Richo
Ny medlem
- Gick med
- 29 Jun 2004
- Hoj
- GSX-750R 96 RIP, 2004, 2005. Fz750 1988 RIP. Cbr600 1989. Aprilia 1L 99/06
Var god läs min konstruktiva kritik och lite sagostund om mina bravader:
Ingen bra säsong hittills
Bandag 1 avbokad pga växellådsras
Bandag 2 avbokad kass framgaffel.
Bandag 3 ring-Knutstorp, tjejens/sambos hoj dör och vägrar starta igen vid Helsingborg (Göteborgare).
Mitten pass 2, drar jag på lite hårt utgång hårnålen. Marksyning var ett faktum.
På båren, in i ambulansen och iväg till sjukstugan. Läkaren drar i ben och fingrar och jag får rejält ont i handen vid vissa vinklar.
Sjuksköterskan ser medlidande och smått bekymrad men läkaren säger: Inget brott. Ingen spricka. Jag är fri att gå och även köra mera om jag vill.
Han nämner dock att det inte är fel att göra en röntgen just in case inom några dagar?
Jag ber om att få stanna ett tag till då jag mår lite illa och är rejält chockad och lite yr.
En halvtimma går? Yr osv dålig koll...
Sedan vart jag utsparkad ur sjukstugan då dem ville äta lunch... hmm...
Jag pratar med en kvinna från Smc eller Folksam? Som noterar ner skadorna på mig men struntar i bågen då jag inte har vagnskada.
Hon frågar om jag har fler frågor och jag frågar om hjälmen går på mc förs. Nej säger hon då jag inte har vagnskada.
Kikar över hojen. Inte såååå farligt. Bak och frambroms kass. Kåpor mm.
Ett par instruktörer kommer förbi och tycker jag skall fixa den snabbt och köra mer så att jag inte blir rädd.
Drar till banans verkstad och fjäskar med killarna där. (redan tidigare lånat en vinkelslip där för att rädda en stackares bandag, han hade tappat nyckeln till bygellåset) (fick även laga någons hjälm)
Dem välkomnar mig och verkstaden är min. Jisses vilka änglar... (de fick en hundring till fikabröd och inte ens det ville dem ta emot men jag insisterade såklart)
Fixar ihop och riktar lite prylar, ont i handen gör det men enligt uppgift är det ju lugnt så jag biter ihop.
Kåporna blir silvertejp edition.
Väl framme i depå frågar jag mina instruktörer i röd grupp D och ?, om jag får köra och helst i snäppet lugnare grupp då det går mot dagens slut och det går undan, min båge är skev och vind vid fotpinnar och styre och jag vet inte hur den kommer uppföra sig.
Jag är dessutom lite spak och vill ta det lite lugnare.
-Ja då har du inte här att göra, gå bort till dem långsamma men räkna inte med att dem har plats.
Lite förbryllad över attityden... Ingen av dem kollade till mig vid sjukstugan eller pratade igenom det hela med mig.
Går till blå grupp. Blir VÄL omhändertagen:
-Självklart skall vi se till att du får ut och åka. Besiktigar min hoj sätter fast lite saker med buntband (bugar och bockar vad ni nu heter, instr. I blå grupp) och uppmanar mig att ta det lugnt och inte bevisar något. Talar även om för mig att det är sista passet.
Får hjälp av några andra att dra på mig handsken över handen... jisses ont så man ville spy.
Ställer mig långt bak men en instruktör verkar vilja peppa mig och vinkar fram. Tack.
Håller hyggligt tempo, blir omkörd av en kryssningsmissil. Hakar på då han håller lagom tempo. Jag sitter och finkör men killen framför jobbar halvt ihjäl sig. Känns skönt och stor del av självförtroendet är tillbaks. Mot slutet vill jag köra om men han kryssar och velar sig framför, jag kör safe och tourar i "mål"... Skönt, glad.
Vägen hem är ett helvete. Handen och foten smärtar. På kvällen får jag feber.
Fredag hyr vi släp, hämtar sambos hoj. 45mil...
Lördag sover jag bort.
Söndag står jag inte ut. Söker akut och får reda på att handen bruten, kanske liten spricka foten.
De får lägga ett ben tillrätta i handen då det ligger fel. Hmmm...
Röntgen igen på tisdag 16e för att se om de lyckats (hoppas hoppas). Annars operation.
Ros till:
*Banunderhållarna som hjälpte till i alla fall 2ggr denna dag.
*Instruktörerna i BLÅ grupp.
*Den kvinnliga sjuksköterskan som verkade genuin, förstående och som jag fick för mig anade mer än läkaren?!
*Alla trevliga eldsjälar som gör dessa fortbildningskurser möjliga.
Ris till:
-Läkaren som sa att det inte ens var en spricka
-Den trevlige försäkringsdamen/vurpansvarige smc? Som ger felaktig information om försäkringsvillkor. Edit: (med tanke på läkarens besked. så fanns ju ingen personskada och då hade hon i viss mån rätt kanske? Man bör nog vara försiktig med liknande uttalanden dock)
-Instruktörerna i röd grupp som inte gick igenom det hela med mig, kollade inte till mig på sjukan och var inte hjälpsamma när jag ville bli av med hjärnspökena.
-Smc huvudkontor som inte ringde upp. Edit: (dock nu i efterhand har jag blivit överöst med kontakt så hade kanske bara otur)
Ingen bra säsong hittills

Bandag 1 avbokad pga växellådsras
Bandag 2 avbokad kass framgaffel.
Bandag 3 ring-Knutstorp, tjejens/sambos hoj dör och vägrar starta igen vid Helsingborg (Göteborgare).
Mitten pass 2, drar jag på lite hårt utgång hårnålen. Marksyning var ett faktum.
På båren, in i ambulansen och iväg till sjukstugan. Läkaren drar i ben och fingrar och jag får rejält ont i handen vid vissa vinklar.
Sjuksköterskan ser medlidande och smått bekymrad men läkaren säger: Inget brott. Ingen spricka. Jag är fri att gå och även köra mera om jag vill.
Han nämner dock att det inte är fel att göra en röntgen just in case inom några dagar?
Jag ber om att få stanna ett tag till då jag mår lite illa och är rejält chockad och lite yr.
En halvtimma går? Yr osv dålig koll...
Sedan vart jag utsparkad ur sjukstugan då dem ville äta lunch... hmm...
Jag pratar med en kvinna från Smc eller Folksam? Som noterar ner skadorna på mig men struntar i bågen då jag inte har vagnskada.
Hon frågar om jag har fler frågor och jag frågar om hjälmen går på mc förs. Nej säger hon då jag inte har vagnskada.
Kikar över hojen. Inte såååå farligt. Bak och frambroms kass. Kåpor mm.
Ett par instruktörer kommer förbi och tycker jag skall fixa den snabbt och köra mer så att jag inte blir rädd.
Drar till banans verkstad och fjäskar med killarna där. (redan tidigare lånat en vinkelslip där för att rädda en stackares bandag, han hade tappat nyckeln till bygellåset) (fick även laga någons hjälm)
Dem välkomnar mig och verkstaden är min. Jisses vilka änglar... (de fick en hundring till fikabröd och inte ens det ville dem ta emot men jag insisterade såklart)
Fixar ihop och riktar lite prylar, ont i handen gör det men enligt uppgift är det ju lugnt så jag biter ihop.
Kåporna blir silvertejp edition.
Väl framme i depå frågar jag mina instruktörer i röd grupp D och ?, om jag får köra och helst i snäppet lugnare grupp då det går mot dagens slut och det går undan, min båge är skev och vind vid fotpinnar och styre och jag vet inte hur den kommer uppföra sig.
Jag är dessutom lite spak och vill ta det lite lugnare.
-Ja då har du inte här att göra, gå bort till dem långsamma men räkna inte med att dem har plats.
Lite förbryllad över attityden... Ingen av dem kollade till mig vid sjukstugan eller pratade igenom det hela med mig.
Går till blå grupp. Blir VÄL omhändertagen:
-Självklart skall vi se till att du får ut och åka. Besiktigar min hoj sätter fast lite saker med buntband (bugar och bockar vad ni nu heter, instr. I blå grupp) och uppmanar mig att ta det lugnt och inte bevisar något. Talar även om för mig att det är sista passet.
Får hjälp av några andra att dra på mig handsken över handen... jisses ont så man ville spy.
Ställer mig långt bak men en instruktör verkar vilja peppa mig och vinkar fram. Tack.
Håller hyggligt tempo, blir omkörd av en kryssningsmissil. Hakar på då han håller lagom tempo. Jag sitter och finkör men killen framför jobbar halvt ihjäl sig. Känns skönt och stor del av självförtroendet är tillbaks. Mot slutet vill jag köra om men han kryssar och velar sig framför, jag kör safe och tourar i "mål"... Skönt, glad.
Vägen hem är ett helvete. Handen och foten smärtar. På kvällen får jag feber.
Fredag hyr vi släp, hämtar sambos hoj. 45mil...
Lördag sover jag bort.
Söndag står jag inte ut. Söker akut och får reda på att handen bruten, kanske liten spricka foten.
De får lägga ett ben tillrätta i handen då det ligger fel. Hmmm...
Röntgen igen på tisdag 16e för att se om de lyckats (hoppas hoppas). Annars operation.
Ros till:
*Banunderhållarna som hjälpte till i alla fall 2ggr denna dag.
*Instruktörerna i BLÅ grupp.
*Den kvinnliga sjuksköterskan som verkade genuin, förstående och som jag fick för mig anade mer än läkaren?!
*Alla trevliga eldsjälar som gör dessa fortbildningskurser möjliga.
Ris till:
-Läkaren som sa att det inte ens var en spricka
-Den trevlige försäkringsdamen/vurpansvarige smc? Som ger felaktig information om försäkringsvillkor. Edit: (med tanke på läkarens besked. så fanns ju ingen personskada och då hade hon i viss mån rätt kanske? Man bör nog vara försiktig med liknande uttalanden dock)
-Instruktörerna i röd grupp som inte gick igenom det hela med mig, kollade inte till mig på sjukan och var inte hjälpsamma när jag ville bli av med hjärnspökena.
-Smc huvudkontor som inte ringde upp. Edit: (dock nu i efterhand har jag blivit överöst med kontakt så hade kanske bara otur)
Last edited: