Måste skriva och beklaga mig lite för er som förstår hur jobbigt det kan vara att se alla ta fram mc:n utan att kunna göra det själv. Det kommer nämligen att dröja toklänge innan jag sitter på en motorcykel denna sommar.
Var i Åre förra veckan och knäckte ett finger ganska så fult i samband med skidåkning, så här i efterhand funderar man på varför man tycker att det är ok att krascha hårt två till fyra gånger på en skiddag istället för att bedriva lite turistcruising. Inte konstigt att man förr eller senare går sönder när man tror att det är fostrande att hela tiden åka över sin kapacitet, men. men. Kommer nu att vara gipsad i minst 6 veckor, ska på röntgen i veckan för att se om de behöver sätta stift i fingret för att få det att läka, har hört att fingrar kan vara svårläkta vilket inte känns speciellt bra.
För att öka på abstinensen var jag igår och hjälpte en kompis att starta upp hojen för säsongen, gissa om det var jobbigt att höra ljudet av cykeln och se när kompisen drog iväg. Hade fingret varit helt hade även jag tagit fram cykeln för vi har tjugo grader varmt i Sundsvall, nu kan jag inte ens sitta i mitt nyinköpta skinnställ för att halva armen är gipsad. Men jag är inte bitter, inte ett dugg. Har läst om många svåra olyckor här på forumet så när allt kommer om kring så känns mitt finger inte som hela världen och ni som är ute på vägarna kör förståndigt så ses vi på vägarna om två månader.
Var i Åre förra veckan och knäckte ett finger ganska så fult i samband med skidåkning, så här i efterhand funderar man på varför man tycker att det är ok att krascha hårt två till fyra gånger på en skiddag istället för att bedriva lite turistcruising. Inte konstigt att man förr eller senare går sönder när man tror att det är fostrande att hela tiden åka över sin kapacitet, men. men. Kommer nu att vara gipsad i minst 6 veckor, ska på röntgen i veckan för att se om de behöver sätta stift i fingret för att få det att läka, har hört att fingrar kan vara svårläkta vilket inte känns speciellt bra.
För att öka på abstinensen var jag igår och hjälpte en kompis att starta upp hojen för säsongen, gissa om det var jobbigt att höra ljudet av cykeln och se när kompisen drog iväg. Hade fingret varit helt hade även jag tagit fram cykeln för vi har tjugo grader varmt i Sundsvall, nu kan jag inte ens sitta i mitt nyinköpta skinnställ för att halva armen är gipsad. Men jag är inte bitter, inte ett dugg. Har läst om många svåra olyckor här på forumet så när allt kommer om kring så känns mitt finger inte som hela världen och ni som är ute på vägarna kör förståndigt så ses vi på vägarna om två månader.
