Jag citerar migsjälv:
Du har inte funderat på 2-takt?
En 300 blev mitt val då de lätt går 100h innan kolvbyte och eftersom ett ras inte blir lika dyrt = mindre ångest. Jag är skitnöjd, men i vår ska jag prova på att äga en 4-taktare tror jag och se hur det är också.
Jag var ute efter ungefär samma sak som du för något år sedan. Jag hade inte tänkt mig så mycket gatkörning, men lite bana med SMC hade jag tänkt köra. Jag valde en EC300 av några få anledningar, man kan få en mycket nyare och fräschare hoj för pengarna än om man köper en 525:a, ett ras kostar inte lika mycket och det är betydligt lättare att meka med en 2-taktare.
En 300 2-t är klockren på isen, i skogen eller för aktiv och aggressiv gruskörning. Jag körde dessutom min som motard lite grand, och den är nog grym på en gokartbana t ex. Men om du ska ut och mysköra på vägen eller åka långa grusturer är den inte längre optimal. Det blir lite för hetsigt tycker jag, dessutom är det inte lika lätt att glida in på OK och tanka, man måste ju tanka oljeblandat.
Jag glömde dock bort alla tankar på asfalt ganska snart och har nu sålt motardhjulen, jag fastnade för enduro helt enkelt, men kör även lite is och grus emellanåt.
Jag skulle dessutom vilja varna dig lite för 525

rna, jag åkte runt och tittade på ett gäng i den billigare prisklassen (25-40 000 kronor) och en del var ganska misskötta. Det låg sand/grus innanför luftfiltren och två av killarna började leta efter var oljefiltren satt när de berättade om hur de brukade serva hojarna. Min poäng är att här på SH läser man om 525an som en galen racehoj som man får räkna med rasar titt som tätt, medan man på soe.se kan läsa om den odödliga 525:an som kan gå 400h på originalkolven.
Jag tror att det beror på att alla "vet" att 525an är den häftigaste motarden, lite som att många som inte har så bra koll på hojar "vet" är R1an är snabbast och bäst! Och många som köper 525an har inte riktigt koll på vad det är de har köpt. "Jag kör ju bara gata, så jag behöver inte serva lika ofta" Motorn slits nog betydligt mer när man ligger mot varvstoppet på bulten eller åker på bakhjulet genom centrum än vad den gör när man ligger och puttrar på tvåan i endurospåret.
Självklart finns det ju välskötta exemplar också, även bland de som körs på gatan. Och det är bra hojar med skottsäkra motorer i enduromått mätt, men om jag skulle köpa en hade jag tagit med mig någon som har bra koll på de här hojarna för att kunna göra en bra bedömning av skicket.