Tjita1
Guest
Idag har jag smakat asfalt för första gången på allvar i min MC-karriär. Jag menar, jag trillade stillastående en gång på körskolan, och på helgens gruskurs tappade jag den när vi rundade en vägbom via ett dike, med en mjuk och go landning, och sen tappade jag hojen när jag ledde den på en parkering
4skrika
), men jag tycker liksom inte att det räknas när man står stilla.
På väg hem från sagda gruskurs dock, valde jag sista biten lite bakvägar på asfalt ner mot Karlstad. Från Kil och ner körde jag via Skåne (det finns en ort i Värmland som heter så), Hynboholm, Grava k:a och ner mot stan, för att undvika dom stora vägarna (tråkigt). I Hynboholm är det en trång järnvägsviadukt, och direkt efter den på väg söderut är det en skarp högerkurva. Det kände jag dock till, för jag har åkt där några gånger innan, så jag saktade ner från 70 i femman till nånstans 30-40 i tvåan. Helt plötsligt efter viadukten finner jag dock mig själv tumlandes runt på marken.
"Vad fan var det som hände" undrar jag när jag ställer mig upp. En förskräkt bilist skyndar sig fram, men jag förklarar att jag är okej, och han hjälper mig lyfta hojen och jag undersöker skadorna. Det ser dock inte så farligt ut, inget läcker, inget har lossnat, utan jag har ett saftigt skavsår på motorbågen och lite repor i plasten och på ljuddämparen, och bromsgreppet har fått en lite annorlunda vinkel, men där slutar det. Jag själv fick ett skrubbsår på armen för jackärmen gled upp, och lite revor i kläderna, så inte så farligt med andra ord.
Efter att ha studerat mig själv och motorcykeln promenerade jag bort och gjorde en liten haveriutredning, och kunder konstatera att precis efter viadukten ligger det mitt i vägen en 2 dm bred sträng med grus, kanske 1 meter lång, och där var jag ju tvungen att köra förstås. Från grussträngen gick det sedan en drös med repor och svarta märken i asfalten fram till där hojen låg..
Nåja, det var min första marksyning, och nån gång ska väl vara den första, även om man helst slipper det. Nu har jag iallafall provat så jag vet hur det känns. Läxa: det går inte att undvika sånt här, så ingen läxa på det, däremot ska jag dra åt muffarna i handlederna bättre och kanske sätta ihop blixtlåset mellan byxor och jacka ifall det åker upp där istället om man hasar på ryggen, skrapa upp ryggen kan inte vara särskilt käckt..



På väg hem från sagda gruskurs dock, valde jag sista biten lite bakvägar på asfalt ner mot Karlstad. Från Kil och ner körde jag via Skåne (det finns en ort i Värmland som heter så), Hynboholm, Grava k:a och ner mot stan, för att undvika dom stora vägarna (tråkigt). I Hynboholm är det en trång järnvägsviadukt, och direkt efter den på väg söderut är det en skarp högerkurva. Det kände jag dock till, för jag har åkt där några gånger innan, så jag saktade ner från 70 i femman till nånstans 30-40 i tvåan. Helt plötsligt efter viadukten finner jag dock mig själv tumlandes runt på marken.

Efter att ha studerat mig själv och motorcykeln promenerade jag bort och gjorde en liten haveriutredning, och kunder konstatera att precis efter viadukten ligger det mitt i vägen en 2 dm bred sträng med grus, kanske 1 meter lång, och där var jag ju tvungen att köra förstås. Från grussträngen gick det sedan en drös med repor och svarta märken i asfalten fram till där hojen låg..
Nåja, det var min första marksyning, och nån gång ska väl vara den första, även om man helst slipper det. Nu har jag iallafall provat så jag vet hur det känns. Läxa: det går inte att undvika sånt här, så ingen läxa på det, däremot ska jag dra åt muffarna i handlederna bättre och kanske sätta ihop blixtlåset mellan byxor och jacka ifall det åker upp där istället om man hasar på ryggen, skrapa upp ryggen kan inte vara särskilt käckt..