Nån mer än jag????

[Knugis]

Grymt starkt jobbat indeed!

 

[gixxermixxer]

Imponerande, gott med folk som inte lägger av att leva trots motgångar i livet

 

[Macahan]

som sakt respekt

 

[boro-kawasaki]

Handen på hjärtat. Du är mäktig!

//Adnan

 

[Niklasinorr]

Wheels här på Sporthoj heter Pelle och är lärare, bor i Umeå. Christoffer som också bor i Umeå är trafiklärare. Bägge har samma teknik som du har med stödhjul och luftväxel (som jag förmodar att du har?) Christoffer brukar vara runt i skolorna och berätta om olyckan och Pelle brukar hjälpa andra mc-skadade i rehabiliteringen

Både Pelle och Christoffer har gått California Superbike School och kör jäääävligt bra. Christoffer har tydligen kört under 9 minuter på ringen också

Jag har testat Pelles Fireblade en kort sväng och det var rätt fränt med knappväxel

Jag delade stuga med bägge dessa herrar på Kemora för några år sedan och jag glömmer aldrig när de håller på att böka med rullstolarna i den trånga stugan och Christoffer säger till Pelle att "-Flytta på dig din lame jävel..." Fy f-n vad vi garvade

Bägge två var tidigare mina idoler, nu är ni tre som är mina idoler

 

[G-L]

Bara att buga, imponeras och att försöka lära sig ett och annat om livet (och om tokiga fördomar)!

 

[Skuggan]

Ha ha kanske lite då, men det var ju endast för att den lät högt tycke bossen på banan, men då var grabbarna bankörning.nu framme med borrmaskin och insats sen gasa man vidare............

Trodde det var mig dom vinkade på då Var precis bakom

 

[Hinkas]

Som sagt Conny, nästa år på Gelleråsen . Behöver du en paraplyflicka kanske jag kan hyra ut min sambo. Hon är duktig på att komma med vattenflaska, serva med handduk och smäda en med kommentarer som: Det ser ut som du står still i ejjes ju, måste köra fortare!

 

[Startgas]

Imponerande!

Jag läste(i allt om mc) om en kille med en blå retta med stödhjul, han hade krocket med en älg vill jag minnas.

 

[masse]

Fint att se att "värstingen" lever. Jag va första ägaren på din hoj

 

[Färnbo]

riktigt lika snabb kanske man inte blir , men jag blir nog inte sist heller, men jag kör inte för att vara snabbast och coolast nej det har jag växt ifrån, nu är det bara för min självkänsla och för att jag verkligen gillar min hoj, och handen på hjärtat det är jäkligt manligt med hoj

Härligt att se, ger utrycket inget är omöjligt ett ansikte.

Hur funkar växlingsautomatiken?

 

[Tommet]

Bästa ever!!

 

[fallinator]

 

[Magoozi]

Framförallt, vilken snygghoj du har! Smakfullt med de eloxerande detaljerna mot den mattsvarta lacken. Skapade ett visst habegär hos mig kan jag lova!

 

[Strömma1]

Vi hade en kille som föreläste på jobbet idag ihop med banverket, och som tillsammans med sin bästa kompis klättrade upp på en tågvagn på 80-talet med mindre lyckat resultat. Han spenderade två år på sjukan och sitter i rullstol sedan dess då han bla saknar ben från straxt ovanför knäskålarna, men anser ändå att han är lyckligt lottad då kompisen inte hade samma tur.

Han berättade bl.a att ett av hans första delmål efteråt var att klara av att gå på toaletten själv, och när han väl kom dit och dessutom klarade av att ta sig till/från sjukhusets fik, jag då var han kung och inget var omöjligt längre.

När han kom in i vår aula och man insåg att jäklar, hur f-n ska han komma upp på scenen med stol och allt, det är ju typ en smal jobbig trapp redan när man har ben? Man börjar fundera på att om vi tar hissen till nästa våning så blir det bara en mindre trapp ner, det måste ju vara bättre väl? Så går man nästan skamset fram till honom och börjar med att , "Du, om vi tar hissen så blir det lättare bla bla..."

Då ler killen bara och säger att det är lugnt, det är inga problem. Man tror ju att han säger så för att vara artig och inte vara till besvär då, så man börjar om och mala "Jamen...".
Det är lugnt säger han, inga problem, jag fixar det...

Föreläsningen börjar och han sitter framför scenen medans tjejen på banverket kör första biten, sedan är det då dags och jag tänker att han sitter säkert kvar nedanför och nöjer sig med myggan då. Jo tjena...
Först lyfter han upp en stol på scenen, som är rätt hög, men en hand. Sen rullar han till trappen och lyfter över sig, slänger upp rullstolen på scen och är själv uppe i den på två röda, rullar fram till stolen han ställde upp som han ska ha som talarstol/stöd och säger med världens mest avspända leende, "Hej på er, jag är xxxx och jag täntke berätta lite för er om vad jag gjorde när jag växte upp...

Det vete sjutton om jag hade kunnat gjort det snabbare än honom trots att jag har två ben...

Sorry för offtopic, men jag är bara så impad av alla er som jämfört med oss andra alltid har det sju helvetes resor värre, men som ändå med tanke på utgångsläget orkar sätta upp mål som skulle få vem som helst av oss andra att sucka och ge upp för längesedan! Utöver det så har ni oftast en glädje i det ni gör som vi andra aldrig kommer i närheten av.

Nu åkte han förvisso inte hoj, men han lever definitivt ett mer aktivt och äventyrligt liv än jag själv gör, vilket får en att fundera på om man inte borde prioritera om ett och annat medans man kan.

Hatten av för den prestation du har gjort och hela tiden gör för att få hålla på med det du tycker är kul, vilket är något vi andra oftast tar för givet

Jag önskar dig många sköna stunder på hojen

 

[Lindmarker]

Trevligt med alla svar, jag ska prova fixa bilder och ev nån film så får vi se mera ....håll ut..