magnus_moss
Racing is life!
- Gick med
- 11 Aug 2003
- Ort
- västkusten
- Hoj
- Kawasaki Supersport, KTM Supermono, ISR Forgotten Era, Honda CB750
Jo, Mikael Nilsson äe en trevlig kille...men han har ju fan ingen koll! Himla tur för honom att han fick dela depåbox med mig och Jorpes i helgen. Ni vet hur det är när man kommer tillsammans i depån... man snackar och jämför iaktagelser och delar med sig av sina erfarenheter. Emellanåt stod man och nickade gillande när denne pratglade värmlänning gick på, men ofta snackade grabben alldeles uppåt väggarna och när han skulle visa hur man startar så fick jag gå in och styra upp det hela. Direckt!
Grabben hade ju ingen koll alls! Så jag fick ner honom i en stol där och gick lungt och sansat igenom Roadracingens grunder, ni vet, elementär kurvtagning, starter, omkörning och detta med att köra coolt och ha kul. Mikael gillade givetvis vad han fick höra. Sedan tog jag, på warm-upen nästa dag, och visade honom vägen runt Falken, ja menar jag har gjort några varv där juh!
Att killen är bildbar visade han ju senare när han gick och vann! Givetvis oändligt tacksam. Grattis förresten.
För egen del så gällde det ju att stå på hjulen. Stränga order hemifrån att årets klotningsranson var förbrukad! Dessutom var höger knä meniskopererat strax innan så fredagsträningen fick vara. Här ska man vila sig i form!
Nåväl, TREVLIGT var det att dela box med Jorpes och mr Nilsson. Hade en viss förhoppning att lite av deras STCC-snabbhet skulle smitta av sig på mig! Första passet skulle jag bara gilla mig. Det kändes nästan som man var lite rostig... men ut bar det och det var ju härligt att vara med igen. Vissa for ju om med vettlös fart, nämde herr Nilsson körde om mig ochg två till under inbromsning innan depåkurvan.. och jag tyckte jag bromsade sent!!! Buhuuuuu!!!!!!
Blev glad igen när det visade sig att jag slagit Jorpes! Det är ju nummer ett. 49,5 var helt OK också. Hade varit orolig för att jag skulle tappat tempot alldeles...
Andra passet var trams. Tyckte jag körde fort men kom aldrig in i rytmen. Körde långsammare. Trams.
Kom på den geniala lösningen på allt. Drevade om! Ner en kugg bak. Jorpes och Mikael darrade när dom såg hur själförtroendet step till oanade höjder. Ljuset syntes i mörkret!
Nästa morgon bekräftade att mina tankar var helt rätt. Nojsade mig till 49,7 på Warm-upen. Fick juh dessutom tänka på Nilsson låg bakom för att kolla spårval....
Rejstajm!!
22:a startposition! Fick en FIN start och tog nog ett led på väg ner till första krök. Bromsade sen men inte i närheten av hur sent någon annan bromsade. Kraschbombang. Apklantigt. Lyckades dock hålla mig utanför alla klanskalla och lyckades ta en man men blev även omkörd av en annan. Ner mot slutet av rakan varv två så bromsade jag SENT och under nedlägg in mot apex hör jag i ögonvrån hur någon kommer i tusensjutti och torpederar mig rakt över opererade knät så jag nästan tvingas att ta till gruset. Apklantigt!
Sedan rullar det på. Håller i bra tycker jag och kör stabilt, ser Jorpes där framme men kommer tyvärr inte ikapp, och kom imål HEL och REN. Toppen. Kom på en glad 8:de plats med ett bästa varv på 48,8.
Gôtt
Grabben hade ju ingen koll alls! Så jag fick ner honom i en stol där och gick lungt och sansat igenom Roadracingens grunder, ni vet, elementär kurvtagning, starter, omkörning och detta med att köra coolt och ha kul. Mikael gillade givetvis vad han fick höra. Sedan tog jag, på warm-upen nästa dag, och visade honom vägen runt Falken, ja menar jag har gjort några varv där juh!
Att killen är bildbar visade han ju senare när han gick och vann! Givetvis oändligt tacksam. Grattis förresten.
För egen del så gällde det ju att stå på hjulen. Stränga order hemifrån att årets klotningsranson var förbrukad! Dessutom var höger knä meniskopererat strax innan så fredagsträningen fick vara. Här ska man vila sig i form!
Nåväl, TREVLIGT var det att dela box med Jorpes och mr Nilsson. Hade en viss förhoppning att lite av deras STCC-snabbhet skulle smitta av sig på mig! Första passet skulle jag bara gilla mig. Det kändes nästan som man var lite rostig... men ut bar det och det var ju härligt att vara med igen. Vissa for ju om med vettlös fart, nämde herr Nilsson körde om mig ochg två till under inbromsning innan depåkurvan.. och jag tyckte jag bromsade sent!!! Buhuuuuu!!!!!!
Blev glad igen när det visade sig att jag slagit Jorpes! Det är ju nummer ett. 49,5 var helt OK också. Hade varit orolig för att jag skulle tappat tempot alldeles...
Andra passet var trams. Tyckte jag körde fort men kom aldrig in i rytmen. Körde långsammare. Trams.
Kom på den geniala lösningen på allt. Drevade om! Ner en kugg bak. Jorpes och Mikael darrade när dom såg hur själförtroendet step till oanade höjder. Ljuset syntes i mörkret!
Nästa morgon bekräftade att mina tankar var helt rätt. Nojsade mig till 49,7 på Warm-upen. Fick juh dessutom tänka på Nilsson låg bakom för att kolla spårval....
Rejstajm!!
22:a startposition! Fick en FIN start och tog nog ett led på väg ner till första krök. Bromsade sen men inte i närheten av hur sent någon annan bromsade. Kraschbombang. Apklantigt. Lyckades dock hålla mig utanför alla klanskalla och lyckades ta en man men blev även omkörd av en annan. Ner mot slutet av rakan varv två så bromsade jag SENT och under nedlägg in mot apex hör jag i ögonvrån hur någon kommer i tusensjutti och torpederar mig rakt över opererade knät så jag nästan tvingas att ta till gruset. Apklantigt!
Sedan rullar det på. Håller i bra tycker jag och kör stabilt, ser Jorpes där framme men kommer tyvärr inte ikapp, och kom imål HEL och REN. Toppen. Kom på en glad 8:de plats med ett bästa varv på 48,8.
Gôtt
Helt klart har det det, alla vet ju att värmländska ÄR den officiella racingdialekten! Kolvar heter kôlver osv.
