Jaha, nu är hon borta.
Min söta lilla slampa till motorcykel har lämnat mig.
Hon var en high maintenance-tjej från början till slut. Men på nåt vis så är det då det är värt det.
Som jag har slitit med henne. I början kändes hon mest som en börda, men efer ett tag så växte hon fast i mig.
Jag har skrivit massor av rapporter om mitt liv med henne och tidvis har jag hatat den lilla horan.
Som i början, när hon vägrade starta och jag var tvungen att fixa och dona en massa. Då kändes det tröstlöst och eländigt och mungiporna pekade mer ner än upp. Eller när jag slet med att få henne vacker inför licenskursen och hon tackade mig med att ligga med en annan kille. Bitch!
Jag fixade hennes make-up...
...och hon ligger med en annan kille.
Sen var det Gotland Ring. Oj, då ansträngde hon sig. Hon visade upp sin bästa sida. Allt bara flöt på utan att det krävdes nåt särskilt. Det var kärlek, det. Bästa omgången jag fått nånsin.
Gotland. Shit, hon var snygg!
Tisdagen två veckor senare tog jag med henne till Linköping. Nu var det inte nån kärlek. Hon kissade på sig omgående när jag startade henne. Hat igen. Jag bönade och bad och trugade och bjöd, men hon vägrade. Jag blev förbannad och tog mig en svängom med seges italienska istället. Även hon hade lingonvecka och visade sin trumpna sida, men lite kärlek fanns det där i alla fall.
Me, humpin' around. Seges slinka får vad hon tål. Min kollade på.
Jag tog hem mitt elände och gav henne garagearrest ett tag. När jag väl hade samlat krafter så tog jag itu med henne och bearbetade henne. Det skumma var att jag inte hittade nåt fel. Jag byggde ihop henne igen och gav henne massor av kärlek. Nästa gång vi skulle till betalade hon tillbaka för all möda jag lagt ner. Alldeles underbart. Allt bara flöt på, vårt samliv var underbart. Så underbart att jag tog det stora steget och körde en tävling.
Åååh, det här var skönt.
Det var fantastiskt. Vid det här laget kan man nog påstå att vi var väldigt fästa vid varann. Jag älskade henne och hon älskade mig. Hon svek mig inte en sekund och jag tackade genom att ge henne all uppmärksamhet hon behövde. Meka, fixa, putsa och tvätta. Jag tog kanske i lite för mycket, för det var tvättandet som tog knäcken på vårt förhållande.
Den ödesdigra dagen på Gelleråsen kommer vi sent att glömma. Hon trilskades genom att inte bromsa som hon brukade. Jag la nog ner lite för lite energi på att få henne bättre. Hon blev förbannad och kastade av mig. Tyvärr för henne så klarade hon sig sämre än jag. Hon fick frakturer och massor av kosmetiska skador. Jag blev bara omskakad och mitt förtroende för henne fick sig en irreparabel knäck.
Början till slutet. Vi var knappt on speaking terms.
Det blev aldrig detsamma igen. Nu mot slutet kostade hon bara pengar och gav inget tillbaka. Jag orkade inte lägga ner mer energi på henne och mina ögon och tankar började vandra. Jag beslutade mig för att avsluta vårt förhållande. En tjej som hon kommer alltid att vara omsvärmad och efter ett kort tag var det en man som visade intresse för att ta över henne. Han tog henne med sig idag. Jag har rensat bort alla hennes saker och jag saknar henne inte det minsta.
Jag är fri! Aprilian är borta! YAY!
Snyft.
Min söta lilla slampa till motorcykel har lämnat mig.
Hon var en high maintenance-tjej från början till slut. Men på nåt vis så är det då det är värt det.
Som jag har slitit med henne. I början kändes hon mest som en börda, men efer ett tag så växte hon fast i mig.
Jag har skrivit massor av rapporter om mitt liv med henne och tidvis har jag hatat den lilla horan.
Som i början, när hon vägrade starta och jag var tvungen att fixa och dona en massa. Då kändes det tröstlöst och eländigt och mungiporna pekade mer ner än upp. Eller när jag slet med att få henne vacker inför licenskursen och hon tackade mig med att ligga med en annan kille. Bitch!
Jag fixade hennes make-up...
...och hon ligger med en annan kille.
Sen var det Gotland Ring. Oj, då ansträngde hon sig. Hon visade upp sin bästa sida. Allt bara flöt på utan att det krävdes nåt särskilt. Det var kärlek, det. Bästa omgången jag fått nånsin.
Gotland. Shit, hon var snygg!
Tisdagen två veckor senare tog jag med henne till Linköping. Nu var det inte nån kärlek. Hon kissade på sig omgående när jag startade henne. Hat igen. Jag bönade och bad och trugade och bjöd, men hon vägrade. Jag blev förbannad och tog mig en svängom med seges italienska istället. Även hon hade lingonvecka och visade sin trumpna sida, men lite kärlek fanns det där i alla fall.
Me, humpin' around. Seges slinka får vad hon tål. Min kollade på.
Jag tog hem mitt elände och gav henne garagearrest ett tag. När jag väl hade samlat krafter så tog jag itu med henne och bearbetade henne. Det skumma var att jag inte hittade nåt fel. Jag byggde ihop henne igen och gav henne massor av kärlek. Nästa gång vi skulle till betalade hon tillbaka för all möda jag lagt ner. Alldeles underbart. Allt bara flöt på, vårt samliv var underbart. Så underbart att jag tog det stora steget och körde en tävling.
Åååh, det här var skönt.
Det var fantastiskt. Vid det här laget kan man nog påstå att vi var väldigt fästa vid varann. Jag älskade henne och hon älskade mig. Hon svek mig inte en sekund och jag tackade genom att ge henne all uppmärksamhet hon behövde. Meka, fixa, putsa och tvätta. Jag tog kanske i lite för mycket, för det var tvättandet som tog knäcken på vårt förhållande.
Den ödesdigra dagen på Gelleråsen kommer vi sent att glömma. Hon trilskades genom att inte bromsa som hon brukade. Jag la nog ner lite för lite energi på att få henne bättre. Hon blev förbannad och kastade av mig. Tyvärr för henne så klarade hon sig sämre än jag. Hon fick frakturer och massor av kosmetiska skador. Jag blev bara omskakad och mitt förtroende för henne fick sig en irreparabel knäck.
Början till slutet. Vi var knappt on speaking terms.
Det blev aldrig detsamma igen. Nu mot slutet kostade hon bara pengar och gav inget tillbaka. Jag orkade inte lägga ner mer energi på henne och mina ögon och tankar började vandra. Jag beslutade mig för att avsluta vårt förhållande. En tjej som hon kommer alltid att vara omsvärmad och efter ett kort tag var det en man som visade intresse för att ta över henne. Han tog henne med sig idag. Jag har rensat bort alla hennes saker och jag saknar henne inte det minsta.
Jag är fri! Aprilian är borta! YAY!
Snyft.
