Olycka på Sviestad 16/5

fan

kan inte göra mer än att beklaga, förjävligt varje gång det händer och kan inte läsa detta utan att få tårar i ögonen.. fan vet om det är värt det hela,, funderar på att lägga av.
 
Tänk om.

Hoppas verkligen att ni som skriver att ni ska lägga av tänker om. Det är farligt att leva. man kan dö. Att risken ökar med motorcykelåkning är det nog ingen som tvivlar på. Men den njutning och upplevelse både socialt och upplevelsemässigt är värd så oerhört mycket mer. Kör med insidan av huvudet när man kör gata, och arbeta för säkrare banor för att minimera olyckorna istället.

Till Er som förlorat en vän, eller familjemedlem kan jag inte göra annat än att beklaga Er förlust. :( VIF
 
Vila i frid Stefan, sånt här ligger alltid i bakhuvet när man kör, kommer alltid att tänka på riskerna när man kör :(

//Lukas
 
:( Har nu läst denna tråd och vill skänka en tanke till Stefans familj, vänner och de personer som såg olykan. (kännde inte stefan men en tanke till hans nära å kära sänds ändå)

Det känns hemskt att höra att någon har kört av men att sen även läsa att personen avled av skadorna han ådrog sig gör att min mage slår knut på sig, man är orolig för alla man känner på vägen och även på banan...men att nå så här alvarligt kan hända känns skrämande...

Ta vara på ER på banan och brevid banan... :pannkyss
 
Fick precis höra om olyckan, riktigt otäckt.
Tankar till vänner och familj - vila i frid.
 
Funderingar och tankar som snurrar.....

Funderingar och tankar som snurrar, varför just på denna jord ska man drabbas av såna här saker, spelar ingen roll hur mycket man pratar om det känns lika hoppplöst i alla fall jag vill att vi ska åka ihop nu och sen dricka fulöl på Harrys.
När vi sågs sist hade det alla jobbigt och vi försökte stötta varandra. Vi pratade mycket om hur mycket Martin gillade och åka hoj och det var klart att vi skulle fortsätta åka för det var det Martin skulle velat,nu känns det mer avlägset än någonsin. Att få besked om att en kompis till gått bort innan man fått sörja sin första är nåt som jag inte skulle önska någon människa på denna jord.
Nu känns det som livet är för hårt för att uthärda, känslor funderingar och tankar som snurrar, och det enda man har som känns bra är ett tangetbord. Att få sitta och skriva ner en massa känns som det hjälper för stunden men inte speciellt långvarig känsla. Jag väntar fortfarnade på att Martin ska ringa mig, numret i mobilen är ju kvar så han måste ju bara vara bortrest intalar man sig, samma sak med Stefan Msn ikonen står på offline så han är nog inte hemma. Jag vet att ni som läser detta säkert tycker det låter virrigt allting och det är det, hela min värld är upp och ner. Det finns bara en fråga och den går inte svara på, varför?
Vi som åker ihop från Norrköping, har förlorat två av våra bästa hojpolare, vet inte hur man orkar, dom säger att innan man dör så passerar hela livet i revy, så känns det nu fast allt vi har gjort tillsammans spelar upp sig igen, igen och igen... Martin och Stefan, jag saknar er med ord som inte ens går att beskriva, känner bara att allt är så tungt och uppgivet hopplöst, jag vill ju att det ska vara vi som racar som vanligt, och äter glass. Tanken på att jag aldrig mer kommer få se er känns så jobbig så det finns inte. Vet inte varför jag skriver men det känns bättre,,,,
Hoppas ingen missuppfattar nåt jag skrivit eller så, huvudet är inte med i matchen

Martin Björk
faan vad ni är saknade, vill ha er här nu allt känns så orättvist......
 
LMS och dom som var med igår finns samlade kl 18 i klubbhuset på LMS idag onsdag. Det är huset uppe vid crossbanan. Det är öppet för alla som känner för att snacka om det som hänt. Det är viktigt att prata och ventilera sina känslor så detta är en naturlig del för alla inblandade.

Välkomna.

/HW
 
Träffade Stefan hastigt i en affär här i Finspång för ca 2 veckor sedan...
Vi hann prata lite mc.
Nu vet jag inte längre varför jag håller på att ta mc kort..
 
Last edited:
Det var hemskt det som hände igår! Jag var den som först sprang fram till Stefan och försökte få kontakt med honom. Jag var bara glad att han andades och att han inte fick hojen över sej. Tyckte otroligt synd om hans kompisar specielt efter att jag fick höra att han kände Martin!

Jag kände mej otroligt hjälplös när jag satt brevid Stefan på vallen och lysnade på hans tunga andetag. Hoppades in i det sista att han skulle klara sej!

Tänker på hans släkt och vänner. Vila i frid Stefan.

Jag vill aldrig se något sådant igen.
 
Gick av på samma ställe under licens kursen men jag hade turen att det låg en stor snö hög som stoppade mig innan buller vallen..
Vila i frid....
Ses på andra sidan...
 
Last edited:
Overkligt igen

Det första jag gjorde imorse var att läsa på Corren.se om kraschen igår, och när det stod "Finspång" var min tanke "säg inte det är Stefan" eftersom det är den ende jag känner som jag kört med som kommer därifrån.

Det är helt sanslöst overkligt att detta hände, det har inte ens gått en månad sen Martin lämnade oss, och så händer det här på bana dessutom!
När en instruktör förra året sa att det har hänt dödsolyckor på Sviestad trodde jag han överdrev lite för att "skrämma" de kaxigaste förarna till lugn och föriktighet.

Jag är jätteledsen att Stefan inte klarade sig. Mitt deltagande till släkten.

Hang in there, Bjork.
 
Förstår precis hur du känner björk. Sitter här o känner precis samma sak.
På fredag är Martins begravning o stefan va den som höll i allt. Han hade gjort allt så himla fint på platsen. Hur kan detta hända. Känns som hela vår grupp straffas för nåt vi inte gjort. Minns fortfarande förra sommaren som den vore igår hur du, jag, martin och stefan när vi åkte till martins favorit raka o lekte av oss.
Det är helt ofattbart. Det kan inte hända. Sitter här vid datorn nu precis som när martin gick bort o vill inte förstå det riktigt. Vi skulle juh ses på fredag stefan allt va juh bestämmt. Kom tbx du behövs o är så jäkla saknad av oss.
Finns så mycke fina tankar som jag skulle kunna skriva om er båda här men det skulle ta upp flera sidor. Ni kommer alltid finnas här hos oss i våra tankar o våra hjärtan. Jag tror verkligen att ni har det bra där ni är nu. Ni är tillsammans o väntar på oss. O vi kommer dit när vår tid är inne. Då ses vi igen mina älskade hoj bröder.

Ta hand om dig nu stefan. Vila i frid
Saknar dig så jävla mycke.

/Clifton!
 
Det är med tårar i ögonen som jag läser om att ännu en har vandrat vidare. :gråta

Kände inte honom men känner verkligen med hans vänner och familj.

Vila i frid
 
Det är lika tråkigt att se sådant här.
Mina tankar till anhöriga och vänner, tyvärr vet jag vad ni går igenom.

Alicia, Bjork och alla ni andra som har svårt att hantera situationen se till att få någon att prata med, en nära vän eller proffesionell. Det viktiga är att ni kan gå vidare och inte känner skuld eller för den delen rädsla.
 
Nyheter
Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...

120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...

En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Back
Top