Hej, en lite rolig sak hände idag. Lade som sagdt ut min hoj till salu häromdagen och blev imorse uppringd av en kille som sa att skulle komma förbi på eftermiddagen och titta på hojen.
Det visade sig senare att han inte hade möjlighet att komma, men jag som hade asat ut hojen, startat den och satt på försäkringen (för eventuell provrunda) blev ju inte så knäckt. Sprang upp och tog på mig utrustningen, hoppa på hojen och körde en runda på kanske 10-15 kilometer.
Det var kallt! Jag kommer tillbaka och då står en granne uppe på sin balkong och tittar ut över parkeringen.
Det visar sig att denna trevlige herre som är närmare 70 är gammal hojfantast och har både byggt och haft alla möjliga hojar i 30-40 år. På senare dagar har han dock haft problem med benet och lite svårt att gå.
Vi pratar om hojen och jag poängterade att jag såg en äldre herre nere på stan som hade kryckor men trots detta körde hoj..
Jag klädde av mig, konkade in hojen igen och gick för att handla på ICA. På ICA ringer telefonen min och jag svarar "Hej.." det visar sig att denna herre nu var intresserad av hojen och vi bestämmer att vi ska ses senare.
Detta i all ära, jag sålde hojen med 2500:- + en stor service i förlust, men det var en snäll granne som f.ö. är pensionär så jag mår inte dåligt.
Vad jag dock tänkte på är att denne man hade svårt att ens gå ner för trapporna på grund av sitt ben och detta oroade mig lite om han då har lätt att hantera hojen på ex. parkeringen (den väger ju trots allt 179 kg)
Vi kom överrens om ett pris och vi sa också att (eftersom jag åker iväg och julen) skulle ses och slutföra affären den 26:e. Då med hans son närvarande som är ungefär 40 år gammal.
Om sonen tycker det är en bra idé att han ska köra motorcykel kan jag knappast ha en invändning, eller ska jag oroa mig för att han kanske skadar sig?
Tror inte ni riktigt förstår mitt problem, men nu har vi skakat hand, så så länge inte sonen har någon invändning så kommer den ju bli såld.
Det visade sig senare att han inte hade möjlighet att komma, men jag som hade asat ut hojen, startat den och satt på försäkringen (för eventuell provrunda) blev ju inte så knäckt. Sprang upp och tog på mig utrustningen, hoppa på hojen och körde en runda på kanske 10-15 kilometer.
Det var kallt! Jag kommer tillbaka och då står en granne uppe på sin balkong och tittar ut över parkeringen.
Det visar sig att denna trevlige herre som är närmare 70 är gammal hojfantast och har både byggt och haft alla möjliga hojar i 30-40 år. På senare dagar har han dock haft problem med benet och lite svårt att gå.
Vi pratar om hojen och jag poängterade att jag såg en äldre herre nere på stan som hade kryckor men trots detta körde hoj..
Jag klädde av mig, konkade in hojen igen och gick för att handla på ICA. På ICA ringer telefonen min och jag svarar "Hej.." det visar sig att denna herre nu var intresserad av hojen och vi bestämmer att vi ska ses senare.
Detta i all ära, jag sålde hojen med 2500:- + en stor service i förlust, men det var en snäll granne som f.ö. är pensionär så jag mår inte dåligt.
Vad jag dock tänkte på är att denne man hade svårt att ens gå ner för trapporna på grund av sitt ben och detta oroade mig lite om han då har lätt att hantera hojen på ex. parkeringen (den väger ju trots allt 179 kg)
Vi kom överrens om ett pris och vi sa också att (eftersom jag åker iväg och julen) skulle ses och slutföra affären den 26:e. Då med hans son närvarande som är ungefär 40 år gammal.
Om sonen tycker det är en bra idé att han ska köra motorcykel kan jag knappast ha en invändning, eller ska jag oroa mig för att han kanske skadar sig?
Tror inte ni riktigt förstår mitt problem, men nu har vi skakat hand, så så länge inte sonen har någon invändning så kommer den ju bli såld.
. "Bensin i blodet" är väl annars en rätt vanlig benämning =)
