Mordet på Helen begicks när jag pluggade juridik i Lund. Jag blev oerhört illa berörd av historien då, och när jag nu hörde att man lyckats binda en gärningsman till åtminstone någon form av sexuellt utnyttjande av Helen, var min första tanke, precis som många andras här, att häng fanskapet bara. En högst mänsklig reaktion på en bestialisk handling.
Men, om man (kanske särskilt som jurist) besinnar sig en aning och ser på saken med lite större eftertänksamhet, så växer också andra tankar fram. Att göra processen kort med en misstänkt brottsling utan övertygande bevisning, att döma honom, ej endast för de brott som kan bevisas, utan även för närliggande gärningar är ett säkert tecken på en polisstat (Irak, det gamla sovjet, Nordkorea för att nämna några exempel). I en rättsstat får sådant överhuvudtaget inte förekomma, och det är egentligen ganska självklart varför.
Här på forumet har det i andra trådar givits uttryck för mycken upprördhet över hur fortköraren "Janne" kunde dömas till fängelse på så lösa boliner och utan (vad som på forumet anses vara) full bevisning. Det är naturligtvis en riktig reflexion att en fortkörare inte skall dömas utan att full bevisning om hans skuld föreligger. På samma sätt är det självklart att inte heller mördare, våldtäktsmän eller andra misstänkta för grövre brott döms utan full bevisning.
Detta är inte ett uttryck för rättssamhällets förfall, utan istället en absolut förutsättning för en rättsstat. Man brukar säga att det är bättre att tio skyldiga kommer undan rättvisan, än att en oskyldig döms. Det är just detta som är ett av fundamenten i rättstaten. Det får inte finnas något som helst tvivel om den anklagades skuld när han döms. Tyvärr begår domstolarna trots allt fel härvidlag. Det händer att oskyldiga döms, men dessa fall är relativt få.
Om domstolarna lät sig i högre grad styras av sådana känslor som jag själv hyst när det gäller Helen-mordet, så finns det verkligen anledning att börja tvivla på rättssamhället. Kritisera gärna hur rättssystemet fungerar men gör det på "rätt" och saklig grund, till exempel varför straffskalorna så sällan utnyttjas fullt ut, eller om preskriptionstider för olika brott bör förlängas.