Såå nära att tappa hojen

[B89]

nästan samma sak hände mig, jag hade hämtat hojen från servicen o skulle ställa den i garaget, jag stänger av motorn o börjar luta den som om stödet var ute o börjar lyfta över benet för att gå av men jävlar i havet när jag märkte att stödet inte var utfällt då kämpa jag som en gasell som flyr från ett lejon. men lyckades få upp den efter ett tag, nu dubbelkollar jag stödet varje gång.

Ps. pappa stod bakom och såg hela skitet men inte fan gick han fram o hjälpte

 

[pinku91]

själv mötte jag två killar på "minimoppe" på fel sida vägen i en (väldigt) skarp högerkurva. kanske 15 km i timmen, pissblött på marken. fick lov att pressa full broms med både fram- och bakbroms och la mig givetvis ca en dm framför en av killarna som bara hade behövt sätta ner benen för att få stopp på sin moppefan.

det hela resulterade i trasig blinkers, skrapad toppkåpa, skapat avgasrör, skapad handtag och ett verkande underben...

 

[G-L]

klantade mej helt enkelt! skulle in i garaget och gick på vänster sida om hojen som alltid, har gått bra i alla år!!! men nu fick jag över vikten åt andra hållet vet inte om jag är klen så den åkte i backen
Känns så jävla onödigt och int är det kul att lämna i skiten på verstad nu!!! vill ju åka!!!!

Den där feelingen när cykeln börjar luta från en och man inser att allt hopp är ute...
Inte skoj!

 

[4:20]

förra sommaren när jag skulle tanka, så ställde jag hojjen på stödet för att gå in och betala.

då när jag kommer ut så ser jag att stödet har gått igenom "asfallten "hur stava"?
vara bara ren tur att hojen inte tippade, då hojen redan lutar lite för mycket när den står på stödet, så vart det ju knappast bättre av att asfalten inte ville vara med längre.

 

[Hard_Grit]

Kommer hem, ställer ifrån mig hojen ska ta av mig hjälmen och GHAAA den tippar emot mig så jag tar emot med höger lår OJOJJ det VAR nära! Nu är jag helt stöd-paranoid kan jag säga, kollar alltid stödet och känner på hojen

 

[Jonny trajja]

Den där feelingen när cykeln börjar luta från en och man inser att allt hopp är ute...
Inte skoj!

Nej amn försöker och försöker hålla emot!!! samtidigt vet man att det inte funkar.... sen han jag se en massa pengar flyga iväg!!!! fan fan..
och inte nog med det!!!! hade lovat att klippa gräsmattan i dag, självklart pajjar klipparen med så in till coop! slanta upp 3 tusen
nu är det fan dyrtider!!!

 

[holm44]

en del har tur de hade inte jag i går kväll la min hoj i går kväll.... så det blir nya kåpor och en del annat........

Du ser,bättre o vara hemma...(har ramlat ner från taket så min kropp är inte körduglig!)

holm

 

[Swish]

Min hoj gick igenom asfalten utanför mina föräldrar för 2 somrar sen. Eller ja, stödet gick igenom, inte hela hojen. Jag stod i trädgården och såg den trilla. Den landade rakt på trottoarkanten och gled sen ner den sista decimetern till gatan. Den var inte fin alls sen, och jag började storgråta. Haha

 

[ft]

Nu smyger jag alltid ut kopplingen trots att lampan lyser, det har räddat mig ett par gånger.

Amen! Det är rätt bra att hålla inne frambromsen också.


Annars har jag roat mina medmänniskor då jag övade (ofrivilligt) stopp i uppförsbacke i skogen. Normalproceduren är vänsterfoten i backen och högerfoten på bromsen för att kontrollerat rulla bakåt och svänga upp hojen så man sedan kan svänga neråt och lugnt och fint rulla ner.

Det blir tydligen väldigt mycket mer underhållande om det precis där man försöker sätta ner vänsterfoten är en ca två decimeter djup grop!

 

[Härnborg]

Jag har också lyckats
Hade en nylackad kåpa på högersidan, efter att den hade spruckit strax ovanför blinkersen.
Halva uppfarten (där jag stog med hojen) har lite lutning åt sidan. Jag går fram till hojen, drar upp stödet och balanserar hojen för att kolla oljan varpå jag får lite för mkt vikt åt det hållet lutningen är.
Jag drar så mycket jag kan i styret, ut med benet så långt bak jag bara kan och den lägger sig saaakta men säkert ner.
Kollar generat omkring om någon såg mig, ställer upp hojen fort som fan. Går runt till andra sidan och kollar.

Vad fan har inte hänt då? Jo, sprickan som blev lagad, spacklad och omlackerad har självklart pajat igen. Kul.

 

[akita1]

Skönt att höra att det är inte bara min mc har välts. min vältes höstas och jag får hem den nu i veckan. ställde den utanför garaget medan jag gick in och skulle hämta några saker. så hör man att ljudet när den ....... som tur att den var hel försäkrad. trodde inte att de skulle laga den för det kostade 34000 och det har tagit ca 7 månader att fixa till henne men nu när hon blir klar, så blev den också nästan som ny.

 

[stinky06]

Man lär sig av sina misstag, har man lagt den ner eller varit nära har man minnet för livet att dubbelkolla allt dock så är det fruktansvärt om det händer

 

[Dan_the_man]

1:a eller 2:a turen i år slutade inte så bra... När jag kom tillbaka till garaget så var mina armar rätt frusna... jag höll upp hojen och försökte kicka ner centralstödet, då jag inte kände av att jag lutade över hojen lite... Å rätt som den e så fortsätter den att välta ifrån mig... Det fanns ingenting jag kunde hålla emot med förutom min kroppsvikt... Det var lönlöst..
260 kg i backen... Spräckte kåpan på 2 ställen.. Det kunde ju blivit värre..

Numera är jag alltid extra försiktig när den ska upp på centralstödet

Man lär sig av sina misstag.

 

[frezon]

Stödnoja kan jag skriva under på.

Hamnade i en riktigt prekär situation i slutet av förra sommaren. Hade varit ute och övningskört en sväng med sambon och kommer hem glada men trötta. För trötta skulle det visa sig.

Sambon har precis stannat vid garaget då jag glider upp bredvid. Hon kliver precis av hojen och inser att hon glömt stödet när jag stannar. Följden är lite som när dominobrickor faller, men med den skillnaden att jag är sista brickan, en mycket ovillig sådan. Sambons SV650 faller mot henne och hon hinner precis se att den faller och greppa styret. Tyvärr bryr sig inte 200kg fallande V-twin om att en liten dam står i vägen med följden att den lägger sig som en mysig varm filt över henne.

Min cykel står lagom långt bort från hennes att hon får en mysig huvudkudde i form av min högra knäpuck och hela vikten av hennes späda kropp och den fallande SVn faller på mitt högerben. Sköönt! Jag sitter ju fortfarande på cykeln och har inte hunnit fälla ut stödet när detta händer. Mitt vänsterben förvandlas nu till flytande plasma när jag i desperat frenesi med ett ben försöker hålla tillbaka två cyklar och en fallen flickvän, och det lyckas. Jag står pall som Trojas murar.

Problemet är nu bara; Vad gör jag nu? Jag känner mig som den felande länken i ett misslyckat plockepinn. Sambon kommer inte upp utan att någon lyfter hennes hoj, men släpper jag min hoj går den också i backen, ja ni förstår var mina prioriteringar låg... Som tur är har SVns passagerarhandtag lagt sig mot ovankanten av min sving och den lilla avlastningen är vad som behövs för att sambon skall kunna kravla sig ut. Hon fäller stödet på min hoj och sakta, sakta ställer jag ned den och reser upp den falna SVn. Jösses vad glad jag var att jag monterade krashpuckar på den samma morgon!

Sambon fick en snyggt dekorerad vadmuskel i lila-grön-gul nyans och ont i knät i en månad. Jag hade en "smula" träningsverk i högerbenet. Hojarna klarade sig bra. SVns passagerarhandtag blev inte snyggt, men all plast klarade sig helt. Gixxerns sving fick konstigt nog inga skador.
Trots kroppsskadorna tycker jag vi kom billigt undan.