Så där ja, nu är äntligen affären i hamn. Herre gud, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Kort kan man säga att jag inte orkade med en massa tjat så jag erbjöd en förlikning. Felet var funnet såpass nära inpå affären så det kändes ändå rätt att möta upp med en förlikning. Rent rättsligt var jag rätt lugn då jag hela tiden har haft dialog med en person som dömmer i hovrätten. Förlikningserbjudandet innebar 2000kr. Givetvis började köparen försöka klämma ut ytterligare av mina pengar men där var det stopp. Efter lite sansat diskuterande kom vi överens. Jag mailade ett kvitto för två veckor sedan som skulle fyllas i och skickas till mig innan någon transaktion skulle ske. Idag damp det ned ett brev som var skickat igår, betalningen skulle ske senast imorgon. Lite väl snävt om tiden kan jag tycka men jag han iaf. Till råga på allt så har denna vän av ordning skickat ett ofrankerat brev och skrivit min adress på avsändarsidan för att smita ifrån portot. Höjden av snålhet. Ibland känns det som att köparen har haft detta som strategi, först köpa sen vara efterhängsen så att man tillslut köper sig fri från tjatet. Jag köpte mig iaf en historia som jag sent ska glömma och i efterhand kan skratta åt och dela med er.