Partikelfysiker eller astronom?

Andreas Jansson heter han, jobbade fram till förra året på Fermilab i Chicago.

Har du utnyttjat din morbror då? Eller är du kanske inte riktigt intresserad av de här grejerna? Jag personligen, hade gärna fått uppleva CERN, eller haft en karriär inom något med rymden. Men min IQ får man väl erkänna inte riktigt är i par för att spåna fram idéer direkt. =)
 
IQ har väl inte varit relevant för att bajsa ut idéer ;)

Fast se t.ex om LFTR med Kirk Sorensen. Han lysar av ren IQ vad gäller allmänt kunnande. Hans minnesbank är enorm från läst hundratals böcker i ämnet. Han vet sin sak, om man ser till hans yrkeprofil och vad han studerat, och nu studerar. Hans ålder, på ringa 36'ish, gör att han har livet framför sig.

Jag får även en känsla att om 50 år eller mer, och man blickar tillbaka till denna tid så kommer folk ställa sig undrande till hur vi fortfarande kör på nukleärt skapanade av energi (el) via fusion istället för fission och varför det körts på en så ovanlig så sällsynta ämnen jämfört med Thorium. Hade vi för 50 år sedan valt Thorium som rutt hade vi som samhälle troligen avancerat till den "space age" som då förutsågs.
 
Byggde ett i klassen när jag gick i åttan.

Slipade du spegeln själv?

En gång i tiden innan Clas i Sjön blev ett fjolldagis sålde han material för hemmaslipning av spegelteleskop.
Jag hittade min salig fars halvfärdiga CO-spegel som jag har ärvt när jag städade garderoben häromdagen.
Kanske engagerar jag mig i den om jag får tid över (blir pensionär) någon gång.
 
Jag personligen, hade gärna fått uppleva CERN, eller haft en karriär inom något med rymden. Men min IQ får man väl erkänna inte riktigt är i par för att spåna fram idéer direkt. =)

Ren IQ är faktiskt underordnat att ha ett brinnande intresse och uthålligheten att tugga i sig torra böcker om ämnet.
 
Sparkar liv i den här tråden men en litn frågeställning såhär på fredagsförmiddagen;

Nyligen kunde vi läsa om att ett antal neutiner troligvis från utanför vår galax hade registrerats djupt nere i antarktis is.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5717060

De här neutrinerna bombarderar oss ideligen och miljardtals av dem penetrerar och åker genom våra kroppar var sekund. Även om de nu är små, riktigt små till och med och helt saknar laddning träffar de vid något enstaka tillfälle en atomkärna, väl besktivet i artiklen.
Men då och då händer det att en neutrino krockar med en atomkärna - och ungefär som biljardbollar som slår emot varann så kan neutrinon slå loss andra partiklar från atomkärnan. Och då kan det bildas ett svagt blått sken.
Någon enstaka gång, av alla de neutiner som åker genom min kropp, borde en träffa en av alla de atomkärnorna som min kropp består av. Blir det då ett litet blått ljus inne i min kropp och känns det något?
 
Sparkar liv i den här tråden men en litn frågeställning såhär på fredagsförmiddagen;

Nyligen kunde vi läsa om att ett antal neutiner troligvis från utanför vår galax hade registrerats djupt nere i antarktis is.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5717060

De här neutrinerna bombarderar oss ideligen och miljardtals av dem penetrerar och åker genom våra kroppar var sekund. Även om de nu är små, riktigt små till och med och helt saknar laddning träffar de vid något enstaka tillfälle en atomkärna, väl besktivet i artiklen.
Men då och då händer det att en neutrino krockar med en atomkärna - och ungefär som biljardbollar som slår emot varann så kan neutrinon slå loss andra partiklar från atomkärnan. Och då kan det bildas ett svagt blått sken.
Någon enstaka gång, av alla de neutiner som åker genom min kropp, borde en träffa en av alla de atomkärnorna som min kropp består av. Blir det då ett litet blått ljus inne i min kropp och känns det något?

Jag tror det är så bebisar blir till egentligen.

Skämt åsido är det en intressant fråga. Nu gör det väl varken till eller från om 1 atom förändras inne i kroppen men spännande ändå.
 
Jag tror det är så bebisar blir till egentligen.

Skämt åsido är det en intressant fråga. Nu gör det väl varken till eller från om 1 atom förändras inne i kroppen men spännande ändå.

Nä, någon större skilldnand tror jag inte det gör om en atomkärna går sönder inne i min kropp.
Dock är frågeställningen intressant.
 
Precis hemkommen från en semester (Kap Verde), och en av böckerna som fick hänga med ner (jag är inget större fan av skönlitteratur, gillar mer att utveckla och lära mig saker) var Stephen Hawkings "the Grand Design"

51UfvNQsMgL.jpg



Lättläst, lite humorfylld och intressant bok om allt och inget, från smått till stort, och då snackar vi verkligen smått och verkligen stort ;)
 
Jag tror det är så bebisar blir till egentligen.

Skämt åsido är det en intressant fråga. Nu gör det väl varken till eller från om 1 atom förändras inne i kroppen men spännande ändå.

Mina minnen från skoltiden:

Joniserande strålning som alltså just flyttar på elektroner i atomen är ju cancerframkallande. Ni vet röntgen och alfa, beta och gamma. Det bildas ofta ljus när elektronerna studsar till ja. Så det blir en blå liten ljusblixt som du inte hinner se. Om neutriner räknas som joniserande vet jag inte alls dock.

Joniserande innebär att kemin ändras och det är när DNA skadas på fel sätt som cellen ballar ut och blir cancer.

Nu lever vi ju i en ständigt strålbad av radioaktiv strålning så jag vet inte. Lite tål vi kanske. Huruvida lågdoser av sådan strålning är cancerframkallande eller inte är omdebatterat. Det talas idag t o m helt seriöst att vi lider av strålningsbrist, att det vore bra för oss med lite mer gammastrålning. :)
 
Last edited:
Sparkar liv i den här tråden men en litn frågeställning såhär på fredagsförmiddagen;

Nyligen kunde vi läsa om att ett antal neutiner troligvis från utanför vår galax hade registrerats djupt nere i antarktis is.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5717060

De här neutrinerna bombarderar oss ideligen och miljardtals av dem penetrerar och åker genom våra kroppar var sekund. Även om de nu är små, riktigt små till och med och helt saknar laddning träffar de vid något enstaka tillfälle en atomkärna, väl besktivet i artiklen.
Men då och då händer det att en neutrino krockar med en atomkärna - och ungefär som biljardbollar som slår emot varann så kan neutrinon slå loss andra partiklar från atomkärnan. Och då kan det bildas ett svagt blått sken.
Någon enstaka gång, av alla de neutiner som åker genom min kropp, borde en träffa en av alla de atomkärnorna som min kropp består av. Blir det då ett litet blått ljus inne i min kropp och känns det något?

Det låter inte helt osannolikt, att den skulle kunna slå upp en valenselektron till en högre energinivå som sen sjunker tillbaka igen och då skickar ut någon blå foton från det. Men jag skulle tro det är så svagt ljus så att även om den träffar en ytlig atom på din hand låt säga så skulle du inte se det blåa ljuset. :mattias
 
ja ju mer man sätter sig in i detta ju mer häpnar man över att det inte är det vi använder.

Vad jag förstått så är restprodukten plutonium som man får från Thorium. Inte lika bra lämpad till att bygga bomber med som den plutonium man får vid användning av uran. Därför togs beslutet att satsa på uran istället för thorium.

Det är uppgivande att tänka hur världen kunde sett ut om man inte baserat alla beslut på egenintresse. Inte sällan kommer dessa beslut från USA. :mad:

\Masonit
 
Nyheter
Jonathan Rea avslutar sin racingkarriär

Efter nästan två decennier ...

Yamaha debuterar med V4 i MotoGP

Yamaha har meddelat att för...

Hojmys i Ugglans Park

Ända sedan början av 90-tal...

MC-mässan 2026

MC-Mässan är tillbaka 23–25...

Bike kör Stark Varg EX!

Under hösten kommer Bike gö...

Customhoj Bike Show 2026

Den 23 till 25 januari körs...

Racing på Kjula Dragway till helgen

Den kommande helgen (23-24 ...

Harley-Davidson och MotoGP lanserar Harley-Davidson Bagger World Cup

Harley-Davidson och MotoGP ...

BMW Motorrad International GS Trophy 2026 körs i Rumänien

Platsen för BMW Motorrad In...

Strängnäs Bike Show den 30/8

Sista lördagen i augusti är...

Back
Top