Spinky Spendrup skrev:Ok... hur fasiken ska jag förklara detta då?
Tänk dig att överföringsfunktionen för hur ditt öra hör olika frekvenser är G(s)=K/(1+Ts).
Amplitudfunktionen blir |G(jw)|=K/sqrt(1+(Tw)^2) sqrt=roten ur
Om du nu ritar upp kurvan med w=0 så får du en vågrät linje: G(w)=K
När w går mot oändligheten så blir kurvan |G(w)|=K/(Tw) Ettan kan försummas.
Ritar du upp kurvorna så får du en bild som ser ut som den jag skickar med.
Vid brytfrekvensen möts lågfrekvens och högfrekvens asymptoten.
I praktiken innebär detta att ditt öra skulle höra ett ljud lika starkt oavsett om frekvensen ökar, ända upp till brytfrekvensen. Efter brytfrekvensen skulle ljudet börja upplevas som svagare tills det helt försvinner.
Fattar? Men lyssna för guds skulle inte på mig utan hämta det från någon som kan det här...
bild från: http://www.swarthmore.edu/NatSci/echeeve1/Ref/Bode/BodeHow.html
edit: ok, du fattar. Bra!
tack tack!! Tack för länken också. Allt som står där på engelska vet jag redan på svenska och det står i böckerna med. Men att sen implementera detta på ett tal och själv räkna på det är lite svårare.
Men exemplet med örat var ju jättebra!! hihi så lätta ex har vi inte i våra fula chalmersböcker.
