skillnad på 2 och 4 cyl, samt vrid

Om man diskuterar rödljus så kan jag intyga att det är betydligt lättare att starta med en twin, iaf om det är lite storlek på den.
Här är en kille som gör en riktigt bonnig start tycker jag, det är en riktig buss, en trimmad men tung Harley Ultra med packväskor och hela kitet som drar mot en sporthoj. Trots att HD-föraren mer eller mindre bara dumpar kopplingen så tar han starten. Längre ned på strippen kommer sporthojen ångandes förbi ty när det börjar gå fort är det ju vikt/effekt som gäller.

Skulle man starta en radfyra på det usla viset, dvs bara dumpa kopplingen, skulle nog motorn bara hicka till och stanna.


Rödljus är en sak som är intressant i diskussionen, men (om det har missförståtts) med bana menade jag typ nordslingan kontra Kinnekulle. Alltså att jämföra twin och radfyra på olika typer av banor.
 
Feta twinnar vinner vid rödljus oftast för att dom har lågt totalt effektuttag - vilket ger dom goda lågvarvsegenskaper - dom har fullt tryck från 2-3krpm till 8krpm.

En v2:a med hög litereffekt och kammar som en R4:a ger en V2a samma egenskaper som en hårt trimmad dito R4
Altså då blir det lika - hög topp effekt - slött på botten.

Men dom flesta v2or körs med låg trimnivå - relativt sett.
Jurgen är guru och kan förmodligen förklara detta mer ingånde.
 
Rödljus är en sak som är intressant i diskussionen, men (om det har missförståtts) med bana menade jag typ nordslingan kontra Kinnekulle. Alltså att jämföra twin och radfyra på olika typer av banor.

Jo jag förstår att du varken är intresserad av rödljusåka eller HD :hihi Men jag tyckte att det var en ganska pedagogisk video eftersom det nämdes 0-100 i några av de andras inlägg ovan. Har man vridet långt ned så är det ofta enklare att komma iväg.

Men jag ska sluta dra din tråd off topic! ;)

/J
 
Jo jag förstår att du varken är intresserad av rödljusåka eller HD :hihi Men jag tyckte att det var en ganska pedagogisk video eftersom det nämdes 0-100 i några av de andras inlägg ovan. Har man vridet långt ned så är det ofta enklare att komma iväg.

Men jag ska sluta dra din tråd off topic! ;)

/J

Hey! Inget ont om HD - även om jag aldrig förstått konceptet - min poäng var bara att det inte är så jädra svartvitt att jämföra radfyra RR kontra twin RR, det handlar liksom om de omständigheter du utsätter dem för.
 
Slöa twinnar tar dig i början - tack vare vridet.


Exakt min poäng! (om nu någon missförstått). Du har ju läst (eller hur!!!) att jag saknar min SV 650... Och vad har den för motorkonfiguration? Twin! Efter att ha trott på radfyrans överlägsenhet hela mitt liv måste jag nog erkänna att twinnen är min stora kärlek. (Vilket säkert handlar om att jag är en usel förare som får ett visst tillägg tack vare twinnens trevligare egenkaper).
 
Tjacka då en en V2 me ungefär 100 pållar på 1000 cc och du får vrid som slaktar en r1 eller vad du vill i i stan - visst en sådan där retta eller gixxer e kul på rak väg där du kan varva ur dom men i stan e du kung
 
Feta twinnar vinner vid rödljus oftast för att dom har lågt totalt effektuttag - vilket ger dom goda lågvarvsegenskaper - dom har fullt tryck från 2-3krpm till 8krpm..
Vem har 2-3k startvarv när man busar vid ljusen eller vart det nu är, lite längre sving skulle därimot inte vara dummt,.
 
Det gjorde dom för att möta soppakrav...eu...bla...usa utsläpp - motorerna gick inte att få godkända - dom e smutsigare än radfyror men det e kul o va lite smutsig i tassen...:D

Måste sova nu:D
 
Vad det handlar om är väl körbarhet? Med hyfsat likvärdigt antal hästkrafter och likvärdigt vrid är det väl så att vridregistret på en twin är mycket bredare vilket gör att man inte behöver heta Rossi för att kunna vara (känna sig) hyfsat snabb?
Jämför du exempelvis 1000cc radfyra och 1000cc twin så har radfyran lika mycket vrid och lika fin vridkurva som twinnen.
 
Förklara då hur en Yamaha R6 kan göra 0-100km/h på cirka 3 sek med 0.23nm/kg, när en H-D gör 0-100km/h på cirka 4.5 sek med 0.32nm/kg. H-D:n har alltså 40% mer vrid även om vi räknar med den högre vikten, trots det har den inte en suck 0-100km/h.

Vikt-/effektförhållande är det som gäller. Ta fram en biltidning och titta på 0-100km/h för olika modeller. Om vridet var avgörande så skulle dieslarna vara ruggigt snabba 0-100km/h, men det är de inte. De enda dieslarna som är kvicka är de som även har många hästkrafter.

http://www.nrhsperformance.com/tech_power.shtml

En rolig sak med effekt är att det är den som utvecklar högst snitteffekt under under accelerationen som accelererar snabbast. Hur mycket vridmoment motorn utvecklar spelar ingen roll. Brist på vridmoment kan kompenseras med höga varv och lägre utväxling. Det är därför en 600cc accelererar så snabbt som den gör.

Det ligger faktiskt något i det.
Jag har en alldeles personlig referens i det avseendet.
Jag hade en Audi 80 2,0E med 115 hästar och en Audi 100 2,5 TDi med 115 hästar.
Audi 80 vägde ca 1400 och Audi 100 vägde ca 1700. Dieselbilen var med andra ord 300 kg tyngre men hade lika många hästar. Trots detta så var den drygt 1 sekund snabbare upp till 100 än bensinaren.

Det är naivt att tro att det bara är en hög effekt som ger en snabb acceleration.
En motor som ger 200 hk mellan 13000 och 13250 varv och är i princip stendöd vid alla andra varvtal kommer att vara mycket svår att få till en bra acceleration med även om den höga effekten säger att det teoretiskt ska gå att acca fort med den.
Ett bredare användbart register på motorn är oftast en fördel vid acceleration eftersom man ligger inom det område där motorn arbetar bäst. Förhållandet mellan toppeffekt och vridmoment samt vid vilka varvtal dessa inträffar har också betydelse.

Teoretiskt sett så ska man kunna få en ungefärlig förväntad tid för 0-100 genom att ta effekten delat med ekipagets vikt. Det stämmer för väldigt många bilar. Men för en sporthoj är det inte relevant eftersom det inte är effekten som begränsar. Det är tyngdpunkten.
 
Jag håller med.

Min begränsade erfarenhet av det vi diskuterar är att från stillastående är twinnar med stor cylindervolym i princip alltid snabbare än radfyror även om de har en massa kusar och ser bra ut på "pappret". Vore spännande att ställa upp en 1098 mot en r1 eller gix1000 och se hur respektive hoj betedde sig från noll. Med likvärdiga förare givetvis.

Kanske är det så enkelt att det är sjukt svårt att få ner effekten i backen?

Visst är det i mångt och mycket det det är frågan om.
dom flesta sporthojar är sjukt lätta att dra upp på bakhjulet om man försöker göra en bra 0-100 tid. Lägger man till att dom flesta radfyror har effektkurvor som gör att man måste ligga på 8000 varv och elda upp sin koppling för att få drag i motorn så inser man att det är oerhört svårt att få till bra tider om man inte är väldigt skicklig.

Jämför man en 1098 och en R1 eller gix1000 så tror jag att man får likvärdiga tider. Dom tillhör RR segmentet allihopa och effekten är inte det som begränsar.

Min TDM (850cc parallelltwin) har tillräckligt med drag för att vara precis på gränsen att resa sig redan från 4000 rpm och lägger man till att den har en något längre hjulbas så gör det att den är sjukt snäll att dra från rödljusen med. Jag måste i princip bara akta mig för att resa den på bakhjulet när jag släpper kopplingen. Sen kan jag bara krama ur gasen. Det är svårt att få till en sådan start med en literhoj i RR-segmentet.
 
Din TDM måste isf skilja sig markant från den jag testade med ägaren långt borta:D

Jag säger inte att det inte går att få upp den på bakhjulet. Men om jag ligger framåt över tanken och det inte är några ojämnheter i marken så kan jag hålla ganska full gas hela vägen.

Det kan ju hända att den du provade var modifierad med slipon, öppen luftburk, ommappad eller något annat trimmigt. Eller annat antal kugg i drivpaketet.

Min är ju helt original och den är väldigt snäll i det avseendet. Jag kan fortfarande hänga med avsevärt motorstarkare hojar riktigt bra efter kurviga vägar men den är inget stuntfordon.

EDIT:
Vad jag förstått när jag läst om den innan jag köpte den så är det generellt så att en original reser sig utan problem med lite hjälp av kopplingen eller avslag/påslag på gasen på 1:an. Slipon, öppen luftburk och ommappning gör att man gasar upp den på 1:an och på tvåan går den upp ned koppling eller avslag/påslag.
 
Jämför du exempelvis 1000cc radfyra och 1000cc twin så har radfyran lika mycket vrid och lika fin vridkurva som twinnen.
Jepp, helt rätt. En modern liter-4:a ger minst lika bra vrid
som min hyffsat trimmade twin.
Men...det finns mer finstämmda skillnader som inte syns på pappret.
Sättet som fyran levererar kraften är klart knepigare att bemästra.
För tillfället verkar det vara det som sporthojstillverkare fokuserar på - alltså körbarhet.
En (sport-)twin levererar sin effekt i färre pulser vilket tydligen är lite lättare att hantera
än en fyras jämna tsunami av kraft.
Raska påslag ut ur böjar är det klassiska stället där denna skillnad kan betyda
antingen "släppsignaler" i baken eller fet high sider.

Jag känner mig inte påläst nog att gräva mycket djupare i detta ämne.
Men botemedlen heter bl.al big bang-motorer och anti spinn-system.
 
Nyheter
Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...

120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...

En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Back
Top