Lillan
Sky is the limit
....att sjunka ner i banåkningsträsket....jovisst-det är jag.
Efter många års funderingar o påputtning (vet.... jag _är_ svårövertalad
)
så har jag nu tagit min första BKK på Gelleråsen (3/8),men SMC Stockholm...
Ensam o övergiven puttrade jag i sakta mak upp till Gelleråsen på Torsdag morgon...skitnervös va jag...kunde inte fatta att jag öht gått med på att åka bana...vad skulle JAG göra på en bana?? Mer än förmodligen vurpa
Frukosten gick ju bra...ströpratade med några grabbar som såg ungefär lika nervösa ut,som jag var..
Samling...tja,funkade ju oxå bra...instruktörerna verkade ju ok-de åt mig inte till frukost iaf...
Vi var lyckligt lottade i min lilla grupp...en "varsin" instruktör fick vi...
Första passet på banan såg förmodligen ut som????? ( ja.ni får hitta på nåt själva) stelt,bängligt och med hjärtat i halsgropen...bröt jag min stackars 400:a runt kurvorna...att gasa öht va inte att tänka på...enda fokusen var att inte klota någonstans..... det _gick_ bra...vi kom in hela båda 2 från det passet
Resterande passen gick bättre o bättre....vi varvade ju med teori- och feedbacken var jättebra från våra instruktörer...
Sista passet på banan var jag så slut i kroppen o knoppen-att jag inte orkade fokusera på Eje-kurvan,utan höll på att hamna i spenaten....då tyckte jag det var dags att köra in istället.
När jag sedan sent på eftermiddagen styrde kosan hemåt igen-var det med ett fånigt leende på läpparna....
Dagen efter började med abstinensbesvär...HUR kunde det va möjligt??
Det måste alltså vara så...att jag har fastnat i banåkarträsket,jag me.
Jag vet redan nu ,att nästa års kurs är inbokad i min kalender
Ett stort TACK till våra instruktörer:Sarah,Mårten o Peter - för en superdag
Speciellt tack till Peter som fick ligga bak o lyssna på min vinande V4-hela eftermiddagen
//Lillan
Efter många års funderingar o påputtning (vet.... jag _är_ svårövertalad
så har jag nu tagit min första BKK på Gelleråsen (3/8),men SMC Stockholm...
Ensam o övergiven puttrade jag i sakta mak upp till Gelleråsen på Torsdag morgon...skitnervös va jag...kunde inte fatta att jag öht gått med på att åka bana...vad skulle JAG göra på en bana?? Mer än förmodligen vurpa
Frukosten gick ju bra...ströpratade med några grabbar som såg ungefär lika nervösa ut,som jag var..
Samling...tja,funkade ju oxå bra...instruktörerna verkade ju ok-de åt mig inte till frukost iaf...
Vi var lyckligt lottade i min lilla grupp...en "varsin" instruktör fick vi...
Första passet på banan såg förmodligen ut som????? ( ja.ni får hitta på nåt själva) stelt,bängligt och med hjärtat i halsgropen...bröt jag min stackars 400:a runt kurvorna...att gasa öht va inte att tänka på...enda fokusen var att inte klota någonstans..... det _gick_ bra...vi kom in hela båda 2 från det passet
Resterande passen gick bättre o bättre....vi varvade ju med teori- och feedbacken var jättebra från våra instruktörer...
Sista passet på banan var jag så slut i kroppen o knoppen-att jag inte orkade fokusera på Eje-kurvan,utan höll på att hamna i spenaten....då tyckte jag det var dags att köra in istället.
När jag sedan sent på eftermiddagen styrde kosan hemåt igen-var det med ett fånigt leende på läpparna....
Dagen efter började med abstinensbesvär...HUR kunde det va möjligt??
Det måste alltså vara så...att jag har fastnat i banåkarträsket,jag me.
Jag vet redan nu ,att nästa års kurs är inbokad i min kalender
Ett stort TACK till våra instruktörer:Sarah,Mårten o Peter - för en superdag
Speciellt tack till Peter som fick ligga bak o lyssna på min vinande V4-hela eftermiddagen
//Lillan
