Ramlade i 100+ utan skinställ, inte en skråma!

[RR:Benny]

På tal om att glida långt....


[video]http://unbelievablething.com/?p=417[/video]

 

[notrightrider]

@ TS
Grattis! Det gick bra.
Denna gången...

Jag är en ATGATTare, och det allt sedan starten - långt innan just det begreppet fanns, och delvis till och med utrustningen.
Jag krånglade med hockeyskydd under kläderna på sjuttiotalet, har använt motorcykel som enda fortskaffningsmedel i långa perioder, kört och kör året runt i alla väder och på alla underlag.
...och jag gillar verkligen att köra i regn.

Av alla vurpor jag själv upplevt, och sett andra göra - så förvånar man sig över hur olika utfallet är.
Enkla, till synes odramatiska vurpor kan leda till fruktansvärda konsekvenser.
Absolut hårresande krascher där man som ride-buddy sitter på första parkett och ser allt utveckla sig till det man tror är det värsta slutar i ett råflabb och ett "jävlar vilken resa".
Man skrattar med, och stuvar diskret ner den där imaginära HLR-manualen i innerfickan, angelägen att det inte skall märkas för mycket.

Somliga gånger rivs skyddskläder i stycken, men kroppen är oskadd. Andra gånger syns knappt ett märke på kläderna, men snubben kommer aldrig mer tillbaka till samma liv som innan.

Problemet är...

Att ta en sådan kalkylerad risk för att det är praktiskt bevisar endast en oförmåga att bedöma risker.

...att det inte går att kalkylera risken.
Det finns för många variabler, för mycket slump, för mycket "tur" eller "otur" inblandat.

TS har rätt i att det glider lättare på blöt asfalt, men det finns ytterligare en viktig faktor:
vätan både sänker friktionen och kyler. Den våldsamma hettan som uppstår när textil eller naket skinn kasar längs torr asfalt minskar dramatiskt - och därmed följdskadorna, både på kropp och utrustning.

Så, regn är en bra anledning att lätta på klädseln?
Knappast - eftersom risken för att gå omkull eller bli trängd ökar så mycket.

...men allt för många tror jag har en orealistisk syn på vad ett skinnställ kan åstadkomma.

Enligt vägverkets studie av MC olyckor visade de att endast 7% av av de som omkommit och kört utan skyddsutrustning (men med hjälm) skulle ha överlevt om de haft skyddskläder på sig. Alltså skinnstället är väldigt osannolikt att rädda en förare från att omkomma, det räddar nästan enbart från att få skrapsår och eventuellt bryta extremiteter om det har arm/ben skydd i sig.

"Endast 7%"...?
Är inte det en fantastisk siffra? Att man bara genom att bära ändamålsenliga kläder kan reducera sin risk för dödlig utgång av en olycka med 7%? Any takers?
...och då talar vi om döden död.

"Skrapsår" och frakturer som du bagatelliserar - man behöver nog ha haft några polare som legat på sjukhus ett antal månader med hudtransplantationer från Gud vet var på kroppen för att försöka täcka det nakna, blottlagda köttet där olämpliga kläder och foder bränt sig in skinnet, som måste avlägnas.
Och gärna lite sjukhussjuka på det, liggandes isolerad någon månad eller så. medans de resistenta stafylokockerna funderar på vad dom vill hitta på härnäst.

Eller komplicerade frakturer med påföljande operationer, implantat, sträckskruvar, märgspikar som senare börjar vandra och ställer till allt upptänkligt helvete.
Att man till viss del enkelt kan "klä sig" mot sådant, vem vill egentligen avstå?
...när man själv fått se konsekvensen av några krascher....?

Inget fel på att man ibland tar bort vissa delar av skyddsutrustningen beroende på vad man gör. Speciellt för oss som pendlar.

Din åsikt.
Min åsikt är att jobbpendling i stadstrafik är en kontaktsport som det gäller att klä sig för, minst lika omsorgsfullt som för vilken annan MC-körning som helst.
Det som borde vara "medtrafikanter" likna mer mottrafikanter och man börjar undra om det kanske sitter en poängsumma på ryggen som i gamla Deathrace 2000.
Övriga trafikanter i köerna är sällsynt väck och ägnar mer tid år sminkning, nätverkande, spilla hett kaffe och gå igenom nattens mail innan man anländer kontoret än det dom borde - köra sin jävla bil!


Mina slantar, efter ett liv på hoj.
Och alldeles för många sjukhusbesök - egna och andras.
Just där ligger mitt starkaste incitament att köra ATGATT:

Efter en vurpa som borde skickat mig till sjukhus kan jag oftast hoppa upp i sadeln igen.
Tack vare skyddskläder.

Hamnar jag på sjukhus, så blir min konvalescens med all säkerhet betydligt kortare. Jag kan snabbare komma igång och köra hoj igen.
Tack vare skyddskläder.

Blir jag allvarligt skadad, så är det kanske, kanske så att de där 7 procenten plötsligt har kickat in och räddat mig kvar på rätt sida det tunga sammetsdraperiet - alltså tack vare skyddskläderna.

För mig är det inte aktuellt att pröva min lycka utan.

 

[Ulvhamne]

Och för att lägga till lite mer på det notrightrider säger så kan man ju också fundera över lite när man väl hamnar i en olycka som ger en längre sjukhusvistelse... Kommer man inte gräma sig ganska mycket när man ligger där ett par månader, vetandes att om man hade haft skydd så hade man kanske kunnat slippa sjukhuset helt?

Med det sagt så är inte skydd något som skyddar fullkomligt. Att ramla av hojen i 120 kan vara fullkomligt odramatiskt och inte ens ge några skador, medans en vurpa i 50 kan orsaka bruten nacke, totalförlamad från midjan och ner, med nedsatt funktion i händerna som en person som kom in på min avdelning precis innan jag blev utskriven hade råkat ut för.

Landningen spelar larvigt stor roll för hur man klarar sig. Kana asfalt är det absolut bästa man kan råka ut för vid en krasch, det är drömscenariot för om man nu måste krascha. Det är när det tar stopp väldigt plötsligt som det gör riktigt ont, och man går riktigt sönder. Men att nöta bort stora mängder hud på asfalten är inte något att rekommendera det heller, så skydd är bra.
Om skinnstället är för opraktiskt för vardagsåkandet, så skaffa andra skydd som funkar att köra i. Det är värt det när man väl daskar omkull. Även om skydden inte hjälper så slipper man iaf gräma sig över att man inte hade skydd. Och när man ligger trasig på sjukhus så finns det bra mycket bättre saker att lägga energin på än det.

Med det sagt, min åsikt. Andra får ha vilka åsikter de vill och ta risker precis som de tycker att det passar för dem.

 

[FJ1200]

Jag tycker att det är viktigt att väga risken mot potentiell vinst. Uppenbarligen kan jag inte ändra din åsikt, men jag kan åtminstone komma med mitt argument

Jag har sålt min bil för att den var opraktisk i Stockholm och använder min MC dagligen. Jag vinner tid (köer med bil och opraktisk kollektivtrafik där jag bor) och pengar (dyra parkeringar/trängselavgift med bil medans helt gratis med MC) och jag kan efter jobbet åka till vänner eller affärer som inte ligger utmed kollektivtrafiknätet.

Du nämner ordet "fritidsintresse", du startar på hemmadressen och du slutar på hemmadressen dessutom har du spenderat pengar på bensin. Jag skulle kunna hårdra det och placera dig i samma kategori som personer som hoppar ut ur flygplan eller som bergsklättrar, en helt onödig risk som inte ger dig något förutom en adrenalinkick.

Nu överdriver jag, men olika personer har olika unika personliga orsaker till varför de gör som de gör

Det är kanske inte uppenbart för alla att någon som kör 300 km/h på bana och dagligen jobbar med förare som lever på det, tycker att någon som åker till jobbet i något annat än full raceutrustnng är dum i huvudet och är oförmögen till att beräkna risker.

Om Du inte vill åka i skinnställ till jobbet så borde ett par kevlarjeans passa. Tillsammans med en snygg skinnjacka (med inbyggda skydd) så ser man riktigt proper ut. Då har Du i alla fall höjt marginalerna en del.

 

[Comeback]

Jag skulle säga det samma om jag inte upplevt det själv. Jag tror anledningen var att det var blött och halt just där. Man har ju inga problem att åka vattenrutschkana men jag skulle inte vilja slänga mig på en torr sådan.

Sträckan mellan punkten där hojens hjul släppte och där jag stannade var ca. 100 meter, det kan säkerligen ha tagit en fraktion av en sekund innan jag tog i backen, så jag kanske gled 80-90 meter med kroppen i kontakt med marken. Det var oerhört halt och nedförsbacke, hojen bara försvann under mig mig när jag nuddade frambromsen fast det var en raksträcka.

Kanske läsa Bosch bromstips?
http://www.bosch-motorcycle.com/en/...abs/tipps_zum_bremsen_1/tips_for_braking.html

PS De gånger jag bromsat omkull har en sak gemensam: Jag har bara använt frambromsen. Aldrig bromsat omkull när jag använt både bak och frambroms. Trots jag bromsat så jag glidit fram på snedden. DS

 

[Ulvhamne]

Kanske läsa Bosch bromstips?
http://www.bosch-motorcycle.com/en/...abs/tipps_zum_bremsen_1/tips_for_braking.html

PS De gånger jag bromsat omkull har en sak gemensam: Jag har bara använt frambromsen. Aldrig bromsat omkull när jag använt både bak och frambroms. Trots jag bromsat så jag glidit fram på snedden. DS

Ibland är vägfriktionen så fullkomligt obefintlig att det inte spelar någon större roll hur man bromsar.

 

[totoro]

Jag skulle honka hem två tramcyklar i somras.
Styret på ena cykeln låste sig i den andra cykelns styre.
Rasa över den ena hojen och rulla runt på axeln.
Ingen skråma där heller