma inbromsning. Hoppas han har koll tänkte jag när jag gav honom lite utrymme och vek in framför honom när vi gick in på bredd in i nya chikanen.
Det gick vägen och jag kom in på min 5e plats. Vi hade testat en ny setting och jag trodde den skulle vara bättre. Bakänden sladdade och for mest i varje sväng. Ganska kul att köra så men det går ju inte så fort. Hur svårt ska det vara att få ordning på den här hojen. Vi hade ju räknat på fjädrar med olika fjäderkonstanter och förspänningar. Det borde fungera. När vi skruvade bort bakdämparen fick Mr Wats oss att förstå att personen som skruvat dit fjädern inte hade räknat rätt. Vi låg fortfarande med för lite förspänning över en 1 mm.
Första kvalet körde vi bara för att få ordning på bakdämparen, ställde om den tre gånger under passet och nu började det kännas bra. Receptet var mjukare fjäder mer förspänning och mer retur för att möte den agresiva förspänningen. Försökte även åka som en ”riktig” roadracingåkare. Räkan var nöjd med mitt nya sätt att köra. - Mer lik Ben Spies sa han och och det var ju ett bra betyg. Var inte alls ute efter någon bra tid detta kval. Var nöjd med att det kändes bra det fick duga. Nästa kval visste jag att vi skulle dundra in 56 tider och göra många förvånade.
På med nya sulor och ut på andra kvalet. 57, 2 kom nästan direkt. Utan att behöva köra som om jag stulit hojen. 57,1 sedan 57,0 men vart var 56 an. Gjorde hela tiden småmissar och den där torparsvängen är ju skum. Kommer aldrig att lära mig den där svängen. Åkte in en sväng i depå för att snacka med Räkan. Han var övertygad om att den skulle sitta där snart. Åkte ut igen och nu hade jag bara ett varv på mig. Upp till bevis. Känds ok genom torparn men missade att få i växeln på rakan. Host host, hack hack. Gör ett nytt försök. Bästa att bromsa lite extra sent nu när jag strulat bort lite tid redan. När ja passerade mållinjen visade displayen 56,9. YES.
Då jag strulat så mycket visste jag att det fanns utrymme för bättre tider kanske ner mot 56,5. Vilket borde kunna räcka för en pallplats. Bara att göra en bra start. Det blir inte alltid som man tänker insåg jag efter att ha gjort en hög wheelie och tappat två led ner till en 13e plats innan första sväng.
Jag är verkligen en Rookie även om det står något annat på licensen sedan 1 månad tillbaka. Bara att börja jaga. Vet att jag bromsar senare än de flesta men när de ligger på led tycket tom jag att det är lite olustigt att bromsa om. Gjorde några försök på rakan men kände genast att det här kunde sluta illa för fler än mig själv. Efter några varv blev fältet lite mer splittrat och jag kunde börja plocka placeringar en efter en. När jag kom upp till 7e plats var det fritt framåt. Då drog jag ifrån framförvarande och när målflaggen kom upp önskade jag att det var minst 10 varv kvar.
Synd att jag kastade bort min möjlighet till ett bra placering. Tog in duktigt på de framförvarande under de sista 7 varven när jag hade fritt spår men det går inte att ligga i 1,5-2 sek för långsamt tempo under halva racet. Men jag var ganska så glad ändå. Det är ju sjukt kul att köra Roadracing. När vi kommer till Gälleråsen har jag tränar 100% mer roadracing än vad jag gjort idag och det borde sätta sina spår på tiderna.
Race hälsningar
Stefan Ljungberg #84
Superbike
Last edited:
