Då kommer en uppdatering för den som är intresserad, kanske för den som är intresserad över att se vad som händer efter en olycka också.

En liten
varning för sånt man på TV kallar "starka bilder".
Då har det gått strax över en månad sen olyckan och alltihopa har börjat sjunka in lite mer, speciellt rutinerna med medicin o.s.v. I princip efter någon timme på akuten fick jag komma in på operation och då få den yttre fixeringen jag talade om, det var alltså en skruv som satt i den övre delen av smalbenet och sen som satt i den nedre som sedan satt ihop med stålstänger utanför benet. Syftet var att hålla benet stabilt under tiden svullnaden gick ner.

Den här röntgenbilden visar hur benet såg ut efter fixeringen satts i. Den ensamma benbiten är dock orörd så det är så det såg ut efter olyckan, ingen dålig fraktur!

Så här såg alltså fixeringen ut, syftet är alltså att se till att benet inte ska röra sig. Den gick alldeles utmärkt att lyfta i, doktorerna rekommenderade t.o.m. det. Trots detta kunde jag inte låta bli att skrämma en stackars sköterska. Hon klev in med sin kollega som skulle rätta till min lilla höglägesanordning, för detta behövde benet lyftas, jag förklarade för sköterskan att det bara var att lyfta i anordningen, hon verkade lite skeptisk och lyfte
mycket försiktigt. När hon kommit upp en dm skrek jag till, hennes ansiktsutryck var så värt det. Hon fick lite godis sen som tack för att hon förgyllde min dag

Sen kom två kollegor förbi och skulle hälsa på, de tog med sig en sproilans ny Ducce!

Efter en vecka hade svullnaden lagt sig tillräckligt för att vi skulle kunna operera igen, det bestämdes att en märgspik skulle sättas in. Plus med denna var att gips skulle slippas och att den kunde sitta i resten av livet. Minus var att den gjorde jäääävligt ont (och gör fortfarande ont). Man öppnar upp lite här och där på benet för att rätta till bitarna, sedan öppnar man upp vid knät och borrar genom alla bitarna och stoppar ner en 40 cm lång och 1 cm tjock titanspik. Ett steg närmare Wolverine från X-men.

Här är det största såret jag fick efter operationen, det var även där pinnen gick in. Bilden visar ungefär 10 dagar efter operationen. Man har även tagit bort lite död hud här.

Och det här är två veckor senare, man kan se hur fort det ändå har gått på just denna punkt (eller så känns det bara så i mitt huvud) och min läkare är också väldigt positiv. Har haft samma sen dag 1 och hon är riktigt riktigt bra!

Samma här, 10 dagar efter operationen.

Och två veckor senare.
Sen är det ju det här med sjukgymnastik, där är det inte så mycket att skriva men det går framåt. Kan böja benet rätt bra, inte helt rakt än men jag närmar mig. Kan peka ner foten men inte upp än, har som sagt haft den otroliga turen att jag inte fick några nervskador.
Och så det viktigaste, motorcykeln. Jag har garaget en bit bort så har inte orkat (alltså fysiskt orkat, inte som någon lathetsgrej) ta mig dit än. Brorsan körde dit den men han är ingen expert på hojar, han sa att den läckte kylarvätska men att den startade. Det var en buckla på avgasröret (ej sliponen) och att bromshandtaget var paj. Är säkert lite till men hade motorskydd och kraschpuckar. Ska bli intressant att se!
Tack för att ni läste, finns fortsatt intresse skriver jag en till uppdatering framöver
