Du som nu har så bestämda åsikter kan då tala om för oss som bor i glesbygd vilka alternativ vi skall överväga! Lokalbussar? Tåg? Spårvagn? I de flesta fall så finns det inga alternativ till bilen. Skall en av pojkarna till tandläkaren så är det en resa på 12 mil, några bussar att åka med finns inte, såvida man inte vill övernatta på hotell för att det skall passa de tämligen glesa tiderna som bussarna går.
Eller är alternativet att flytta? I så fall kan jag be dig (och övriga) att betänka ett större perspektiv. Just nu så talas det om att flytta ut till kuststäderna i stor omfattning för att jobben och kommunikationerna finns där. Inom en tidsperiod så kommer detta att ändras till att flytta ut företag och människor från Norrland, kuststäderna inräknade, till förmån för Stockholm, Göteborg och Malmöregionerna. (Detta är redan i dag en verklighet) Nästa steg är att Sverige är för långt ifrån verkligheternas centrum och då handlar det om centraleuropa eller annat.
Den bistra verkligheten är att vi alla är beroende av varandra. Vi kan lika lite flytta in alla i storstadsregioner, med alla de problem som det innebär, som att tvinga folk och företag att flytta till glesbygd. Det som däremot är vansinningt är att politiskt försöka styra var människor skall leva, t.ex. skattehöjningar på produkter och tjänster som man inte kan välja bort. Och det tydligaste exemplet på detta är att ytterligare höja den redan vansinnigt höga bensinskatten.
Jag personligen anser att skatt på lyxkonsumtionsvaror kan höjas till sanslösa nivåer, för det påverkar inte den normala levnadssituationen negativt. Exempel på detta är tobaks- och alkoholskatt, där ett ordentligt skattepåslag skulle ge positiva effekter för både ekonomin och folkhälsa. Och detta säger jag som rökare och även konsument av alkohol, om än inte i stora mängder. Andra exempel kan vara nöjesbåtar och fartyg m.m. Fler exempel kan ges...
Tycker ni alla att jag har helt fel här? Jag har inget emot storstadsområdena, än fast jag inte vill bo och uppfostra mina barn där. Livet är så mycket mer än att bara arbeta. Och innan någon hoppar på mig så kan jag säga att jag inte har varit arbetslös annat än några månader efter jag muckade för 24 år sedan. Har jobbat som egen företagare som också var ett aktivt val för att kunna bo där jag nu bor. Och situationen där familjer väljer att skapa familj för att kunna leva på bidrag är inget jag känner igen.
Långt blev det här inlägget och än fast jag tycker att det finns mycket mer att säga i ämnet så måste jag nog ge mig nu.
En tanke bara, innan vi försöker att racka ner på andra så kan vi åtminstone försöka att se saker ur deras perspektiv. Och att saker och ting inte alltid är så j-la enkla att lösa som det kan se ut från vårat/erat hörn av världen.
