Tja, min vecka innan var ju inte ett direkt under av motivation. Först vurpan på träningen innan och sen att bussen brakade ihop gjorde det inte enkelt att knalla ner till garaget och mecka plasta ihop de nya kåporna som behövdes..
Så sakteliga fixades det dock till, fast jag var på väg att ställa in hela helgen mer än en gång. Åkte dock ner på onsdagen, använde torsdagen till att fixa de sista prylarna på hojen, byta trasig gasvajer och lite annat sheit, så hann aldrig ut på torsdagsträningen, ville dock inte stressa för att fixa hojen, utan tog det lugnt istället.
På fredagens kval stack jag ut, och kände på hojen, motorn gick kalasfint, däremot så hade jag noll grepp genom vissa kurvor, kasade runt som fan genom hela depåsvängen, och dum som man är så pressade man ändå på lite extra istället för att gå in och justera fjädringen, som man hade gott om tid att fixa på 40-minuters kvalet..
Såg att jag på ett mindre lyckat varv ändå åkte 1.14.8 på den lånade laptimern, så vafan, det såg ju nu fritt ut framåt, och khilander bromsade om mig nere i trösen, så fanken perfekt, ta lite häng på honom så skulle det nog kunna kapas lite mer tid tänkte jag, tjohej och highsidern ut ur trösen var ett faktum..
Dunkade i foten så hårt att jag trodde det var slamsor kvar av den, gjorde sinnes jävla ont, och kunde inte stödja ett skit på den.. Så det balansfärd in till sjukstugan, det visade sig inte vara värre än en rejäl stukning.
Jahapp, då hade man försämrat statistiken ytterligare, detta skedde på varv 7, sista träningen hade jag vurpat på första flygande varvet..
Slog sönder en bit av kopplingen, men i övrigt var det bara lite plast som behövde fixas. Tack vare stor hjälp av Peo, Stellan och Pär Utterström så fixade de ihop min hoj, så extremt stort tack till dem
, medan jag åkte hem till stockholm för att kurera foten.
På lördagmorgon så kändes foten extremt mycket värre och jag tänkte ihelvete heller att detta bara är en stukning, har ju brutit och stukat det mesta i kroppen, men det här kändes definitivt som nåt värre.. Så ringde en polare för att åka till sjukan, det drog dock ut på tiden, och runt lunchtid på lördagen så gjorde det inte alls särskilt ont, och jag kunde helt plötsligt stödja på den och halta fram utan kryckor. Så nu kändes det faktiskt som ett race ändå inte skulle vara omöjligt.
Vart bjuden på middag hos tjejen på lördagkvällen, och sen åkte jag tidigt med NyTeknik tillbaka till karlskoga.
Ville ut på warm-upen för att se om jag kunde få till chassit, men en liten miss med kopplingsbytet hade gjort att kopplingen slirade järnet. Så det blev bara en chansning att hojen skulle funka till rejset.
Lite småpill med hojen, byta till lite hårdare däck både fram och bak.
Hojen kändes dock bättre under rejset även om det kändes lite avigt ändå.
Missade ju starten totalt tyvärr, kändes som körningen stämde till en början, men sen kom problemen med nerväxlingarna, kunde inte växla ner, tappade flytet totalt, och bestämde mig för att bryta då jag höll på att åka av lite varstans kändes det som..
Så åkte in och kollade på slutet av rejset från läktaren.
Nu blir det att slappa i en vecka fixa ordning hojen, sluta sura över den dåliga helgen, kurera foten, och sen sikta in sig på att iaf få en bra och lyckad racehelg den här sommaren. Knutstorp here we go
Så sakteliga fixades det dock till, fast jag var på väg att ställa in hela helgen mer än en gång. Åkte dock ner på onsdagen, använde torsdagen till att fixa de sista prylarna på hojen, byta trasig gasvajer och lite annat sheit, så hann aldrig ut på torsdagsträningen, ville dock inte stressa för att fixa hojen, utan tog det lugnt istället.
På fredagens kval stack jag ut, och kände på hojen, motorn gick kalasfint, däremot så hade jag noll grepp genom vissa kurvor, kasade runt som fan genom hela depåsvängen, och dum som man är så pressade man ändå på lite extra istället för att gå in och justera fjädringen, som man hade gott om tid att fixa på 40-minuters kvalet..
Såg att jag på ett mindre lyckat varv ändå åkte 1.14.8 på den lånade laptimern, så vafan, det såg ju nu fritt ut framåt, och khilander bromsade om mig nere i trösen, så fanken perfekt, ta lite häng på honom så skulle det nog kunna kapas lite mer tid tänkte jag, tjohej och highsidern ut ur trösen var ett faktum..
Dunkade i foten så hårt att jag trodde det var slamsor kvar av den, gjorde sinnes jävla ont, och kunde inte stödja ett skit på den.. Så det balansfärd in till sjukstugan, det visade sig inte vara värre än en rejäl stukning.
Jahapp, då hade man försämrat statistiken ytterligare, detta skedde på varv 7, sista träningen hade jag vurpat på första flygande varvet..
Slog sönder en bit av kopplingen, men i övrigt var det bara lite plast som behövde fixas. Tack vare stor hjälp av Peo, Stellan och Pär Utterström så fixade de ihop min hoj, så extremt stort tack till dem
, medan jag åkte hem till stockholm för att kurera foten.På lördagmorgon så kändes foten extremt mycket värre och jag tänkte ihelvete heller att detta bara är en stukning, har ju brutit och stukat det mesta i kroppen, men det här kändes definitivt som nåt värre.. Så ringde en polare för att åka till sjukan, det drog dock ut på tiden, och runt lunchtid på lördagen så gjorde det inte alls särskilt ont, och jag kunde helt plötsligt stödja på den och halta fram utan kryckor. Så nu kändes det faktiskt som ett race ändå inte skulle vara omöjligt.
Vart bjuden på middag hos tjejen på lördagkvällen, och sen åkte jag tidigt med NyTeknik tillbaka till karlskoga.
Ville ut på warm-upen för att se om jag kunde få till chassit, men en liten miss med kopplingsbytet hade gjort att kopplingen slirade järnet. Så det blev bara en chansning att hojen skulle funka till rejset.
Lite småpill med hojen, byta till lite hårdare däck både fram och bak.
Hojen kändes dock bättre under rejset även om det kändes lite avigt ändå.
Missade ju starten totalt tyvärr, kändes som körningen stämde till en början, men sen kom problemen med nerväxlingarna, kunde inte växla ner, tappade flytet totalt, och bestämde mig för att bryta då jag höll på att åka av lite varstans kändes det som..
Så åkte in och kollade på slutet av rejset från läktaren.
Nu blir det att slappa i en vecka fixa ordning hojen, sluta sura över den dåliga helgen, kurera foten, och sen sikta in sig på att iaf få en bra och lyckad racehelg den här sommaren. Knutstorp here we go
