Peo lever sin dröm – bygger en av världens lättaste motorcyklar
En livsdröm och samtidigt ett bevis på att han kan.
I sin lilla fabrik utanför Pjätteryd har uppfinnaren och motorentusiasten Peo Rosenqivst skapat en motorcykel han är övertygad om att världen inte sett tidigare.
Nu ska han få den såld och i serieproduktion. Med småländsk envishet som kan flytta på berg.
Utanför det röda huset står en mindre grävmaskin parkerad och runt knuten ligger Peo Rosenqvist egenbyggda motorcrossbana men också dammen med tillhörande strand som han grävt. Inne i industrilokalen finns hans minimotorcyklar. Från de allra första prototyperna och vidare bland modellerna han byggde i början av 2000-talet till de han faktiskt sålde och vann tävlingar med.
Allt är nycklar till den klurige mannen som precis presenterat och visat upp det han kallar sitt livs galnaste idé. En så kallad ”hyperbike” som han har byggt på egen hand. En motorcykel så lätt att få om ens någon konstruerat något liknande i världen. Testad är den inte ännu, men om Peos beräkningar håller ska den fulltankade mc:n bara väga 170 kilo och gå i närmare 330 km/h.
Resultatet har alltså blivit en maskin på två hjul som får det att vattnas i munnen på de mest adrenalinjagande mc-åkarna. Och som Peo hoppas ska locka fram intresserade köpare från hela världen.
Men det är en liten exklusiv skara. Mc:n kommer att kosta närmare 1,3 miljoner kronor exklusive moms i grundutförande och bara tillverkas i maximalt 200 exemplar.
Den har inte varit monterad i mer än några veckor och i början av oktober var det premiärvisning. Sakta sprids bilderna på Peos maskin.
– Det har faktiskt hört av sig en kille från Holland som vill köpa. Det är klart att jag hoppas på det.
För att förstå hur en motorcykel av den här kalibern byggts bland granskog och gråsten i södra Småland måste vi backa bandet. Peo Rosenqvist har gjort galna saker förr.
I Smålandspostens arkiv går det att hitta spår mer än 30 år tillbaka i tiden. Peo har byggt sina minimotorcyklar, kört roadracing och brutit betydligt mer än ett ben i kroppen. Han har blivit svensk mästare i ”gräs-slalom” så sent som för 10 år sedan. Under 2000-talet har han byggt och levererat en fullskalig modell av JAS 39 Gripens cockpit åt ett företag i försvarsindustrin, vunnit det lokala uppfinnarpriset från Skapa två år i rad. Först med en bilbarnsstol med gelé i sitsen, sedan för en backspegel med teleskopfunktion. Det är en uppfinnare och företagare som sällan sitter still.
Redan när Smålandsposten besökte honom för 25 år sedan hade Peo Rosenqvist formulerat den stora drömmen. Att konstruera och bygga en egen mc och starta sin egen fabrik.
Hans livsverk är det andra som kallar det. Själv säger Peo att det är ett fett finger åt alla som inte trott på honom. Nu står den där, beviset på att han kunde.
Embryo X heter hela MC-projektet, men den turkosa första modellen har han döpt efter sin älskade mamma Eva. 150 kilo lätt utan olja och bensin i, en motor på 1 100 kubik, en rörram i avancerat höghållfast stål och de flesta övriga detaljer i kolfiber. En teknik Peo Rosenqvist förfinade hos biltillverkaren Koenigsegg där han jobbade i fem år som konsult.
Gissa var idén om hyperbiken började gro.
– Någonstans var det ju så. Kan Christian von Koenigsegg så kan jag också. Den här autoklaven där man härdar kolfiberdelarna jag har i min motorcykel har stått nere hos dem från början.
Drömmen om den egna superlätta mc:n tog fart och jakten på kilona och grammen började.
På plats på Ikea Live! i Älmhult när Peo Rosenqvist ska avtäcka sin skapelse har familj, vänner, grannar och många motorcykelintresserade samlats. Inte minst hans bekanta från åren inom roadracingen.
Patrik Budda Ljungkvist från Värnamo är mångårig motorjournalist och kvällens konferencier, Anders ”Petjo” Lilja har över 40 år bakom styret på de tyngsta roadracingmaskinerna i Sverige och blev svensk mästare i slutet av förra millenniet. Båda är de djupt imponerade av vad deras gamla kompis fått ihop.
– Det är på gränsen till stört, säger Patrik Ljungkvist och Anders Lilja fyller i att man måste vara extra nördig för att ens tänka tanken att få det från dröm till verklighet.
”Inte något för alla” kallar de Peos MC, som alltså skapats från scratch. Från ett tomt papper på ritbordet till det som står framför dem på podiet.
– Det som säljer är vikten i förhållande till effekten. Att den väger så lite och har så mycket effekt. Då förstår alla motornördar att det kommer att gå fort, säger Anders Lilja.
– Det är nog bara några få människor som förstår storheten i det här och som är villiga att betala. Man kan väl sammanfatta det i ett ord: det är extremt. Med två plus efter, säger Patrik Ljungkvist.
Ett litet exempel. För att skapa chassidelarna i kolfiber har ett lättviktsmaterial levererats från Laholmsföretaget Diab AB. De är världsledande och deras produkter finns i vindkraftverk, i flygindustrin och i båttillverkning. Just Peos finns inte på öppna marknaden än. Men de absolut senaste korvetterna inom den svenska marinen är byggda med samma.
– Jag lärde känna dem medan jag var nere på Koenigsegg och så har jag fått prova deras material när jag utvecklat motorcykeln, förklarar Peo.
Precis som före detta kollegor från bilföretaget som hjälpt honom att tillverka verktyg till MC-produktionen.
– Det som skiljer den här åt från en vanlig custom-motorcykel som bara finns i ett exemplar är just att jag kan bygga flera exakt likadana med verktygen, säger Peo Rosenqvist.
Han har alltid lockats av det extrema. Från Formel 1-världen har han köpt in konstruktionshjälp och skapat MC-delar som faktiskt inte sitter på någon annan hoj.
– Just svingen i kolfiber, som håller ihop bakdäcket med ramen, den är helt unik och väger bara 2,3 kg.
Så hur har det varit möjligt för en 55-åring bosatt bland granar och gärdsgårdar att skapa något som ska konkurrera med världsledande mc-märken?
– Har du en dröm, då jagar du den och det finns inget som stoppar dig. Men man håller inte på med en massa andra saker. Det är många som frågat mig: ”Jag fattar inte hur du orkar, jag hade slutat för länge sen”. Jag gjorde mig skuldfri och jag har inget behov av att visa upp mig för andra. Jag har inget hus i Paradiset, ingen ny bil. Börjar man önska sig sådant så har man fördärvat drömmen direkt.
Så några långa semesterresor för honom eller hans sambo och son har det inte blivit. Peo Rosenqvist tog det mesta av sitt sparade kapital, satte sitt eget företagande som bil- och motormekaniker på paus och har ägnat de senaste tre åren av sitt liv åt drömmen.
– Sju dagar i veckan här ute i fabriken med gråa mjukisbrallor, säger han och skrattar.
Nu börjar pengarna vara på upphällningen. Men också energin. Det var därför han bestämde sig för att visa upp sin skapelse. För att få en kick att ta sista klivet, men också för att locka de intresserade framtida köparna och kanske investerare.
Ännu återstår att bygga motorcykelns elsystem och därefter ska den typgodkännas. Mycket viktigt för alla nykonstruerade fordon för att de ska kunna köras lagligt. Först för EU och sedan för de delar av världen där köparna kan tänkas bo.
Hur krånglig den processen är? Jämfört med att ha tagit hela drömmen så här långt är det en gäspning, menar Peo Rosenqvist själv.
Joachim Cruus är en av Sveriges meste MC-journalister och han beskriver en bransch där mycket få lyckas lansera helt nya modeller och varumärken. Vanligast är äldre klassiska märken som väcks till liv igen. Gärna med kinesiska eller indiska nya ägare.
Det räcker inte att bygga en välgjord eller tekniskt avancerad maskin. Här krävs en skapare som förstår hela kedjan från utveckling till produktion, regelverk och marknad.
– En enorm drivkraft alltså. Det är inte bara ett tekniskt kunnande utan även förståelsen för hela processen framåt. Du måste alltså ha ganska mycket business i dig för att kunna genomföra och lyckas.
Men att satsa på en ny bensindriven motorcykel mitt bland elbilar och batteridrivna mopeder? Det behöver inte vara fel. Elektrifieringen har inte kommit lika långt på grund av begränsningar i batteristorlek och användningsområde. Bensinmotorn kommer att leva kvar betydligt längre i mc-världen än i bilindustrin, är hans bedömning.
För en MC som kostar över 1 miljon kronor är marknaden inte stor. Då bygger man ett samlarfordon och varje komponent ska signalera exklusivitet.
– Ska man gå upp i den prisklassen så måste varenda detalj vara så pass speciell att du inte hittar den någon annanstans.
Svårigheterna och hindren till trots, det finns något i projekten som väcker djup respekt, menar Joachim Cruus. Drivkraften i sig är en viktig del av berättelsen.
– Alla sådana här former av initiativ och hur mycket en kille som Peo satsar, det är jättefascinerande.
Och allt av en man som saknar MC-körkort. För det har aldrig blivit av att ta ett. När Peo Rosenqvist kört motorcykel har det skett på bana.
– Ja, visste du inte det? Jag har varit nära att ta det men det har aldrig blivit av. Och egentligen är jag inte så intresserad av att köra motorcykel längre. För mig handlar det om att bygga något ingen annan gjort. Den ska vara som ett smycke som fortfarande går att använda.
Sorry.
