När förlorar jag mina vänner till Svenssonlivet?

[Skäggot]

Det mest korkade är väl folk som varit tillsammans i typ 15-20 år utan att ha varit gifta. Så kommer dom på den brilianta idén att gifta sig. För att ett år senare ansöka om skilsmässa.

Hur tänkte dom dom.

Alltså. Är det inte ett jävla hyckleri.!!?? Stå där framför prällen. Å lova nåt som nästan ingen kan hålla.

Ja. JAG tycker i alla fall att det är dumt. Visst rent juridiskt när man har barn. Är det fördel. Men det går att lösa ändå. Och fest. Det kan man ha ändå.

Men just det.! Man får ha huvudrollen. För dom som inte blev skådespelare är det förstås ett alternativ.

Under dom åren hann dom skaffa barn, hus, renoverat huset, tjackat jycke och som sista utväg gifter dom sig för att försöka.

Men inget av det fick förhållandet att fungera.

 

[SJP]

Kanske kan innebära att 80% av kvinnorna "upptäcker sig själva" och får ändrad personlighet/nya livsprioriteringar. Inte helt ovanligt vad jag föstått. Ty livet är dynamiskt.

Börjar prioritera en yngre karl med mer stålar och större biceps mao.

 

[Palle71]

Kanske kan innebära att 80% av kvinnorna "upptäcker sig själva" och får ändrad personlighet/nya livsprioriteringar. Inte helt ovanligt vad jag föstått. Ty livet är dynamiskt.

Livet är förvisso dynamiskt, men vissa grundläggande saker i personligheten förändras sällan, eller speciellt mycket.

Felet med många tjejer är, att de gav upp mycket när de träffade sin kille (som de alltså valde på helt fel grunder). Det de trycker ner bubblar förr eller senare upp till ytan och det tar slut.

Som en tjej jag pratade lite med på en dejtingsida. Hon hade skrivit att hon gillade åka skidor, men det visade sig att det var 16 år sedan hon gjort det. Vad som kommit emellan? En kille som inte gillade åka skidor. Det var inte den enda saken hon fått ge upp för att förhållandet skulle fungera friktionsfritt.

 

[Palle71]

Förhållanden tar slut oavsett om det är äktenskap eller om man valt att vara sambo. Ett lyckligt förhållande tror jag inte nödvändigtvis behöver kryddas med att man går och gifter sig. Det är inte giftemålet i sig som skapar rätt förutsättningar för ett långvarigt och lyckligt förhållande.

Jag har läst någonstans, att äktenskap är mer stabila än samboförhållanden, men har tyvärr ingen länk till undersökningen. Hur som, man ska göra det som inblandade parter trivs bäst med och inte vad folk utifrån förväntar sig att man ska göra.

Ett lyckligt förhållande kan kanske bli bättre av att gifta sig, men har man ett dåligt förhållande är näst intill aldrig ett äktenskap lösningen för att det ska bli bättre.

 

[Pisken]

vanlig tendens hos förhållanden som börjar knaka lite eller kännas "tråkiga" och "slentrian" är att paret ifråga gifter sig eller köper kåk eller köper båt (stor fin familjebåt belånad till 100%) eller sommarstuga eller liknande , värst e dom som skaffar barn

bara för att "få tillbax gnistan" .... så rasar att 1 år senare med krångel med bodelning och delad vårdnad som följd.

 

[Werzion]

Som en tjej jag pratade lite med på en dejtingsida. Hon hade skrivit att hon gillade åka skidor, men det visade sig att det var 16 år sedan hon gjort det. Vad som kommit emellan? En kille som inte gillade åka skidor. Det var inte den enda saken hon fått ge upp för att förhållandet skulle fungera friktionsfritt.

Det jag märkt av i min gamla umgängeskrets (och i mina tidigare relationer), vilket visserligen inte alls är statistiskt representativt eller vetenskapligt, är att tjejer i allmänhet inte verkar ha några större intressen alls, och killen får skit/en tjurig flickvän om han inte kommer hem direkt efter jobbet för att sedan göra... inget... och så blir det filmkväll 2-7 gånger i veckan


Det är nog problemet i många fall, antingen har individen inget eget liv utan låter den andra partnern vara grunden till dess existens/lycka, eller så "tvingar" den andra partnern en att sluta med ens intressen/ändra ens personlighet och *POFF* så sitter båda, isolerade i en lägenhet eller villa med en grå och tråkig svensson-vardag.

Summa summarum: Människor i allmänhet fokuserar nog för lite på sig själva och i många fall lägger för mycket vikt/värde på sin partner istället (eller är singel och deppig/handlingslös istället för att kämpa mot och skaffa det liv man vill ha).

 

[Skäggot]

Det jag kan se hos mig själv och min umgängeskrets, vilket visserligen inte alls är statistiskt representativt eller vetenskapligt, är att tjejer i allmänhet inte verkar ha några större intressen alls, och killen får skit/en tjurig flickvän om han inte kommer hem direkt efter jobbet för att sedan göra... inget... och så blir det filmkväll 2-7 gånger i veckan

ha).

Sen tjugo år senare bryter hon med motiveringen att han inte längre är den hon en gång träffade.

 

[Ulvhamne]

Om 80% av kvinnorna initierar skillsmässorna, innebär inte det att de är rätt kassa på att välja rätt partner?

Och statistik på skillsmässor finns, men finns det statistik på samboförhållanden som tar slut? Tar fler samboförhållanden slut än äktenskap, så är tydligen trots allt äktenskap "säkrare", eller vad man ska säga.

Det finns en rätt intressant sak med p-piller som antagligen spelar in. Hormonbehandlingen gör att kvinnan väljer män som "luktar fel", (dvs en man de inte skulle ha valt annars) och när de slutar med pillren så slutar också effekten som gör att de fastnade för just den mannen.
Läste det i nån undersökning för rätt länge sen, men det verkade inte helt otroligt. Kvinnor får ju inte helt sällan en helt annan personlighet med gentemot utan p-piller.

 

[Kratoz]

Om 80% av kvinnorna initierar skillsmässorna, innebär inte det att de är rätt kassa på att välja rätt partner?

Kan ju vara så att deras män "intitierade" initieringen av skillsmässan.
Vilket ju iofs inte motsäger att kvinnorna varit kassa på att välja rätt partner.
Kan ju vara så också att det bara finns 20% manliga partners som är rätt.

 

[Kratoz]

Om 80% av kvinnorna initierar skillsmässorna, innebär inte det att de är rätt kassa på att välja rätt partner?

Kan ju vara så att deras män "intitierade" initieringen av skillsmässan.
Vilket ju iofs inte motsäger att kvinnorna varit kassa på att välja rätt partner.
Kan ju vara så också att det bara finns 20% manliga partners som är rätt.

 

[Harmon Rabb]

Jag har läst någonstans, att äktenskap är mer stabila än samboförhållanden, men har tyvärr ingen länk till undersökningen. Hur som, man ska göra det som inblandade parter trivs bäst med och inte vad folk utifrån förväntar sig att man ska göra.

Ett lyckligt förhållande kan kanske bli bättre av att gifta sig, men har man ett dåligt förhållande är näst intill aldrig ett äktenskap lösningen för att det ska bli bättre.

Jag vet inte om man ska luta sig mot undersökningar i den här typen av frågor. Är man bara överens om att gifta sig och tycker att det är betydelsefullt och ett i övrigt har ett sunt förhållande så ser jag inga skäl varför man inte skulle göra det. Men se för guds skull till att skriva äktenskapsförord innan ni går till altaret och tänk verkligen igenom om ni har en tillräckligt sund relation för att sätta barn till världen oavsett om ni är gifta eller ej. För egen del som som har upplevt baksidan av äktenskapet i uppväxten får man ju vissa kalla kårar när just giftemål kommer på tapeten. Lägg till att man sett många andra äktenskap som brakat ihop bland vänner och bekanta. Med det i bagaget är man extra vaksam, försiktigt och kanske lite rädd av sig i att ta steget fullt ut. Man har ju sett livslånga äktenskap som varit fina, men de är ju inte särskilt många. Jag har inga som helst planer på att ersätta min flickvän och jag ser inte äktenskap som något som har någon större betydelse idag när man kan skilja sig på två röda sekunder. Min flickvän har givetvis önskemål om att förlova och gifta sig. Men jag tycker inte det är rätt att förlova sig om man sedan inte tänker gifta sig så jag har hållit henne på sträckbänken. Jag är inte säker på att jag vill ta det steget. I synnerhet inte under någon press från henne eller någon annan. Det sätter bara igång tråkiga minnen. Med det sagt finns det ju inget som säger att bara för att ens föräldrar misslyckades med sitt äktenskap kommer man själv också att göra det. Har man på nära håll sett hur människor brutits ner och verkligen blivit behandlad under all värdighet i samband med skilsmässor där barnen råkar illa ut psykiskt. Då ställs allt på sin spets. Då är det inte konstigt om man ifrågasätter äktenskapet. Om min flickvän kunde sätta sig in i mina kläder kanske hon skulle ta det lite lugnare med sin framfart på äktenskapsfronten. Men jag kan inte begära att hon ska förstå. Man har helt enkelt olika bagage med sig.

 

[Palle71]

Jag vet inte om man ska luta sig mot undersökningar i den här typen av frågor. Är man bara överens om att gifta sig och tycker att det är betydelsefullt och ett i övrigt har ett sunt förhållande så ser jag inga skäl varför man inte skulle göra det. Men se för guds skull till att skriva äktenskapsförord innan ni går till altaret och tänk verkligen igenom om ni har en tillräckligt sund relation för att sätta barn till världen oavsett om ni är gifta eller ej. För egen del som som har upplevt baksidan av äktenskapet i uppväxten får man ju vissa kalla kårar när just giftemål kommer på tapeten. Lägg till att man sett många andra äktenskap som brakat ihop bland vänner och bekanta. Med det i bagaget är man extra vaksam, försiktigt och kanske lite rädd av sig i att ta steget fullt ut. Man har ju sett livslånga äktenskap som varit fina, men de är ju inte särskilt många. Jag har inga som helst planer på att ersätta min flickvän och jag ser inte äktenskap som något som har någon större betydelse idag när man kan skilja sig på två röda sekunder. Min flickvän har givetvis önskemål om att förlova och gifta sig. Men jag tycker inte det är rätt att förlova sig om man sedan inte tänker gifta sig så jag har hållit henne på sträckbänken. Jag är inte säker på att jag vill ta det steget. I synnerhet inte under någon press från henne eller någon annan. Det sätter bara igång tråkiga minnen. Med det sagt finns det ju inget som säger att bara för att ens föräldrar misslyckades med sitt äktenskap kommer man själv också att göra det. Har man på nära håll sett hur människor brutits ner och verkligen blivit behandlad under all värdighet i samband med skilsmässor där barnen råkar illa ut psykiskt. Då ställs allt på sin spets. Då är det inte konstigt om man ifrågasätter äktenskapet. Om min flickvän kunde sätta sig in i mina kläder kanske hon skulle ta det lite lugnare med sin framfart på äktenskapsfronten. Men jag kan inte begära att hon ska förstå. Man har helt enkelt olika bagage med sig.

Om du hade fått dåliga erfarenheter medan de hade etiketten sambos, hade du då tyckt samboformen var dålig och velat antingen gifta dig, eller vara särbo?

Ett dåligt förhållande är dåligt oavsett etikett på det. Samma sak med ett bra.

Äktenskapsförord är ett måste idag, med tanke på hur dålig koll folk har vem de väljer som partner.

Själv har jag aldrig varit gift. Inte för att jag tycker illa om äktenskap, utan för att jag helt enkelt inte hittat någon som varit bra nog att gifta sig med. Den tjejen som lyckas locka mig till altaret kommer med andra ord veta att hon är något extra.

 

[Palle71]

Det finns en rätt intressant sak med p-piller som antagligen spelar in. Hormonbehandlingen gör att kvinnan väljer män som "luktar fel", (dvs en man de inte skulle ha valt annars) och när de slutar med pillren så slutar också effekten som gör att de fastnade för just den mannen.
Läste det i nån undersökning för rätt länge sen, men det verkade inte helt otroligt. Kvinnor får ju inte helt sällan en helt annan personlighet med gentemot utan p-piller.

Om kvinnor väljer partner med näsan så förklarar det en hel del.

 

[Ulvhamne]

Om kvinnor väljer partner med näsan så förklarar det en hel del.

Det gör väl iofs rätt många däggdjur, men lukten är bara en av sakerna som ska stämma, om än rätt viktig. Varför hade vi annars hällt på oss giftiga kemikalier bara för att lukta "rätt"?

 

[Harmon Rabb]

Om du hade fått dåliga erfarenheter medan de hade etiketten sambos, hade du då tyckt samboformen var dålig och velat antingen gifta dig, eller vara särbo?

Ett dåligt förhållande är dåligt oavsett etikett på det. Samma sak med ett bra.

Äktenskapsförord är ett måste idag, med tanke på hur dålig koll folk har vem de väljer som partner.

Själv har jag aldrig varit gift. Inte för att jag tycker illa om äktenskap, utan för att jag helt enkelt inte hittat någon som varit bra nog att gifta sig med. Den tjejen som lyckas locka mig till altaret kommer med andra ord veta att hon är något extra.

Svårt att säga hur man stått i ett sådant läge. Det är trots allt skillnad mellan att vara sambo och gift rent juridiskt. Alla har inget behov av äktenskapsförord från början om de börjar på samma nivå. 10- 15 år framåt i tiden kan situationen se helt annorlunda ut med barn, företag och så vidare. Äktenskap ställer saker mot sin spets på ett annat sätt och sätter mer press på relationen. Det är nog därför många äktenskap misslyckas tillslut. Sedan det faktum att det är så lätt att skiljas. För många har äktenskapet ingen djupare betydelse. Det är något man helt enkelt bara gör. Äktenskapsförord är något alla borde ha och alla bör skriva testamenten där det står att arvet är mottagarens enskilda egendom.

Om jag någonsin gifter mig ska det vara med en kvinna. Det där med att gifta sig och skilja sig och gifta sig igen finns inte på kartan. Men som sagt har man bagage med sig så har man och det är något man får arbeta på. Man blir ju inte mer positiv när man läser om alla skilsmässor i media ideligen och ser kraschade förhållanden omkring sig.

 

[Klockringaren]

Det finns en rätt intressant sak med p-piller som antagligen spelar in. Hormonbehandlingen gör att kvinnan väljer män som "luktar fel", (dvs en man de inte skulle ha valt annars) och när de slutar med pillren så slutar också effekten som gör att de fastnade för just den mannen.
Läste det i nån undersökning för rätt länge sen, men det verkade inte helt otroligt. Kvinnor får ju inte helt sällan en helt annan personlighet med gentemot utan p-piller.

Jag har studerat sån där skit - frågan är om inte det är nån sursubba som initerat det där för att förklara brudars uppträdande - men det är ganska många parametrar inblandade.

Honor som valt flera hanar har spridit sina ägg i flera korgar har t.ex en ökad vinstchans att få
frisk avkomma - alltså lösaktiga honor som killar kan kalla dom är dom mest förekommande exemplaren i dagens läge

Sen finns det undersökningar som visar att brudar hittar en kille som är mest lik sin pappa - det motsäger Ulvhannes första även om jag vet att den teorin förekommer även vetenskapligt.

Haha jag är mega singel och har studerat enstaka provexemplar under lång tid och kan se
mycket kraftiga svängingar i uppträdande , en extrem form av psykologisk krig.

Tror det är så enkelt att folk uppträder som vilda djur och bara tänder,gängar och sen droppar av-hatar varandra - i det vilda blev det ju ofta avkomma av såna snabba möten - fanns ju liksom inte p-piller...

Gifta sig är skit m.a.o - bli hedningar