SSB skrev:
Perfekt.
Kan vi i Sverige få fler duktiga företagsledare som bygger värden i miljardbelopp och nya storföretag vinner vi alla på detta.
Tyvärr är inte medelsvensson en företagsledare i världsklass.
Tyvärr kan därför inte heller en medelsvensson få en lön i världsklass.
Det är lika naivt att tro att en medelsvensson kan göra ett lika bra jobb som VD för ett stort börsbolag som att tro att alla småpojkar som börjar spela hockey platsar i NHL.
Frågan är om du vill ge folk möjligheten att försöka, eller om du helst inte vill att killarna skall kliva ut på isen eftersom det är orättvist att inte alla gör lika många mål?
Sverige mår bra av klass-skillnader till en viss grad. Att Sverige skulle bli högervridet ser jag som någonting positivt. Låt våra medborgare lyfta sig ur den socialistiska medelmåttsidealismen och sträva mot sina drömmars mål utan att ses ned på som...vad sade du nu..."tjuvaktiga".
//SSB
Absolut skall människor få gå ut på isen. Det är alltid skillnad på folk och folk. Det är ju bara att titta på skillnaden mellan en vacker och en ful person det.
Naturligt blir den vackra människan mera uppvaktad. Liksom att ekonomi-, musik- och teknikgeniet har en tendens att håva in mer pengar än jag.
Man bör även komma ihåg att NHL-spelarna arbetar i Nordamerika. Om nordiska chefer då är så eftertraktade, varför prövar de inte lyckan för ett ett Nordamerikanskt företag?
Sverige mår bra av klassskillnader till en viss grad. Det håller jag absolut med om. Frågan är bara hur stora skillnaderna skall vara.
Så att de märks någorlunda (chefen tjänar 3ggr industriarbetarens lön) eller så att vi går ännu mera mot att rika och fattiga särskiljs(chefen tjänar 30 ggr den andres lön). Orden lagom och lämpligt har kanske glömts bort ibland.
Låt oss exempelvis hamna i en vildavästern-ekonomi. De som har pengar tar mera och de som inte har från början blir utan. Om jag då skulle ha pengar, skulle jag viilja bo kvar bredvid Edwin och Mustafa i någon underlig förort? Mustafa har börjat bete sig underligt på sistone och hänger mest med de som är i samma ekonomiska situation, främst invandrare.
Nej, jag tar mitt pick och pack och flyttar till en bättre stadsdel med respekterade samhällsmedborgare och händelsevis en ganska gynsam ekonomi.
Några år senare ser jag åter Mustafa eller Edwin & CO när de tuttar eld på den mersa jag köpt (för att kunna imponera på småflickor med utanför Åhlens medan fågelskrämman är därinne och handlar skräp. Skilsmässa vågar jag inte, det är för mycket pengar på spel som ryker).
Jag låser in mig i den borg jag flyttat in i och vågar knappt gå ut utanför porten längre p.g.a. alla bittra människor som strövar runt på gatorna.
Helt appropå: jag var till Paris förorter just innan bilbrännarkravallerna satte ingång. Jag avundas inte människorna som bodde där, det kan jag säga. Mångas liv bestod av att dra runt för dagarna i "ghettona" och bli bittrare och bittrare. Låter vi också med flit skapa lika arga människor här i Norden, har vi då lärt oss någon läxa från Frankrike?
I Antwerpen var det likadant. Kvarter med sådana enorma mängder överflöd, skyltfönster dignande med diamanter, guld, dyyyra klockor-you name it! Men allt var bevakat som i något fängelse. Vakter allstans, portar, tjocka järnbalkar o.s.v. For man ut till förorterna gick människorna liksom i Paris mest runt med tom blick. Man var rädd mest hela tiden tyckte jag.