Klart man inte blir mindre skärrad men man får se det som en olycka istället för brist på ansvar. Sen visst, kan man ju alltid ta med sig nåt man lärt sig, som att inte ha hunden bakom dig vid ridturer. Men det är ju sånt man oftast inte tänker på förrän det faktiskt händer nåt. De flesta gånger går det ju bra.
Kan ju säga att ena hunden på mitt jobb höll på att stryka med härom dagen, när han fick nåt ryck och skulle springa efter en häst och missade att det kom fyra hästar till bakom i full galopp... Tack och lov lyckades de allihop sprattla sig över hunden utan att trampa på honom, men det var nära att det gick illa. Och ja, det går att undvika en sån olycka - genom att aldrig ha hunden lös på gården. Men är det värt det? Nej, troligtvis inte, för hunden mår garanterat bättre av friheten.