Calmanders
U'll never catch me alive!
Vad är ditt hittills bästa MC-minne?
Mitt är iaf. när jag som 15-årig snoris (läs 1991) kom åkandes på min Honda MB-5:a på gatan där storebrorsans polare bodde, som tidigare sålt sin Suzuki 125:a -80 till honom och han stod utanför sitt hus med hojen, och då jag frågade honom om jag fick åka med på hans FZR1000 vilket jag gjort så många gånger tidigare, och då i form av vild bakhjulsåka och allmänt tokgasande, då han plötsligt säger: "Du kan ju köra moppe, så du kan väl köra själv. Så stor skillnad är det ju inte. Bara var försiktig med gasen!". Var man sen med att tacka ja? Nope! Han ville ju åka med bakpå, men så gled vi iväg genom villaområdet och ut på 70 och 90 vägarna som låg omkring, och på vägen ut mot Krukebo från Nybro i höjd med Kvarndammen (ni som bor där vet) så gav jag kaffet och mätaren passerade 240km/h. YIHAAAAA!!! Shit... Smilbanden-upp-mot-öronen effekten har nog aldrig varit större på mig än vid det tillfället. Sen åkte vi tillbaks till hans hus i någorlunda lägre hastigheter, d.v.s. 120-180km/h. Att jag sen var iklädd skjorta, shorts och sneakers är en annan fråga, men fan vilket lyckorus. Att sen sätta sig på sin då för tillfället "halvtrimmade" MB-5:a var ju ett sömnpiller.
Vad har du att berätta?
Mitt är iaf. när jag som 15-årig snoris (läs 1991) kom åkandes på min Honda MB-5:a på gatan där storebrorsans polare bodde, som tidigare sålt sin Suzuki 125:a -80 till honom och han stod utanför sitt hus med hojen, och då jag frågade honom om jag fick åka med på hans FZR1000 vilket jag gjort så många gånger tidigare, och då i form av vild bakhjulsåka och allmänt tokgasande, då han plötsligt säger: "Du kan ju köra moppe, så du kan väl köra själv. Så stor skillnad är det ju inte. Bara var försiktig med gasen!". Var man sen med att tacka ja? Nope! Han ville ju åka med bakpå, men så gled vi iväg genom villaområdet och ut på 70 och 90 vägarna som låg omkring, och på vägen ut mot Krukebo från Nybro i höjd med Kvarndammen (ni som bor där vet) så gav jag kaffet och mätaren passerade 240km/h. YIHAAAAA!!! Shit... Smilbanden-upp-mot-öronen effekten har nog aldrig varit större på mig än vid det tillfället. Sen åkte vi tillbaks till hans hus i någorlunda lägre hastigheter, d.v.s. 120-180km/h. Att jag sen var iklädd skjorta, shorts och sneakers är en annan fråga, men fan vilket lyckorus. Att sen sätta sig på sin då för tillfället "halvtrimmade" MB-5:a var ju ett sömnpiller.
Vad har du att berätta?
Last edited:


