Småbarnsfarsa på sporthoj

Orolig var bara förnamnet. Här pratar vi om oro på den nivån att sprita händer på en tremånaders tycks vara fullt rimligt.

Jag orkade inte tjafsa i höstas. Femåring hemma i två veckor. Sen kräks det andra dagen tillbaka.

@Hoztic
Japp, tusenmetersblicken är ingen ovanlighet i spegeln såhär inne på femte året med max sex timmars dygnsvila. ? Kan knappt föreställa mig tvillingar, hatten av. ??

Hälsa att handsprit inte hjälper mot maginfluensa, tvål och vatten som gäller.
Bättre att låta barnen få skiten när de är små och hoppas det bildas någon form av immunförsvar av det. Maginfluensa varar i regel inte mer än 1-2 dagar hos barn.

Vi valde dock att hålla vår dotter hemma några dagar i somras när dagis meddela att där gick magsjuka på avdelningen. Men detta var för att vi hade hyrt en stuga i skärgården och äntligen skulle få lite semester veckan efter.
 
Hälsa att handsprit inte hjälper mot maginfluensa, tvål och vatten som gäller.
Bättre att låta barnen få skiten när de är små och hoppas det bildas någon form av immunförsvar av det. Maginfluensa varar i regel inte mer än 1-2 dagar hos barn.

Vi valde dock att hålla vår dotter hemma några dagar i somras när dagis meddela att där gick magsjuka på avdelningen. Men detta var för att vi hade hyrt en stuga i skärgården och äntligen skulle få lite semester veckan efter.
Hon följer podden Fråga Agnes. Så viss sjukdomsinsikt finns...
 
Orolig var bara förnamnet. Här pratar vi om oro på den nivån att sprita händer på en tremånaders tycks vara fullt rimligt.

Jag orkade inte tjafsa i höstas. Femåring hemma i två veckor. Sen kräks det andra dagen tillbaka.

@Hoztic
Japp, tusenmetersblicken är ingen ovanlighet i spegeln såhär inne på femte året med max sex timmars dygnsvila. ? Kan knappt föreställa mig tvillingar, hatten av. ??
Fy fan att inte få sova. Jag hade flyt. Även fast jag bodde ensam med sonen och hade honom 100% hans första år så sov vi som björnar. Första sex veckorna fick jag inte sova så mycket på natten. Efter det har han sovit minst 12 timmar oavbrutet varje natt. Kan nog räkna på fem fingrar hur många gånger han väckt mig sedan dess. ”Vänta bara” säger alla. Det har gått fyra år och jag väntar fortfarande. ? Att han dessutom fixar frukost och toa på helgerna medan jag sover är nice. Kan utan problem ligga och dra mig till elva på helgerna.

Jag gick i mammagrupper en del när han var bebis. Fy fan de flesta morsorna såg ut som att de skulle dö av trötthet och frågade mig om tips. Ingen aning om jag gjort något rätt eller bara haft tur. Har dock alltid varit tydlig med att vi sover på natten. Inga nattmackor, inget busande, inget diskuterande. Bara sova.
 
Fy fan att inte få sova. Jag hade flyt. Även fast jag bodde ensam med sonen och hade honom 100% hans första år så sov vi som björnar. Första sex veckorna fick jag inte sova så mycket på natten. Efter det har han sovit minst 12 timmar oavbrutet varje natt. Kan nog räkna på fem fingrar hur många gånger han väckt mig sedan dess. ”Vänta bara” säger alla. Det har gått fyra år och jag väntar fortfarande. ? Att han dessutom fixar frukost och toa på helgerna medan jag sover är nice. Kan utan problem ligga och dra mig till elva på helgerna.

Jag gick i mammagrupper en del när han var bebis. Fy fan de flesta morsorna såg ut som att de skulle dö av trötthet och frågade mig om tips. Ingen aning om jag gjort något rätt eller bara haft tur. Har dock alltid varit tydlig med att vi sover på natten. Inga nattmackor, inget busande, inget diskuterande. Bara sova.
You lucky bastard. Fast du hade ju åas kamp på annan front.

Vi har haft omvända "vänta bara".

Småsyskon är tamigfan för föräldrar kvalificerat självskadebeteende. ?
 
Orolig var bara förnamnet. Här pratar vi om oro på den nivån att sprita händer på en tremånaders tycks vara fullt rimligt.

Jag orkade inte tjafsa i höstas. Femåring hemma i två veckor. Sen kräks det andra dagen tillbaka.

@Hoztic
Japp, tusenmetersblicken är ingen ovanlighet i spegeln såhär inne på femte året med max sex timmars dygnsvila. ? Kan knappt föreställa mig tvillingar, hatten av. ??
Sex timmar? Det fick nog jag nästan aldrig ihop innan jag blev pappa ens. :näsblod
 
@Hoztic
Japp, tusenmetersblicken är ingen ovanlighet i spegeln såhär inne på femte året med max sex timmars dygnsvila. ? Kan knappt föreställa mig tvillingar, hatten av. ??
Just nu är ju nästan tvillingarna enklast, dom rymmer åtminstone inte ur spjälsängen. Grabben blir mer och mer utmaning istället. När jag lägger honom så låtsas jag ju sova för att han också ska somna. Men efter en stund reser han sig ljudlöst, kollar att jag sover, sen glider han ur sängen och går ut och vill leka med sina systrar. Eller som igår kväll, jag gav upp läggningsförsöken, så han fick hoppa i säng samtidigt som frugan och tvillingarna, och jag var tvungen att renovera bakväxeln på cykeln, så när alla hade lagt sig gick jag ner i verkstan. Efter en stund hör jag konstiga ljud, då har frugan somnat och då passar grabben på att gå ner till mig, för det är ju alltid bättre än att sova. ALLT tar sån jävla tid när det hela tiden är andra saker som ska hanteras :huvet
 
Pöh.

Tro fan att någon på kontoret skickar över en jävla massa jobb som måste vara gjort nästa vecka, när jag ska ha semester.
Fredag klockan 9...
Å så krashar affärssystemet kl 11 och ligger nere till efter 17...

Inte så bara att boka om ledigheten heller när man inte bokat timmar på dagis och dom gör schema minst 14 dagar fram.

Hem, laga mat, dra pulka, natta unge, tillbaka till jobbet och jobba klart.... ?

Nå nu äntligen en vecka semester.
 
Pöh.

Tro fan att någon på kontoret skickar över en jävla massa jobb som måste vara gjort nästa vecka, när jag ska ha semester.
Fredag klockan 9...
Å så krashar affärssystemet kl 11 och ligger nere till efter 17...

Inte så bara att boka om ledigheten heller när man inte bokat timmar på dagis och dom gör schema minst 14 dagar fram.

Hem, laga mat, dra pulka, natta unge, tillbaka till jobbet och jobba klart.... ?

Nå nu äntligen en vecka semester.
"Vad är väl en bal på slottet?"
 
Pöh.

Tro fan att någon på kontoret skickar över en jävla massa jobb som måste vara gjort nästa vecka, när jag ska ha semester.
Fredag klockan 9...
Å så krashar affärssystemet kl 11 och ligger nere till efter 17...

Inte så bara att boka om ledigheten heller när man inte bokat timmar på dagis och dom gör schema minst 14 dagar fram.

Hem, laga mat, dra pulka, natta unge, tillbaka till jobbet och jobba klart.... ?

Nå nu äntligen en vecka semester.
Är väll förbjudet enligt EU lag att företaget tar kontakt med sina anställda efter arbetstid.. Personligen har jag blockat alla företagets Mail sms mms o 90% av deras tel nummer. Dom kommer inte fram till mej?
 
Dagens hittills bästa.

-Nej, du får inte stoppa ner lillasyster i en plastpåse och låtsas att du köpt en bebis!
-Varför då? Hon ramlar ju ut igen.
 
Är väll förbjudet enligt EU lag att företaget tar kontakt med sina anställda efter arbetstid.. Personligen har jag blockat alla företagets Mail sms mms o 90% av deras tel nummer. Dom kommer inte fram till mej?
En kompis för många år sedan medans mobiltelefoner inte var så vanliga bad sin chef om en mobil, chefen var för snål, så han köpte en egen.
Vid något tillfälle var han borta på ett storjobb, chefen behövde få tag på honom och ringde 42 gånger på hans privata mobil (han fick tag på numret genom att ringa kompisens mamma)

Det slutade med att chefen (som för tillfället var utan körkort) fick kasta sig i en Taxi och åka ut till arbetsplatsen och söka upp honom på ett stort bygge.

När chefen kom dit var han ju flyg förbannad så klart, men kompisen sa bara "Jag svarar inte i min privata telefon på arbetstid, hade det varit viktigt att kunna nå mig på arbetstid hade min arbetsgivare gett mig en mobiltelefon"

Dagen därpå fick han en jobbmobil.
 
När man hade mycket häng i lekparkerna i stan brukade jag fota de värsta mobilmongona och lägga ut på Instagram.
Vet inte hur många gånger jag sett föräldrar sitta med telefon i tio -femton -tjugo minuter medan barnet leker själv och/eller vill ha kontakt.
Alla kvinnor som promenerar runt i Stockholm med barnvagn och högljudda diskussioner om något helt annat i telefon får en ju att reflektera över ens eget abortmotstånd om inte annat
 
Mina söner är inga småbarn längre, men en grej som är det vanligaste jobbiga med små små knattar är oftast nattsömnen för föräldrarna.
Vi (eller jag rättare sagt) var överens tidigt om att mamma eller pappa inte måste flyga ur sängen o "trösta" så snart en pytteliten filur vaknar o piper. Vi vande båda grabbarna ganska snabbt vid våra egna sovtider, o så var det aldrig mer något problem.
(svårast var det för frun att vara konsekvent, något inbyggt försvarssystem hos kvinnorna)
Precis som med hundar t.ex. när man överreagerar helt i onödan för en bagatell. På så vis präntar man in att något allvarligt/farligt har hänt som de ska vara rädda/nervösa inför.
Det där känner jag inte direkt igen, att man inte ska trösta barn som vaknar och gråter på natten?

Finns det nedskrivet någonstans?

Jag har ett barn och vet att jag är alldeles för mjuk förvisso.
Idag körde vi en tunnelbanesafari som är ett önskemål, måste tydligen vara från slutstation till slutstation, så idag blev det Alvik-hagsätra. Vi har Kungsträdgården -Hjulsta kvar och möjligen måste vi göra om Skarpnäck pga att det var "innan safari-säsong" men vi får se hur det landar.

En söndag i oktober körde vi HELA röda, det var helt klart en prestation för mig.
7643b4523bbe96347e3420b1b8eec41c.jpg
 
Tack alla för att ni vågar prata om ganska svåra saker. Hatten av för starka berättelser som gett intryck. Ni är fantastiska.

Barn är inte så jäkla enkelt, vare sig det är egna eller andras. Som förälder är man känslig och inte alls så stark som man hoppas att man skall vara alla gånger.
Mina barn är vuxna nu och de har i efterhand påstått att de aldrig märkt av de tillfällen då jag själv tyckt att jag var världens sämsta pappa. Tack och lov.

Till er som har små barn nu vill jag säga att det där med dålig sömn och ständigt utmattad inte bara går över - man glömmer bort att det ens var så.
Och sedan önskar man den tiden tillbaka, eftersom den gick så jäkla fort…

Jag har också jobbat ganska mycket genom åren med havererade föräldraskap och där vill jag säga: ge ALDRIG upp! Aldrig någonsin.
När jag haft att göra med barn eller ungdomar vars föräldrar gett upp och svikit dem har det varit absolut värst. För mig och för alla andra runtom dessa barn/ungdomar. Det kan vara missbruk och/eller psykisk sjukdom men det är faktiskt inte hela världen bara man inte ger upp som förälder. Så ge inte upp. :)

Jag tror också på att barnen skall vara med i vuxenlivet. De skall lära sig hur världen fungerar, världen skall inte anpassas till dem. Lär dem hur det funkar, låt dem göra misstagen och dra konsekvenserna - förstås inte fatala sådana - och visa att det är självklart att de är med. På fest, på resor och i vardagen. Berätta även jobbiga saker för dem. Lär dem hur man gör när man ber om ursäkt, hur man tar sig ur en svår situation och hur man formulerar ett mejl till sin chef. Visa dem att de är din bästa kompis. Ge dem förtroende och ansvar (Lär dem köra hoj).

Som sagt: Det jobbiga går över ganska fort och man glömmer en hel del också. Sedan är det svårt att ens fantisera om hur det var innan barnen. Och nyttigt för de flesta att uppleva det där med att man själv inte är den viktigaste i världen längre.
 
Tack alla för att ni vågar prata om ganska svåra saker. Hatten av för starka berättelser som gett intryck. Ni är fantastiska.

Barn är inte så jäkla enkelt, vare sig det är egna eller andras. Som förälder är man känslig och inte alls så stark som man hoppas att man skall vara alla gånger.
Mina barn är vuxna nu och de har i efterhand påstått att de aldrig märkt av de tillfällen då jag själv tyckt att jag var världens sämsta pappa. Tack och lov.

Till er som har små barn nu vill jag säga att det där med dålig sömn och ständigt utmattad inte bara går över - man glömmer bort att det ens var så.
Och sedan önskar man den tiden tillbaka, eftersom den gick så jäkla fort…

Jag har också jobbat ganska mycket genom åren med havererade föräldraskap och där vill jag säga: ge ALDRIG upp! Aldrig någonsin.
När jag haft att göra med barn eller ungdomar vars föräldrar gett upp och svikit dem har det varit absolut värst. För mig och för alla andra runtom dessa barn/ungdomar. Det kan vara missbruk och/eller psykisk sjukdom men det är faktiskt inte hela världen bara man inte ger upp som förälder. Så ge inte upp. :)

Jag tror också på att barnen skall vara med i vuxenlivet. De skall lära sig hur världen fungerar, världen skall inte anpassas till dem. Lär dem hur det funkar, låt dem göra misstagen och dra konsekvenserna - förstås inte fatala sådana - och visa att det är självklart att de är med. På fest, på resor och i vardagen. Berätta även jobbiga saker för dem. Lär dem hur man gör när man ber om ursäkt, hur man tar sig ur en svår situation och hur man formulerar ett mejl till sin chef. Visa dem att de är din bästa kompis. Ge dem förtroende och ansvar (Lär dem köra hoj).

Som sagt: Det jobbiga går över ganska fort och man glömmer en hel del också. Sedan är det svårt att ens fantisera om hur det var innan barnen. Och nyttigt för de flesta att uppleva det där med att man själv inte är den viktigaste i världen längre.
Snygg input

Just nu kommer mycket frågor om kriget, jag har valt att säga som det är i alla krig, dvs att alla krig handlar om vem som skall bestämma i ett land.

Just nu sitter jag relativt tålmodigt och väntar på att dukningen blir klar, vi får inte lägga oss i så det är högst oklart vad som pågår eftersom jag redan hade dukat.

Det ska tydligen bli "fest" och jag har fått hjälp att hacka avocado och kyckling.
 
Det där känner jag inte direkt igen, att man inte ska trösta barn som vaknar och gråter på natten?
Detta här tyckte jag var tankvärt.

Barnen har ingen aning om att du faktiskt finns i närheten, att de inte är lämnade ensamma åt sitt öde. Det är ren panik det handlar om. Typ så går resonemanget.
Allt bebisen vet är att mamma eller pappa borde vara där hos den och ge den närhet och tröst. Föräldern är barnets hela värld; den ende som hon kan vända sig till när hon har ont eller är rädd eller orolig. När föräldern överger barnet kan hon inte veta om föräldern kanske kommer tillbaka eller om hon nu är övergiven för alltid.
 
Back
Top