Nja, inget speciellt. Det är folk jag träffat genom jobb som ringt upp och frågat om man vill fika osv. Skumma personer som verkar behöva en kompis eller två. Sen hur jag ska få dom att förstå att jag inte vill fika eller titta på hans nybyggda amiga utan att vara otrevlig vet jag inte.
Aha, oki. Trodde att du hade råkat ut för ett likande scenario som TS.
Det har nämligen jag gjort.
Tänkte först inte skriva in min historia, men wtf!
Det var för 3 veckor sen som jag ringde på en annons om en Howard-fåtölj som var till salu på Blocket. En kille svarade i telefon och jag frågade om fåtöljen som han redan tyvärr hade lovat bort till nån annan men den hade inte blivit hämtad än.
Jag sa att om det inte skulle bli nån ändring så kunde han höra av sig och frågade samtidigt var han hade hittat den där fåtöljen, fick info och efter max 2-3 minuter var samtalet över och jag la på och tackade för mej.
En stund senare kommer ett sms (på kvällenrunt 22-23) det är han
som sms:ar samma info han tidigare sagt per telefon. (?)
Jaha, det där har han redan sagt ju och jag ska ju ändå inte köpa av han.
Tänker fan vad schysst och sms:ar tillbaka och tackar.
Då kommer ett nytt sms, igen, lite flörtigt denna gång,
jag tackar återigen och så kommer det ett nytt sms IGEN!
Tänkte att det var väldans vad han var angelägen att jag skulle få fakta om den där fåtöljen och vart man kunde köpa en liknande, trots att det inte var tal om att jag skulle köpa hans fåtölj och att han inte på så vis hade ett ekonomiskt intresse av att ge mej fakta.
Tänkte inte mer med det, men nästkommande dag på eftermiddan får jag IGEN ett sms av honom! Detta är flörtigt (och handlade defenitivt inte om fåtöljen) och jag svarade (så jag var inte helt oskyldig)
men tyckte det kändes lite konstigt att han var så på och de närmsta två dagarna fick jag 50-60 sms!!!!
Han var VERKLIGEN PÅ, nästan lite för mycket men var hela tiden trevlig och rolig i sina sms, men på något sätt kändes det hela väldigt konstigt att prata med någon man inte vet något om.
Han hade mitt nummer och kunde på så vis lätt se min adress,
vart jag bodde, mitt fullständiga namn, kolla mej på facebook osv medan jag inte visste ett skit om honom!
Han skrev massa sms hela tiden, trevliga men ändå lite
för mycket och ville träffa mej och frågade när vi skulle träffas

anik!
(då hade det gått 2 dagar)
Trodde det var en liten rolig sak, kanske varit helt okej att skicka nåt litet meddelande lite smått men lite väl magstarkt att skicka 50-60 styckna på
2 dagar när man inte känner varandra alls och endast snackat 2-3 min ang en fåtölj!
Rådhörde med en av mina bästa kompisar och han tyckte jag bara skulle ta och träffa snubben och inte vara så feg, en annan kompis varnade mej och sa att det måste vara en konstig ensam människa som jag råkat ut för.
Nåja, lite nyfiken var jag ju också och dessutom gillar jag inte blyga killar så jag tyckte att det var jävligt modigt av honom att vara så oblyg angående det hela.
Dessutom hade han varit trevlig, charmig och rolig i sina mess.
På fredag kväll fick jag ytterligare massa, massa sms och jag var ute på krogen, han med och han skrev att han ville träffa mej.
Jag tänkte wtf, jag ska inte vara sån mes!
Visste alltså INGET om denna snubben, inte ålder, inte utseende, vad han gjorde eller intressen, INGET, så det var lite pirrigt faktiskt.
(jag brukar inte göra sådant här och hade aldrig tidigare varit på en blinddate)
Till min förvåning så var det inte ett konstigt ensamt psyko som skulle stympa och våldta mej, utan en faktiskt söt kille som och var helt normal och trevlig,
(dock lite brat-stil, inte riktigt min typ)
vi snackade lite men fick aldrig den där "connection" och sen så blev det inget mer med den historien, men lite roligt knasigt var det ändå.
Skönt att man inte är ensam om dessa lite konstiga men komiska scenarierna
