Le Grande Finale!
Vilken helg! Vet knappt vart jag ska börja, riktigt långt blir det också.. Allt började egentligen efter senaste körningen på Mantorp med Actionpics.se Då satte jag nytt personbästa med 1:25,608 och var helt säker på att det skulle räcka, för att inte komma sist! Komma sist har jag upplevt två gånger och nu får det f-n vara nog!
Den mentala laddningen pågick sen i tre veckor innan det var dags att åka ner på fredagseftermiddagen. De flesta andra hade åkt ner och tränat redan under torsdagen och sen kört ERF eller ERF-sprint under fredagen. Jag kände dock att jag kunde Mantorp så pass väl att jag inte behövde mer träning kontra till hur mycket man behövs på jobbet eller totalekonomin för helgen. Jag hade gärna torsdagstränat och kört ERF sprint, men målet var inställt på att köra SM Final & inget annat! Nu i efterhand visa det sig vara ett klokt beslut att skippa både torsdagen samt fredagen..
Helgen till ära hade jag även fixat en heltidsmekaniker, eller ska man kalla det betjänt? Tidigare har jag alltid åkt iväg med någon annan som ska köra och så hjälps man åt, men denna helg följde Jocke med och hans enda uppgift var att serva mig så jag kunde fokusera på körningen. Vi åkte ner mot Mantorp på eftermiddagen och hämta nyckeln till motellet innan vi anlände på banan strax innan 18 och anmälde oss. Det tog en dryg timme att installera sig i depån med depåtält (tack Puckens Spruthörna för lånet!), verktyg osv. & lagom till förarmötet så var allt klart. Då vi vid inskrivningen fick veta att besiktningen hade öppet till kl.22 så gick vi sen upp och hämta hojen, då tilläggsreglerna tydligt sa att det skulle vara depåtystnad redan från kl.18 så visade vi oss lite duktiga & rulla ner den mot besiktningen. För det första så var inte besiktningen längre öppen & för det andra så ska jag aldrig mer rulla en motorcykel, oavsett klockslag..
Nåväl, vi rulla upp cykeln mot depåtältet igen och gjorde klart för natten innan vi begav oss in till centrala (nja..) Mantorp för lite välbehövlig mat och lite skitsnack om hur fort det skulle gå på lördagens kval. Väl tillbaka på motellet så spöa jag skiten ur Jocke i WordFeud innan han somna och snarka lika illa som Icko gjorde sist jag var på Mantorp. Själv låg jag vaken en bra stund och ladda mentalt. SM Final here I come!
Lördagen börja med en stadig frukost innan vi begav oss till banan. Då Jocke följde med till besiktningen så gick han & jag rulla jag upp cykeln, istället för att köra den, dåligt beslut för andra gången.. Besiktningen gick galant och eftersom det var nedförsbacke på vägen tillbaka till tältet så.. Japp, du gissa rätt! ..rulla jag ner cykeln. Samma dåliga beslut tre gånger inom loppet av tolv timmar måste vara nån form av världsrekord!
På med värmarna och tre timmar kvar till kval. Vi slog i 10L soppa (30 min kval) och satte oss bekvämt och vänta. Nervositeten började komma allt starkare och jag ångrade mer & mer att jag inte åkt ner och kört redan på torsdagen. Alla konkurrenterna hade ju massa varv i kroppen nu och jag skulle ut & kvala direkt, utan uppvärming. Racemagen gjorde sig nu allt mer påmind och efter tredje toalettbesöket och jag vet inte hur många kräkreflexer beslöt jag mig för att starta maskin och lyssna så allt lät som den skulle.
Panik! Den vägra starta och en timme kvar till kval! Då jag tidigare haft problem med att en gummitätning i bränslepumpen strulat så vart felsökningen ganska enkel då batteriet hade kräm och startmotorn gick runt som den skulle. Fram med hävertpumpen och tömma tanken, bort med allt som satt ivägen och loss med tanken. Ur med bränslepumpen & isär med den. Allt såg ut som det skulle, fuck! Ihop med tanken igen och koppla upp den mot insprutsbryggan, i med lite bensin och nytt startförsök. Den vägra tända till & starta! Fuck igen! Vad är fel? Paniken kom allt närmre nu. Istället för en lugn mental laddning inför kvalet så blev det stressmek, utan att veta vad som var fel.. Motorlampan lös inte och det blinka inga felkoder. Fuck Fuck Fuck, verkligen! Nån av de helt obetydliga klasserna (det är bara 1000cc som räknas) gav sig ut på kval och ljudet från fullgasande motorcyklar lugnade inte nerverna direkt.
Satte mig i solstolen och tänkte tillbaka på vad jag gjort med cykeln sen sist jag var på Mantorp medans Jocke gick igenom alla säkringar utan att hitta något. Jag hade tvättat den, noggrant. Alltså måste fukt i nån kontakt vara problemet, självklart! Vred på tändningen en gång till och såg nu (när jag var liiite lugnare än innan) att fönstret där vattentemperaturen visas stod på HI istället för low som det ska göra när maskin är kall. Problemet löst, det är vatten i nån av kontakterna till temperaturgivaren, plättlätt! Precis som vi misstänkte så hitta vi vatten i kabelisoleringen, på flera utav kablarna. Någonstans hade det alltså även tagit sig in i själva kontakten.
Nu var drygt 30min kvar till kvalet börja. Med lite tur skulle cykeln var klar lagom tills det blev grönt. Om inte annat så skulle jag iaf. hinna med de sista 15 minutrarna och få till ett snabbt varv istället för att starta sist. Bort med tanken igen och sen koppla vi isär precis varenda kontakt på hela cykeln och fram med en kupéfläkt för att driva ur ev. fukt. Det var nånstans här Mattias & Sege (jag glömde hälsa på dig som körde third-wheel), två förare från mopedklassen, kom förbi för tredje gången och skulle göra sig lustiga över problemen med fyrtakt. Dock erbjöd dom sig att låna ut en värmepistol så vi kunde torka allt ännu fortare, tack boys!. 15min senare sattes alla kontakter ihop och tanken kopplades upp mot insprutsbryggan för provstart, men icke då.. Ok, fukten var kvar, isär med allt igen! Vi plocka ner ena väggen till depåtältet och byggde ett eget litet tält över motorcykeln där vi stoppa in kupévärmaren. Något kval skulle det ju ändå inte bli så då kunde den lika gärna få torka ur ordentligt medans vi gick och åt lunch. Passade även på att gå förbi tävlingsledaren och fråga om jag fick köra racet trots att jag inte kört kvalet. Inga problem & start från sista rutan. Nåväl, bättre än inget alls!
Efter 45min så var vi mätta i magen och helt övertygade om att den skulle starta, men inte den här gången heller. Nånstans här började humöret tryta och jag begav mig ut på Google istället. Tyvärr så är ju Internet fyllt av lika mycket strunt som nyttigt så efter att ha läst fyrtio-elva olika teorier om liknande problem så stod vi rätt handfallna då inget fick hojen att starta. Racet närmade sig med stormsteg & vi hade inte en aning om vad som var fel. Provade alla möjliga olika saker men inget hjälpte. 15min innan racestart, kl. 15:25, så lag jag ut en forumtråd på Sporthoj.com där jag bad om hjälp och sen gick jag & Jocke och kollade på racet, som jag eg. borde kört. Var riktigt ledsamt att stå & se på när alla andra var ute & körde. Obeskrivlig ångest! Men det gick en stund och sen börja folk ringa. Folk ringde som galningar med tips & ideér (tack, alla!) men inget hjälpte när vi provade allt i depåtältet. Efter en stund så ringde Andreas Borsin upp & berätta att han hittat i verkstadsmanualen att HI inte alls hade med temperaturen att göra, utan att det hade med själva tändningen att göra. Hur f-n man kan skriva HI i temperaturfönstret och få nån annan mening på det förstår jag inte, hur tänkte Yamaha egentligen?
Isär med allt för jag vet inte vilken gång i ordningen och börja felsöka hela vägen från nyckeln bak till ECU’n (motorcykelns dator). Allt var isär med inget kunde hittas. När klockan visa 17:30 och jag precis bestämt mig för att packa ihop och åka hem så ringde Stefan ”Humlan” Bernström från ARC/Fiver och fråga hur det gick? Jag svara förmodligen något så otrevligt att han förstod att vi behövde hjälp! Fiver har tidigare tävlat på just en R1’a i flera år och han besatt väldigt mycket kunskap om cykeln. Vi började om från början och Ola Fredby från SBK anslöt även han för att hjälpa till. Det söktes på google, letades i verkstadsmanualer och spånades hej vilt. Vi provade allt som jag & Jocke redan provat ytterligare en gång innan vi var nära att ge upp. Det enda vi verkligen kunde konstatera var att hojen inte fick nån soppa, min första tanke. Varför den inte fick nån sås var däremot ett mysterium. Jag & Stefan hämtade Fivers soppapump dom har till sin Honda och konstaterade att inte heller den löste problemet. Mao. så var min pump, troligtvis, hel och problemet låg innan. I ett desperat försök så hämtade Ola multimetern och vi gick över alla säkringar igen. När jag & Jocke kollade säkringarna såg lös solen för fullt och alla säkringar såg hela ut, ingen tråd som bränts av. Dock hitta vi en säkring efter en stund, till fly-by-wire systemet. Den såg hel ut, men visa sig vara trasig när vi mätte upp den med multimetern! Ursäkta språket nu, men en trasig fucking jävla säkring för 7kr hade lett till 9h meck i depån och vare sig kval eller race! Bytte säkringen, slog på tändningen och low visades i temperaturfönstret.. Ihop med allt annat, i med bensin & voilá, skiten starta! Glädjevrålet jag fick ur mig hördes nog halvvägs till Mjölby, men cykeln funka! Den starta och gick som en klocka! Vi skruva ihop cykeln helt och hållet innan vi städade upp alla verktyg i tältet och begav oss till centrala (hmm..) Mantorp för lite middag & ännu mera skitsnack. Känslan i kroppen var helt fantastisk, det skulle bli SM Final trots allt.
Väl tillbaka på motellet så passade jag på att spöa Jocke ytterligare några gånger i Wordfeud innan han somna & börja snarka igen. Själv låg jag kvar och bara njöt av att cykeln var hel igen. Söndagskval, here I come!
Söndagen starta med humöret på topp och god frukost. Ut till depån och på med däcksvärmarna. Självklart så blev det även en provstart av maskin, allt funka! Började ladda mentalt och kl. 11:40 så var det dags för kval i R1000 (enda klassen som räknas!). Nu låg jag duktigt efter mina konkurrenter. De flesta hade ju som sagt tränat hela torsdagen, kört kval & dubbla race under fredagen samt kval & race på lördagen. Taktiken fick bli att gå ut så hårt det bara gick, ta rygg på nån som jag vet är tillräckligt snabb och sen bara försöka hålla i. Att försöka sätta en kvaltid på första varven, när man inte kört hoj på tre veckor, är kanske inte den bästa idén men jag hade inte så mycket annat att välja på.
Första varvet blev jättelugnt då jag ville kolla så allt fungerade. Som lök på laxen hade 600cc (instegsklassen till 1000cc..) som körde innan haft en liten incident varpå det vinkades med oljeflagg runt 3/4 av banan. Please give me a fock’in break, will you? På andra varvet var det dags att få upp farten, under oljeflagg.. Redan i första böj höll jag på att köra av då jag bromsa på tok försent. Tog mig in i kurvan men höll på att skrota igen i kurvan efter då framhjulet släppte och det hann kasa så länge att kom på mig själv med att tänka ”Det här kommer göra ont”, dock fick framhjulet fäste igen och jag kom igenom kurvan! På tredje varvet hände samma sak, framhjulet släppte ordentligt två gånger och jag var riktigt nära att krascha. Sen insåg jag att det släppt i fram för att jag tog i för kung & fosterland och höll krampaktigt i styrhalvorna och lät inte cykeln jobba ostört. Tog det lungt på långa rakan för att komma ner lite i varv och försöka på nytt varvet efter. I ingången till Mjölbykurvan blev jag omkörd av Anders Hedenstrand, perfekt, nån att ta rygg på! La mig precis bakom Anders och åkte snålskjuts några varv. Hans Honda gick betydligt fortare än min stackars R1’a på långa rakan men trots det så var avståndet jämt varje gång vi passera mållinjen.
Mao. hade jag en tid som borde vara ok även om jag kände att jag kan bättre. Att det inte var nytt personbästa kändes tydligt. Sen blev det en del omkörningar som störde rytmen något varv innan jag bestämde mig för att gå om Anders och köra så fort jag bara kunde. Han bjöd ju mig på draghjälp så det var inte mer än rätt att jag skulle dra runt honom något varv. Dock satte han upp handen i snabbvänstern och vek av mot depån. Nu fick jag helt fritt spår och pressade så hårt jag orkade. Eftersom jag spänt mig nå helt otroligt de varven vi kört så var jag redan helt slut, men det fick bära eller brista, nytt PB skulle det bli! Brände av två varv som gick betydligt fortare och vek in i depån för att få tiden av Jocke, 1:24,576! En sekund bättre än tidigare personbästa! Åkte ut igen trots att jag var helt slut, kanske skulle det gå att förbättra ännu mer? Nej, redan efter två-tre kurvor kände jag att det inte fanns något mer att ge och beslöt mig för att avsluta kvalet. På långa rakan när jag skulle lägga i 5’an så fumla jag lite med foten, tryckte för löst på växelspaken och hamna emellan 4’an & 5’an varpå det bara skrek om maskin. Fort in med kopplingen, i med 6’an och in i depån.
Sen tänkte jag inte mer på det utan vi gick och käka lunch. Under lunchen studera vi kvalresultatet & började spekulera inför racet. Jag skulle starta från 9’e ruta (oh yes!) och hade slagit Anders med ynka två tiondelar! Upp till 8’e platsen var det sju tiondelar. Gruppen bakom Anders låg en sekund bakom så det var mest en fråga om jag & Anders skulle få slåss själva eller om jag kunde göra en kanonstart och ta rygg på de framför.
*ser helt oförstående ut* 
