Hej,
Fick tips att gå med här och skriva av mig och kanske hitta folk med liknande upplevelser och kanske stöd under resans gång.
Kanske även nya vänner att åka med framöver(Tjejer som killar).
Jag har övningskört mer oseriöst första tre åren efter risk 1. Körde en del men var mycket annat som tog tid.
Förra året och i år satsade jag hårt på att ta tag i detta och ta kortet.
Kör både privat och med en skola förra året och tog första uppkörningen förra året. Kuggade den.
Jag visste att jag skulle kugga den innan, då jag nämnde för folk att jag är inte redo och inte klar för banan. Fick en total blackout när jag körde banan, skakade jätte mycket men fick köra samtliga tre innan han avbröt och skickade hem mig.
I år satsade jag stenhårt på att köra, andra uppkörningen drog jag en kona på högfarten (som jag aldrig dragit innan) och åkte ut. Dem andra delarna var bra.
Tredje uppkörningen var ganska nyss, klarade banan och var överlycklig. Men ut i trafiken kuggade jag för placeringen innan rondell och i korsning.
Dessa två sista kuggningar har satt sig rätt hårt på självförtroende och frågan om detta är rätt.
Just nu känner jag en enorm press och stress av att jaga ny uppkörningstid, mer lektioner på skolan..samt klara det innan provet går ut.
Jag tycker det är kul att köra, en typ av frihet och respekt man har när man sitter på hojen. Öppnar nya äventyr och dörrar på ett sätt.
Men även en motgång av att få höra att folk klarar det på första försöket, folk klarar det efter två veckors körning.
Ber om ursäkt i förväg för text/ord. Har dyslexi.
Kanske nån där ute som känner igen sig.
