Hur många lodjur finns det i Sverige?
2003 gjordes en uppskattning av lodjurspopulationen i Sverige till ca 1500 djur
(Liberg, Andrén 2006). Under 2008 gjordes en ny uppskattning och den totala
populationen i Sverige uppskattades 2008 uppgå till mellan 1500–2000 djur
(Andrén & Liberg 2008) varav ca 740-870 inom renskötselområdet.
Intervallet i uppskattningen beror till stor del på att det under
inventeringssäsongen 2007/2008 inte kunde genomföras riksomfattande
inventeringar av familjegrupper av lodjur på grund av den dåliga
snötillgången.
Utseende
Lodjuret är Skandinaviens enda vilda kattdjur. Det har kort svans med svart “tipp”, långa bakben (som gör att lon ser något överbyggd ut), stora tassar, yviga polisonger, svarta tofsar på öronen.
Sommarpälsen är tunn, slät och varmt gulbrun till rödbrun. Vinterpälsen är ljusare, tjockare och längre än sommarpälsen. De flesta lodjur är svartfläckiga, men fläckarna framträder olika mycket på olika individer. Buken är vit. Ögonen är omgivna av ett vitt fält avgränsat av svarta linjer.
Storlek
Normalvikten för lodjur är 15-25 kg (hanen väger ofta några kilo mer än en jämnårig hona). De har en mankhöjd på 60-75 cm och en kroppslängd på ca 1 m.
Läten
Lodjuren använder sig av lockrop under brunsten som påminner om en berguvs hoanden. Honan och ungarna kommunicerar med pipande eller jamande ljud, medan en uppretad lo morrar och fräser. Det händer även att lodjuren spinner.
Revir/hemområde
Lodjuret lever i hemområden (de hävdar inte revir). Hemområdesstorleken varierar med individ och område, men ligger runt 400 kvadratkilometer för honor och 1000 kvadratkilometer för hanar. Det är inte ovanligt att olika individers hemområden överlappar varandra. Utanför familjegruppen vandrar djuren vanligtvis ensamma.
Livsmiljö
Lodjuret är ursprungligen ett skogsdjur, som under senare årtionden även expanderat till vissa fjällnära områden. Lodjuren rör sig gärna i täta skogsområden med låg siktbarhet och varierande terräng. För att spara energi vid längre förflyttningar utnyttjar de skogsbilvägar och skoterleder. Lodjuren är nattaktiva och vilar oftast hela dagen. Daglega tas gärna i klippbranter eller under en tät gran, med uppsikt över det egna inspåret.
Reproduktion
De flesta honor är två år när de föder sin första kull, som består av 1-4 ungar. Vid kullstorlekar på fler än två ungar dör oftast de minsta ganska snart.
Livslängd
Lodjur kan, i sällsynta fall, bli upp till 17 år gamla.
Huvudsaklig föda
Lodjurets bytesval varierar med tillgången på bytesdjur. I Sverige väljs klövvilt i första hand, ren i norr och rådjur längre söderut. Därefter kommer hare och sedan skogsfågel. I Norge har det hänt att lo har slagit vinterkalvar av älg och i Polen kronhjortskalvar och hindar.
Lodjurets byteshantering
Vanliga bytesdjur: rådjur, ren, hare och hjort (året om).
Lodjuret är en typisk smygjägare och tar sig mycket nära bytet innan det attackerar. Jaktsprången kan vara upp till 7 meter och jakten är snabbt överstånden oavsett av lodjuret lyckas eller inte.
Mindre djur, som t.ex. lamm, kan avlivas med nackbett. Vanligen dödar lodjuret dock bytesdjuret med ett fåtal bett i strupen, ofta exakt över struphuvudet (tandavstånd 2,5 - 3,5 cm).
Ibland syns inga tydliga yttre skador, utan först när halsen är flådd syns på hudens insida hål efter hörntänder samt varierande grad av blödningar. Klösmärken efter lodjurets klor kan ibland finnas på bytets undersida eller sidor.
Lon börjar ofta äta av de köttiga delarna av lår och bog, sedan den släpat bytet till en mer skyddad plats, exempelvis i en bäckravin eller under en tät gran.
Det förekommer att lodjur lagrar och täcker över byten, men ofta bara delvis. Man kan också hitta klösmärken i träd och stubbar invid bytet.
Källa Viltskadecenter