Comeback
Gudomlig sporthojare
- Gick med
- 25 Jul 2010
- Ort
- Göteborg
- Hoj
- Suzuki SV650S -00 såld TriumphSprintRS-01 såld Suzuki GSX1300R -08
Det är 1978. Jag och en schweizare har åtagit oss att köra var sin Peugeot 504 från München till Iran.
Åt tre turkar från nordvästra Iran. De kör var sin 504 också. Vi ligger normalt i mitten i karavanen med våra bilar för att inte smita nånstans men "chefen" har tänkt göra ett klipp. Några mil innan Iranska gränsen stannar han, Plockar fram en massa prydnadskuddar och kläder ur resväskorna. Nylonstrumpor. nylonskjortor, kavajer och byxor. Allt inhandlat i Tyskland. Och fyller prydnadskuddarna med. Och placerar ut kuddarna i baksätena och på hatthyllan baktill. När vi kommer till Iranska gränsen ber tullarna mig och schweizaren och ta våra grejer och så kan vi stanna utanför. Sedan tar de in bilarna i de stora tullhallarna och tar god tid på sig. Jag går in och kollar efter några timmar och då är allt framplockat och ligger på stora bord. När tullarna är klara med chefen är han alldeles grå i det annars friska ansiktet. Ur form. Så efter kört ett par timmar blir det middag i vägkrog och sedan säger chefen att vi kan köra. Och schweizaren drar upp Peugeotn i 150km/h och jag 100 m efter. Det är vid 22-tiden och helt mörkt. Bara enstaka bilar. Så står det en lastbil vid vägen. Schweizaren blåser förbi och så kliver det fram en soldat med AK. Han ser mot schweizaren och svänger sedan över AKn mot mig men då är det kanske 30 meter kvar och bromsa existerar inte. Jag bara blåser förbi. Några mil längre fram kör schweizaren in på en bensinstation och jag efter. Vi ställer oss och väntar. Efter en halvtimme kommer de tre andra. De hade fastnat i en vägspärr med soldater som verkligen var på hugget. De hade fått frågan om de visste vilka som kört bilarna som kom strax innan. Men de hade svarat att det hade de inte en aning om.
Åt tre turkar från nordvästra Iran. De kör var sin 504 också. Vi ligger normalt i mitten i karavanen med våra bilar för att inte smita nånstans men "chefen" har tänkt göra ett klipp. Några mil innan Iranska gränsen stannar han, Plockar fram en massa prydnadskuddar och kläder ur resväskorna. Nylonstrumpor. nylonskjortor, kavajer och byxor. Allt inhandlat i Tyskland. Och fyller prydnadskuddarna med. Och placerar ut kuddarna i baksätena och på hatthyllan baktill. När vi kommer till Iranska gränsen ber tullarna mig och schweizaren och ta våra grejer och så kan vi stanna utanför. Sedan tar de in bilarna i de stora tullhallarna och tar god tid på sig. Jag går in och kollar efter några timmar och då är allt framplockat och ligger på stora bord. När tullarna är klara med chefen är han alldeles grå i det annars friska ansiktet. Ur form. Så efter kört ett par timmar blir det middag i vägkrog och sedan säger chefen att vi kan köra. Och schweizaren drar upp Peugeotn i 150km/h och jag 100 m efter. Det är vid 22-tiden och helt mörkt. Bara enstaka bilar. Så står det en lastbil vid vägen. Schweizaren blåser förbi och så kliver det fram en soldat med AK. Han ser mot schweizaren och svänger sedan över AKn mot mig men då är det kanske 30 meter kvar och bromsa existerar inte. Jag bara blåser förbi. Några mil längre fram kör schweizaren in på en bensinstation och jag efter. Vi ställer oss och väntar. Efter en halvtimme kommer de tre andra. De hade fastnat i en vägspärr med soldater som verkligen var på hugget. De hade fått frågan om de visste vilka som kört bilarna som kom strax innan. Men de hade svarat att det hade de inte en aning om.