Fifan, idag när jag var och flängde runt på smala slingriga bergsvägar så fick
jag slut på bensin. Det är första (och förhoppningsvis sista) gången det har hänt.
Jag visste att jag var på reserven men trodde att jag skulle klara mig fram tills
nästa bensinstation.
Hade tur nog att få slut på soppan precis efter att ha passerat en vintillverkare.
Jag parkerade vid sidan om vägen och gick in i vinaffären för att be om hjälp.
På parkeringen stod två krompråmar och en antik Triumph. Jag passerade ägarna till
dessa gubbhojar på vägen in till affären. Vi nickade till varandra lite sådär grabbigt.
Tänkte egentligen fråga dom om hjälp först men ville inte besvära dom.
Väl inne i vinaffären förklarar jag mitt missöde. Affären är lite överklass och
killarna som jobbar där ser lite snobbiga ut, men dom är hur trevliga som helst.
Tyvärr kan dom inte hjälpa mig med något annat än en telefon.
"Fifan, nu kan det bli besvärligt" tänkte jag när jag går tillbaka till hojen
för att fundera. Finns bara en kille som jag kan ringa. Antagligen så jobbar
han och jag skulle bli tvungen att vänta i vinhålan i många många timmar.
Dom tre hojåkarna hade inte kört iväg än, så i ett sista desperat försök ber
jag dom om hjälp. Dom är jättevänliga och säger att dom kan ta lite bensin
från Triumpen om jag fixar någon slags behållare. Som ett flickebarn skuttar
jag in i vinaffären igen och ber om en tom flaska. Dom ger mig en tom
plastflaska. Jag ber om ursäkt för besväret och rusar tillbaka till hojarna.
Räcker över flaskan till en av gubbarna. Han fyller nästan halva flaskan med
bensin. Skulle gissa på att det var nästan en liter. Tack vore den antika
designen på Triumphen är det hyfsat lätt att "slanga" bensin.
När han ger mig flaskan så plockar jag fram plånboken och ger honom en sedel
som motsvarar ungefär en halv tank bensin. Han vill inte ha den. "Men ta den
gubbe!" Nä, han var bara glad för att han kunde hjälpa. Jag är också glad.
Jag vet knappt vad jag ska säga.
Vi tar farväl. Jag går bort till min hoj och fyller på med bensin. Gubbarna
passerar mig medan jag tankar och vi vinkar och gör tummen upp lite sådär
grabbigt. När jag har tankat så slänger jag den tomma flaskan och tar på mig
hjälm och handskar. Startar hojen, den går halvdant. Varvar lite lätt så att
den nya bensinen kommer fram. Nu går den som vanligt igen. Det känns nästan
lite overkligt när jag fortsätter nerför berget igen. Det hade gått så lätt
och smärtfritt.
Under hela färden på bergsvägarna så har mötande trafik blinkat och vevat med
armarna som satan. Naturligvist betyder det att polisen gömmer sig i buskarna.
Jag tar det lungt och håller laglig hastighet. Efter ett krön ser jag en mc-polis
som har stoppat någon stackare. När jag passerar så ser stackaren ut som gubben
som hjälpte mig. En bit längre fram står dom två andra. Jag stannar och undrar
vad som händer. Gubbar med gubbhojar med vin i packväskorna kan väl inte köra för fort?
Dom andra två vet inte heller varför deras kamrat har blivit stoppad.
Önskar dom lycka till och drar vidare.
En bit efter foten av berget hittar jag äntligen en bensinstation...
---
Jag inser att jag hade jävligt tur som lyckades komma undan sådär enkelt.
Hade jag fått bensinstopp någon annanstans hade det blivit långt att gå
i jobbig värme. Man blir glad över att det finns sådana schyssta människor
som hjälper en. Finns kanske hopp för mänskligheten ändå.
Slänger upp lite bilder på touringrundan. Kanske kan hjälpa i vintermörkret.
Körde hemifrån kl 3:45 på morgonen precis när solen skulle börja gå upp.
Kom hem igen 11:25. Blev en runda på c:a 380km.
jag slut på bensin. Det är första (och förhoppningsvis sista) gången det har hänt.
Jag visste att jag var på reserven men trodde att jag skulle klara mig fram tills
nästa bensinstation.
Hade tur nog att få slut på soppan precis efter att ha passerat en vintillverkare.
Jag parkerade vid sidan om vägen och gick in i vinaffären för att be om hjälp.
På parkeringen stod två krompråmar och en antik Triumph. Jag passerade ägarna till
dessa gubbhojar på vägen in till affären. Vi nickade till varandra lite sådär grabbigt.
Tänkte egentligen fråga dom om hjälp först men ville inte besvära dom.
Väl inne i vinaffären förklarar jag mitt missöde. Affären är lite överklass och
killarna som jobbar där ser lite snobbiga ut, men dom är hur trevliga som helst.
Tyvärr kan dom inte hjälpa mig med något annat än en telefon.
"Fifan, nu kan det bli besvärligt" tänkte jag när jag går tillbaka till hojen
för att fundera. Finns bara en kille som jag kan ringa. Antagligen så jobbar
han och jag skulle bli tvungen att vänta i vinhålan i många många timmar.
Dom tre hojåkarna hade inte kört iväg än, så i ett sista desperat försök ber
jag dom om hjälp. Dom är jättevänliga och säger att dom kan ta lite bensin
från Triumpen om jag fixar någon slags behållare. Som ett flickebarn skuttar
jag in i vinaffären igen och ber om en tom flaska. Dom ger mig en tom
plastflaska. Jag ber om ursäkt för besväret och rusar tillbaka till hojarna.
Räcker över flaskan till en av gubbarna. Han fyller nästan halva flaskan med
bensin. Skulle gissa på att det var nästan en liter. Tack vore den antika
designen på Triumphen är det hyfsat lätt att "slanga" bensin.
När han ger mig flaskan så plockar jag fram plånboken och ger honom en sedel
som motsvarar ungefär en halv tank bensin. Han vill inte ha den. "Men ta den
gubbe!" Nä, han var bara glad för att han kunde hjälpa. Jag är också glad.
Jag vet knappt vad jag ska säga.
Vi tar farväl. Jag går bort till min hoj och fyller på med bensin. Gubbarna
passerar mig medan jag tankar och vi vinkar och gör tummen upp lite sådär
grabbigt. När jag har tankat så slänger jag den tomma flaskan och tar på mig
hjälm och handskar. Startar hojen, den går halvdant. Varvar lite lätt så att
den nya bensinen kommer fram. Nu går den som vanligt igen. Det känns nästan
lite overkligt när jag fortsätter nerför berget igen. Det hade gått så lätt
och smärtfritt.
Under hela färden på bergsvägarna så har mötande trafik blinkat och vevat med
armarna som satan. Naturligvist betyder det att polisen gömmer sig i buskarna.
Jag tar det lungt och håller laglig hastighet. Efter ett krön ser jag en mc-polis
som har stoppat någon stackare. När jag passerar så ser stackaren ut som gubben
som hjälpte mig. En bit längre fram står dom två andra. Jag stannar och undrar
vad som händer. Gubbar med gubbhojar med vin i packväskorna kan väl inte köra för fort?
Dom andra två vet inte heller varför deras kamrat har blivit stoppad.
Önskar dom lycka till och drar vidare.
En bit efter foten av berget hittar jag äntligen en bensinstation...
---
Jag inser att jag hade jävligt tur som lyckades komma undan sådär enkelt.
Hade jag fått bensinstopp någon annanstans hade det blivit långt att gå
i jobbig värme. Man blir glad över att det finns sådana schyssta människor
som hjälper en. Finns kanske hopp för mänskligheten ändå.
Slänger upp lite bilder på touringrundan. Kanske kan hjälpa i vintermörkret.
Körde hemifrån kl 3:45 på morgonen precis när solen skulle börja gå upp.
Kom hem igen 11:25. Blev en runda på c:a 380km.