Pappa, jag sa ju att du inte fick dö!

Mycket rörande läsning, även jag förlorade min far i cancer för snart 10 år sedan och jag känner igen mig lite i din text. Även om det låter grymt så var det skönt när min far somnade in och slapp all smärta som cancern gav, han har det bättre nu brukar jag tänka.

Hoppas du och din familj mår bra med tanke på omständigheterna :pannkyss
 
Oerhört starka känslor som kommer upp...bra skrivet.....
 
15 år sedan pappa sommnade in av Lekumi,han kämpade tappert i 11 år innan han fick ro.

Smärtan går över,men tomheten finns där ibland.

Kanske kunde vi fått tala med varandra som vuxna,hur hade det varit ?


Hoppas dom har bra jaktmarker dit du kom,du kämpade dig ut i skogen med din trasiga kropp för att göra det du älskade,besvikelsen i dina ögon när du insåg att kroppen inte orkade fast du ville gör än i dag ont.

Sov sött pappa.
 
Oj, vilken jobbig läsning. Men välskrivet med en stor portion hjärta! Självklart så kommer tåren trillande när jag samtidigt tänker tillbaka på min pappa som gick bort för 7år sedan. Det var sannerligen inte lätt!

Men det blev en hästspark i röven på mej att ta tillvara den tid jag har med människorna runt mej. Familj, vänner och dotter. Bara några år efter min pappa dog blev jag själv pappa. Efter bara ett par dagar efter hans bortgång pratade jag och min flickvän om att vi ville ha barn och att vi ville gifta oss. Inte vänta och se, utan leva nu!! Eftersom jag inte tror på ett liv efter detta så behövde jag någon form av uppvaknande för att leva mer i nuet och "ta för mej av livet", (ja det låter kanske lite fånigt, men jag känner verkligen så). Givetvis hade jag för allt i världen hoppats att det inte skulle behöva bli min pappas död som gav mej det uppvaknandet...
 
Last edited:
Väldigt fina ord. Jag har också förlorat min pappa,men det var inte cancer
som tog honom,det var en hjärnblödning.(58år)Tyvärr så hade jag knappt
någon kontakt med honom,något som jag ångrar bittert idag.
Varför kunde jag inte svälja stoltheten och förlåta honom?
Om det är någon här på SH som har tappat kontakten med sin pappa så
tycker jag att ni ska försöka återuppta den så fort som möjligt,så att ni slipper sitta i samma sits som jag gör nu.
 
Hej! Jag fick dina texter häromdagen i ett kuvert av din mamma och blev intresserad att läsa mer, så jag anslöt mig hit. Det var starkt och berörande! Jag tror att många av oss kan ha en god hjälp av att uttrycka det vi känner genom att skriva, som du har gjort här. Berättelserna behöver också mottagare och det finns det ju här. Jag önskar dig allt gott framåt!
/Mats
 
djupt och rörande

Härligt hur du skriver och vågar, rakt ur hjärtat.
Beklagar... Livet är inte rättvist. Inte på långa vägar.
Mamma dog när jag var 17år. Hon blev 40år.
Tiden läker inte alla sår, men visst ändras man och lär sig handskas med tankar, sorg och orättvisa.

Kram /R
 
Last edited:
:klappar modigt skrivet!

Får mig att tänka på min farbror som vart jätteförkyld på måndagen och gick bort i cancer lördagen där på! :gråta

:mad: :gråta

Han försvann på en jävla vecka :huvet

Tänker på dig ......
 
Får en stor klump i halsen efter att ha läst detta. Min far gick bort för 7 år sedan och även fast han var sjuk trodde jag aldrig att han skulle dö. Vi umgicks mkt och var väl som far och son inte alltid överens men aldrig ovänner. Man får verkligen ett uppvaknade här i livet när det bästa som finns rycks bort från en. Min son (som fyller 4 år idag) brukar fråga ganska ofta var farfar är och jag svarar i himmlen. Jag brukar säga att när det är mörkt ute så skall han titta upp på alla stjärnor, farfar sitter på en av dem och tittar ned på oss hela tiden.

Med tiden läker alla sår, sorgen går över och kvar finns minnena!
/Roger
 
fan mannen, jag kommer inte ens ihåg senaste gången jag grät men det är inte utan att ögonen blir lite fuktiga efter att ha läst det där... min farmor gick bort i cancer när jag var yngre och minns fortfarande hur hemskt det var att se hennes tillstånd förvärras allt snabbare, ända till slutet...:( må din fader vila i frid, mina tankar går till hans närmaste.
 
Jag blev verkligen ledsen när jag läste din text. Väldigt vackra ord.
Samtidigt blev jag otroligt glad att du ville dela med dig av din kärlek för din far. När allt kommer omkring så är familjen det viktigaste man har. Ta väl hand om dig.

:pannkyss
 
Fy fasen man kan ju inte göra annat än att fälla en tår, man är inte direkt den där tuffa killen som aldrig gråter när man läser en sådan kanonfin text. Har grattat min far idag..han är min största idol...klarar mig ej utan honom!!

Ha det bra...din far var säkert väldigt stolt över dig....R.I.P

//Jonas
 
beklagar sorgen

väldigt fint skrivet, kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att få ett sådant samtal och hoppas innerligt att jag slipper det. har ett liknande förhållande med min pappa, jag kan ringa honom i princip när som helst på dygnet och han stället alltid upp för mig.

hälsade på honom idag och gav honom present på fars dag och kom hem nyss och läste precis din tråd och insåg att jag kanske inte visat honom hur mycket jag uppskattar honom.

det känns väldigt svårt att skriva denna text då jag har svårt för att tänka mig ett liv efter att föräldrarna är bort.

lycka till i framtiden och hoppas att du har många fina minnen av din pappa som du kan tänka tillbaka på.

Mvh/ Marklund
 
och idag är det 1 månad sen min mamma somnade in sista gången.
hon blev 67 år 8 månader och 8 dar.

den här månaden har INTE varit skoj.

vet ej heller hur den här julen kommer att bli.

men när man läser inser man att man inte är ensam som forlorat nån nära och kär.
 
Otroligt tung läsning, tårarna föll o jag kunde verkligen känna o förstå din sorg.

Vila i frid.
 
Back
Top