Visst, det är kanske inte så konstigt med tanke på hur mycket stålars du plöjt ned i din hoj. Hur tror du det går för en standard-sportster mot en standard sporthoj?
Min kompis var där på Barkarby och körde lite med sin Sportster 1200 -04. Den hojen fick har Screamin Eagle Kit monterad av Probike innan han hämtade ut den ny. Screamin Eaglekitet innehåller: SE högkompkolvar SE steg2 kam samt HSR 42:a samt likadan supertrapp-rör som jag har. Jag tror att hans hoj syns på de filmer som Helios samt Cyrén tog. Jag hoppas de lägger upp dem.
Visst fick min vän stryk när de korta sporthojarna kunde hålla ned framhjulet och krypa ihop bakom kåpan och toppeffekten börjar bestämma!
Men jag var riktigt förvånad hur många starter min vän hamnade riktigt bra till i! Han hade dessutom aldrig kört riktiga dragrace-starter förut. Han har bara kört sin hoj några hundra mil. Den hojen är ju original vad avser vikten och väger 245 kg då det är den nya gummiupphängda tyngre modellen.
Ett rejs som jag hoppas kom med på filmen är när vi passerar en V-rod på varsin sida. V-rodden segade sig dock förbi min vän efter 100 meter. Jag säger inte att sportster har ngt att hämta mot en sporthoj i acc, då skulle jag ju göra mig löjlig, jag är ju ingenjör. Sportster är ju en tvåventilad luftkyld stötstångsmaskin. Det jag menar är bara att det märks att de små ponnyhojarna är märkligt raska i starten, eller rättare sagt lätta att starta med!
http://www.youtube.com/watch?v=Zlv7LUh7X9Y
Hilsen
J
Jag är inte ett dugg impad. Jag tog en encylindrig 650 och drog tvärs över hela Asien.....
Men du är ju galen å andra sidan
Roligt att vi tycks bo nära varann!
Här är en annan galning, Dave Barr, han använde en Sportster som dessutom fick släpa på sidvagn ena gången.
http://www.motorcyclemuseum.org/halloffame/hofbiopage.asp?id=124
" the same year he set out from Le Conquet, on France’s Atlantic coast, aboard a 1996 Harley-Davidson Sportster 883 equipped with a sidecar. Almost four months after leaving France, Barr arrived at the Pacific port city of Vladivostock, Russia, 9,375 miles east of his starting point. Much of the ride, which was undertaken in winter because the route was plotted to cross hundreds of miles of Russian marshland that could be traversed only when frozen, was made above the Arctic Circle. Guinness World Records recognized the achievement, which Barr recounts in his second book, Riding the Ice, as the first and fastest motorcycle ride across Eurasia.
Guinness awarded a second world mark to Barr in 2002 in recognition of his 10,000-mile Southern Cross ride. At the age of 50, he took a 2002 Sportster 883 equipped with a two-ton winch mounted on the crash bars to the four farthest compass points of Australia, completing the ride in eight weeks despite several major spills that resulted in serious injuries, nearly impassable terrain, and restrictions on reaching the remote points, which are not accessible by roads.
At the easternmost point, Byron Bay, park rangers refused Barr permission to ride to the water’s edge, but allowed him to roll the Sportster down 60 stairs to the Pacific Ocean. At Wilsons Promontory State Park, Barr’s southernmost goal, park personnel refused to allow Barr even to roll the bike to the water, but he kept his record bid in place by unbolting the front wheel and lugging the 32-pound assembly three kilometers down a slippery, bare-rock cliff to the Bass Strait."
/J